Mashal Ghaffar vägrar gifta sig mot sin vilja
För en flicka i Pakistan är framtiden utstakad sedan födseln. Hon ska gifta sig med en släkting. Mashal Ghaffar, 21, går inte med på det. Hon vill stanna i Finland, studera och få ett yrke, men myndigheterna vill utvisa henne.
Mashal kom till finland för mer än fem år sedan på turistvisum. Hon började skolan och studerar nu till merkonom på finska. Hon säger att hon är väl integrerad men myndigheterna vill inte att hon stannar här.
Hon kommer från en liten ort där släkten bestämmer över familjelivet. Traditionen säger att en flicka ska gå grundskolan och sedan gifta sig. Men hennes föräldrar har gjort allt för att de fyra systrarna ska få en annan framtid. Den äldsta systern är läkare och bor numera i USA. De två följande systrarna sökte till skolor i Finland från gymnasiet och kom in. Då var det möjligt att skriva inträdesprov på den finska ambassaden i Islamabad som inte längre finns.
Flickorna delade ut tidningar på nätterna i Finland för att få pengar. Dagtid åkte de till skolan i Träskända för att studera. De hade inte tid att lära sig finska på någon kurs utan lärde sig hemma. Skolan gick bra, de lärde sig finska, fick arbete och småningom medborgarskap.
År 2014 kom föräldrarna hit på besök. Med sig hade de Mashal som var sexton år. Hon hade gått ut nionde klassen i grundskolan i Pakistan. Det var maj och rätt kallt när jag kom hit, minns Mashal. Hennes turistvisum gällde tre månader. När sommaren led mot sitt slut väcktes tanken att hon kanske kunde stanna i Finland.
Möjligheten att gå i förberedande klass och lära sig finska fanns. Mashal stannade och de frågade migrationsmyndigheten om möjligheten att ansöka om adoption. De fick ett jakande svar. Systrarna som bodde i Finland skulle adoptera Mashal och föräldrarna i Pakistan skrev över vårdnaden på systrarna. Den ena systern hade redan finländskt medborgarskap.
Ansökan blev inte godkänd. Systrarna ansågs inte vara vårdnadshavare och Mashal var inte familjemedlem enligt utlänningslagen. Hon skulle skickas tillbaks till Pakistan.
Flickorna frågade en jurist som rekommenderade att de ansöker om asyl. Situationen var sådan att Mashal inte kunde fara tillbaka.
– Mina föräldrar vill att vi flickor studerar mer än vad som är normalt i Pakistan. Traditionellt ska vi gå i grundskola och sedan gifta oss och sköta barn. Vi måste gifta oss med släktingar. Människorna i vår närmiljö bestämmer vem vi ska gifta oss med. Men mina föräldrar tänker på ett annat sätt. De vill att vi har egna yrken, bor självständigt och får bestämma själva. Här har kvinnor ett bra liv. Där har vi inga möjligheter som kvinnor, säger Mashal.
asylansökan inlämnades samma år som Finland slopade möjligheten att ansöka om humanitärt skydd.
Mashal berättade i förhöret hos myndigheten att hon måste gifta sig med en släkting mot sin vilja om hon far hem. Släkten förmedlar i äktenskapet och pressar hennes familj.
Kusinen som hon måste gifta sig med har hon träffat när hon var liten. Gifter hon sig måste hon bosätta sig i hans familj. Han är en man som hon anser att hon inte har något gemensamt med. Orten där hon kommer ifrån präglas av det sociala trycket där alla håller reda på varandra, där flickor aldrig får gå ut ensamma, de måste alltid ha en följeslagare och de måste täcka huvudet med duk.
I Finland har Mashal ett liv och vänner. Hon är van att röra sig på egen hand. Hon talar finska flytande. Hon fick hoppa över åttonde klassen och gick direkt till nian från sjuan. Därifrån sökte hon till yrkesskola och kom in. I yrkesskolan är hon i en grupp med finländare och inte i gruppen med immigranter.
– Det har varit till stor hjälp för mig att jag fått studera. Jag har tänkt på annat medan jag väntat på ett beslut, säger Mashal.
Hon fick inte asyl. Hon skulle utvisas till Pakistan. Med hjälp av en jurist formulerades en ny ansökan om uppehållstillstånd på grund av studier, eftersom hon nu gick i yrkesskola.
Hennes far gjorde en stor uppoffring och sålde mark för att hon skulle kunna visa att hon hade de pengar på kontot som hon måste ha för att studera i Finland, cirka 6700 euro.
Pengarna har överförts via bank från Pakistan till Finland. Mashal säger att hon visat alla papper för Migrationsverket.
– Om något fattas borde de be mig om kompletteringar, säger hon.
I mars 2018 fick hon avslag på ansökan om uppehållstillstånd på grund av studier. Då överklagade hon i alla instanser.
Den 8 mars 2019 fick hon meddelande om att hon ska utvisas och att hon bör visa sig på polisstationen i Esbo två gånger i veckan.
Eftersom alla ansökningar har avslagits har hon inte kunnat sova och har ibland varit borta från skolan.
detta tar myndigheterna som ett bevis på att hon egentligen inte studerar eller är ointresserad av studier. Alla hennes ansökningar om uppehållstillstånd, adoption och asyl är ett bevis på att hon inte egentligen vill studera utan bara försöker kringgå reglerna om uppehållstillstånd, sägs det i utlåtandet från Migrationsverket.
Mashals kurator Malla Willberg och lärare Sampo Niskanen vid Business College Helsinki, har fått tillstånd av Mashal att berätta om hennes studier. Tillsammans har de i ett mejl formulerat sig så här: Trots att hon varit stressad under hela sin studietid har hon skött sina skoluppgifter fint och framskridit enligt inlärningsmålen i gruppen. Hon är till sitt sätt glad och är en positiv elev, som kommer bra överens med sina studiekamrater. Trots svårigheterna orkar hon alltid le.
Mashal säger att hon aldrig lyft pengar från FPA, aldrig fått studiestöd från Finland. Hon har bott gratis hos sin syster, ätit gratis mat som tillreds av matsvinn, och inte slösat med pengar.
Då hon ansökt om asyl har hon hört till en mottagningscentral och varit berättigad till den peng en asylsökande får som är cirka 260 euro per månad.
Hon har nästan inte rört pengarna som hon fått av sin far och det ses som underligt, varför använder hon dem inte?
– Jag slösar inte med pengar för det krävs att jag ska ha pengar på kontot för att få stanna här. Nu har jag pengar men det duger inte. De vill att jag använder dem.
När hon senast besökte polisen i Esbo fick hon veta att hon igen kan ansöka om asyl. Nu är asylansökan inlämnad och Mashal väntar på besked. Hon hör till en mottagningscentral igen, har tillgång till läkare och får ungefär 260 euro i månaden, vilket underlättar livet.
– Men jag oroar mig hela tiden för hur det ska gå. Jag har inte gjort något fel. Jag kan inte återvända hem, jag har blivit en annan person och skulle inte kunna leva där.