Osynliga hjältar
Skådespelarna Pelle och Sophia Heikkilä har varit gifta i åtta år. Nu spelar de för första gången ett äkta par på film – i rollerna som diplomatparet Brotherus.
Pelle och Sophia Heikkilä gestaltar på tv verklighetens Tapani och Lysa Brotherus, diplomatparet som trotsade den officiella finländska hållningen och räddade tvårusen chilenare undan Augusto Pinochets skräckvälde. – Jag hoppas att jag hade agerat som Tapani Brotherus om jag befann mig i den situationen, säger Pelle Heikkilä.
Den 11 september är en stor dag i Chile. Då firas minnet av dem som föll offer för militärkuppen den 11 september 1973 och dem som mördades och försvann under general Augusto Pinochets styre.
Så skedde också den 11 september 2018. Den dagen fanns de finländska skådespelarna Pelle och Sophia Heikkilä med i folkhavet på stadion i Santiago. Omkring dem stod äldre grånade chilenska kvinnor med foton av män och söner som försvann under åren av militärdiktatur
– Det var en otroligt fin stämning. Sorg blandades med glädje, säger Sophia Heikkilä.
– Men stämningen av moll övervägde, säger Pelle Heikkilä, och berättar att militärens helikoptrar cirkulerade över stadion.
Paret Heikkilä och deras tre döttrar tillbringade fyra månader i Chile under inspelningen av tv-serien Invisible Heroes. Serien handlar om hur diplomaten Tapani Brotherus och vicekonsuln Ilkka Jaamala räddade drygt tvåtusen chilenare och såg till att de fick asyl i Finland och DDR.
God hjälp hade de av dels Tapani Brotherus rådiga hustru Lysa, dels den svenske ambassadören Harald Edelstam. I motsats till Edelstam, som fick stöd från sin regering, trotsade den finländska trion Utrikesministeriets vilja och handlade i enlighet med vad de ansåg vara moraliskt rätt.
Pelle och Sophia Heikkilä säger att de är fulla av beundran inför det mod paret Brotherus gav prov på.
– Numera ägnar vi oss alldeles för lite åt civil olydnad. Vi har blivit för bekväma. Men den rörelse Greta Thunberg mobiliserat visar att allt är möjligt om tillräckligt många agerar, säger Pelle Heikkilä.
– Jag blev inspirerad av Tapani Brotherus arbete. Att riskera sin karriär genom att göra det rätta är något vi skådespelare också måste arbeta med, till exempel genom att välja vem vi jobbar med.
Sophia Heikkilä påpekar att paret Brotherus tog en extra stor risk med tanke på att de också hade två barn.
– För oss som har tre barn är den aspekten lätt att pejla via vår egen familj.
Uppskrämda
Chile har förändrats i grunden sedan åren med juntan och är i dag Sydamerikas tryggaste land. Men helt ofarligt är landet inte. Det Chile familjen Heikkilä mötte var skrämmande i början.
– Våra barn är blonda och vi blev informerade om kidnappningsrisken, berättar Sophia Heikkilä.
Ganska snabbt insåg paret Heikkilä att såren från åren med militärjuntan inte är läkta. En del familjer härstammar från Allendes anhängare, andra från dem som stödde Pinochet. Chilenarna pratar ogärna med varandra om den här tiden, bland annat av rädsla för att då konfronteras med någon vars föräldrar fanns i det andra lägret.
– Man fick välja sina ord noga. Det fanns de i filmteamet vars föräldrar hade stött Pinochet, berättar Sophia Heikkilä.
– Men viljan att gå vidare är stor. Och vad gäller vår serie finns ingen oklarhet vilken sida vi tar ställning för, säger Pelle Heikkilä.
Vad lärde ni er under er tid i Chile? – Att starka högervindar åter blåser. En handfull familjer som var kompisar med Pinochet äger en stor del av kusten och marktillgångarna, säger Sophia Heikkilä.
Paret hann besöka det museum som inrättats för att hedra offren för militärjuntan men berättar också att det finns krafter som vill förneka de offer som krävdes under diktaturen.
– Kulturministern är en av dem som hävdar att det bara är strunt. Han fick sparken, berättar Pelle Heikkilä.
Solidaritet med Chile
De chilenska flyktingar som kom till Finland var de första vi tog emot. En stark rörelse för Chile uppstod och extra intensiv var den i Pelle och Sophia Heikkiläs egen kår – skådespelarna.
– Dick Idman, som är med i serien, berättade att han inledde sina studier vid Teaterskolan hösten 1973 och att det första året gick åt till att protestera, demonstrera och läsa Pablo Nerudas dikter, säger Pelle Heikkilä.
– Sådan var tidens anda då men det skulle vara otänkbart i dag. Vi skulle bli utslängda.
Vad tycker ni att vår tid borde engagera sig i?
Numera ägnar vi oss alldeles för lite åt civil olydnad. Vi har blivit för bekväma. Pelle Heikkilä
– Jag tycker att vi borde syna vår asylpolitik och bli bättre på att integrera flyktingar från Syrien, Irak och Afghanistan, säger Sophia Heikkilä.
Marcus Groth har fått uppmärksamhet för sin klimatstrejk, det vill säga sitt beslut att inte stå på scenen innan klimatfrågan är löst.
– Att Groth borde använda teatern som medel och göra den bästa föreställningen någonsin om klimathotet, säger Pelle Heikkilä.
För en skådespelare är det unikt att få gestalta en verklig person som fortfarande lever, vilket Tapani och Lysa Brotherus gör. Paret Heikkilä träffade inte paret Brotherus innan inspelningarna inleddes.
Vad skulle ni vilja fråga dem? – Jag grubblar på hur Tapani Brotherus förhöll sig till Pinochets soldater. Och så undrar jag hur han garanterade sina barns säkerhet, säger Pelle Heikkilä.
– Jag har funderat på ondska och på att en del av dem de hjälpte var efterlysta politiska motståndare. Och så är jag nyfiken på hur Lysa Brotherus klarade av att sköta ruljangsen i ett hus där det plötsligt fanns tiotals munnar att mätta, säger Sophia Heikkilä.