Damlejonen slog Kanada – skrev historia
”Det finns inget bättre sätt att ge damhockeyn synlighet och skapa en äkta hajp än att nå framgångar. I Finland älskar man underdogs, man älskar hjältesagor och man älskar hockey. Tar man sig till en historisk VM-final i ett hemmamästerskap har man kammat
❞ Det finns inget bättre sätt att ge damhockeyn synlighet och skapa en äkta hajp än att nå framgångar. I Finland älskar man underdogs, man älskar hjältesagor och man älskar hockey. HBL:s sportchef Filip Saxén
Det skulle egentligen krävas ett mirakel av damlejonen för att slå Kanada och ta sig till en historisk final i ishockeyVM på hemmaplan.
Men det finländska laget visade snabbt att man inte var i behov av något mirakel. Då laget tog sin första semifinalseger i VM-historien handlade det inte om att man på något osannolikt sätt lyckats överrumpla och överraska storstjärnorna från hockeyn hemland.
Nej, den här gången kom segern efter en sällsynt taktiskt mogen inats där spelarna inte bara hade tålamod, ork, inställning och hjärta. Finland höll jämna steg med kanadensarna långa stunder och i de sekvenser som lönnlöven dominerade visade damlejonen kyla, beslutsamhet och vilja. Man lyfte ödmjukt puckarna ut ur sin zon, man försvarade noggrant och kompakt, man visade mod och vågade hålla i pucken och man valde rätt lösningar i så gott som alla situationer.
Noora Räty var förstås strålande mellan stolparna – men det är vänner av finländsk hockey vana vid. Den meriterade och rutinerade målvakten visade varför hon är världens bästa keeper. Hon var säkerheten själv, höll lugnet hela matchen och gav laget chansen att vinna.
Men matchen var inte någon kamp mellan Kanada och Räty. De finländska spelarna, anförda av stjärnorna Jenni Hiirikoski, Michelle Karvinen, Noora Tulus, Ronja Savolainen, Riikka Sallinen och Susanna Tapani, bjöd inte bara upp till klamp – de skapade målchanser på löpande band. Med lite bättre avslut hade damlejonen kunnat näta femsex gånger innan kanadensarna tvingades ta ut sin målvakt i ett sista desperat försök att utmana motståndarna.
Den här gången slog Finland Kanada för att man var tillräckligt bra för att göra det. Och trots att det måste klassas som en av de största bragderna och osannolika skrällarna i finländsk hockey fanns det ett gäng blåvita spelare som trott på möjligheten.
Tränaren Pasi Mustonen har fått medhåll av samtliga spelare jag talat med under säsongen då han sagt att det här är alla tiders bästa finländska damlejonlag. Det finns internationella storstjärnor, det finns unga kommande stjärnor och det finns stabila lagspelare. Framför allt finns det en större bredd än någonsin tidigare. Finland kunde mala på med fyra kedjor hela matchen vilket betydde att de ledande spelarna inte var slutkörda då man bevakade sin ledning på slutet. (Savolainen kanske inte håller helt med i det sista med tanke på hur hennes ben kändes då hon trampade mot det tomma målet och satte 4–2).
Mustonen har gång på gång sagt att landslaget närmat sig de nordamerikanska lagen och han har gång på gång kritiserats för åsikten. På lördag tystade han alla kritiker en gång för alla då han ledde sitt lag till en historisk finalplats efter en lika historisk seger över stormakten Kanada.
Finland slog Kanada, som mött USA i samtliga 18 (!) VM-finaler, av den enkla orsaken att man förtjänade segern.
De finländska spelarna visade att inget kan rubba dem i den här matchen. Kanadas öppningsmål betydde absolut ingenting för spelarna, kvitteringen bara en minut efter det egna ledningsmålet avfärdades med en axelryckning och den enorma press laget spelade under i slutet av matchen såg ut att vara rena rutinen för damlejonen.
Det handlade som sagt inte om något mirakel.
är inte bara en fantastisk sak för spelarna, för publiken på läktarna i Esbo och för alla de som bänkat och bänkar sig framför sina skärmar under VM.
Att damlejonen står för en av alla tiders största finländska hockeybragder då den har största möjliga genomslagskraft är oerhört viktigt för sportens utveckling i Finland.
Ishockeyförbundet har under de senaste åren satsat mycket pengar och resurser på att utveckla damlandslaget och olympiska kommittén har delat ut kännbara ekonomiska stöd för att landslagspelarna ska kunna få en proffsigare vardag och bättre förutsättningar för att utöva sin sport och utvecklas både individuellt och kollektivt.
Medan en VM-turnering för herrar betyder miljonvinst för ishockeyförbundet är ett VM för damer en förlustbringande affär. Förbundet motiverar valet att arrangera turneringen med att man vill jobba för jämställdhet, att
man vill stödja och utveckla damhockeyn och att man vill ge den större synlighet.
Då damlejonen vann OS-brons för ett drygt år sedan fick lagets framgångar stor uppmärksamhet i Finland. Att fortsätta rida på den vågen är ingen lätt sak. Men förbundet har jobbat hårt för att höja profilen på damhockeyn och spelarna har varit aktiva och marknadsfört sig själva, sin sport och hemmaturneringen.
Det finns inget bättre sätt att ge damhockeyn synlighet och skapa en äkta hajp än att nå framgångar. I Finland älskar man underdogs, man älskar hjältesagor och man älskar hockey. Tar man sig till en historisk VM-final i ett hemmamästerskap har man kammat hem jackpotten.
Finalplatsen är en osannolik bragd, men något mirakel är den inte.
Kanske det är dags för miraklet i söndagens final.