Sahlström: Jag tror att det behövs lite radikala åtgärder
– Som statsminister skulle jag jobba för ett jämställt och hållbart samhälle. Fast ja, jag skulle kanske inte vilja vara statsminister, säger Ellen Sahlström som studerar nationalekonomi och var den som startade #övistoo vid övningsskolan i Vasa.
Det var under en morgonflygning från Vasa till Stockholm för några år sedan som Ellen Sahlström såg det. Hela sitt liv hade hon tänkt att hon kan bli vad som helst. Men flygplanet var fullt av businessmän och bara tre, fyra kvinnor.
– Jag har insett att jag har andra förutsättningar än en kille med samma bakgrund som jag har att bli till exempel statsminister.
I och för sig vill Sahlström knappast bli statsminister på riktigt, betonar hon.
Men då HBL frågar henne vad hon skulle göra om hon fick bestämma i Finland är svaret att hon i första hand skulle arbeta för ett jämställt samhälle.
När Ellen Sahlström var abiturient vid Vasa övningsskola startade hon ett lokalt metoo-upprop, #övistoo, som vittnade om sexuella trakasserier i skolan. Över 200 stu
derande hakade på. Genomslaget blev stort och också i skolan bröts tystnadskulturen.
För att stärka jämställdheten i Finland föreslår Sahlström följande konkreta åtgärder.
– En av de första sakerna jag skulle göra som statsminister skulle vara att öronmärka hälften av föräldraledigheten för ena parten och hälften för den andra. Det är radikalt och skulle säkert innebära problem i vissa familjer, men jag tror att det behövs lite radikala åtgärder.
– Så skulle jag se till att alla barn har plats på daghem och att den är så bra att man inte behöver bli hemma utan kan jobba.
Sahlström skulle också införa en lag om samtycke vid sex.
– Det är så sjukt att man kan säga att jag trodde du var med på det här fast det är så lätt att fråga att är du med.
Miljö- och hållbarhetsfrågor är också viktiga för Ellen Sahlström, men hon väljer ändå den här prioritetsordningen. Hon tror nämligen att en satsning på jämställdhet även kan påverka klimatet. Hon ger ett konkret exempel. – Vi vet att kvinnor till viss del har hållbarare vanor. Kvinnor använder mer kollektivtrafik, kör mindre bil och promenerar mer. Om männen som är bilanvändare skulle vara hemma med sina barn kanske de skulle promenera i stället och kvinnorna skulle ändå inte åka mer bil.
– Det är fördomsfullt att säga att kvinnor är mer intresserade av miljöfrågor, men om man utgår från den fördomen skulle det ju bli bättre om kvinnor fick bestämma mer, säger hon.
Som studerande i nationalekonomi vet hon också hur viktiga incitament är. Enligt henne borde det vara lättare att göra rätt och hon talar för en beskattning som styr mot en mer hållbar konsumtion: vegetariskt i stället för kött, tågresor i stället för flyg.