Unga skuldbeläggs för låg politisk aktivitet
Valdeltagandet bland unga under 24 år är nästan 20 procentenheter lägre än i hela befolkningen. Men i stället för att moralisera över ungas passivitet gäller det att fokusera på orsakerna, menar professor Hanna Wass. Det handlar om ökande skillnader och många som saknar en plats i samhället.
Bara 47 procent av alla 18–24-åringar gick till valurnorna i det förra riksdagsvalet, jämfört med 69 procent av hela befolkningen om man ser till jämförbar statistik. Val efter val är de ungas låga deltagande ett samtalsämne.
Och visst ska frågan tas på allvar, enligt Hanna Wass, professor i statsvetenskap vid Helsingfors universitet.
– Demokratin börjar marginaliseras om vi inte ser till att alla är delaktiga.
Men hon är samtidigt kritisk till den moraliserande och förfasande ton som diskussionen ofta har. Den skymmer nämligen sikten för de verkliga problemen och möjliga lösningar.
– Det centrala är att skillnaderna växer. Det finns många väldigt aktiva ungdomar med möjligheter att påverka. Sedan finns det de som står utanför samhälleligt deltagande och där den så kallade politiska passiviteten bara är en del av det hela. Politisk aktivitet handlar om hur det också i övrigt går för en människa och vilken hennes plats i samhället är, säger Wass.
Utbildningsnivån påverkar
Utbildningsnivån spelar till exempel stor roll. Valdeltagandet bland högt utbildade unga har de facto ökat – medan det har sjunkit bland dem med låg utbildning.
Det är inte bara den egna utbildningen som påverkar, utan också föräldrarnas. Valdeltagandet bland dem med föräldrar som högst gått ut grundskolan var 28 procent i valet 2015, och bland dem med föräldrar med högskoleutbildning 77 procent. – Det är vansinnigt stor skillnad. I undersökningar där man har studerat syskon visar det sig att hemmets inverkan är ungefär en fjärdedel.
– Människor är i verkligt ojämlik ställning redan när de inleder sina karriärer som politiska deltagare. Man bär antingen med sig en börda eller en arsenal hemifrån, säger Wass.
Oroväckande är att där lågt valdeltagande tidigare korrigerades då människor blev äldre och hade etablerat sig i samhället i form av exempelvis jobb och boende, är det inte längre fallet i samma utsträckning. På sikt sjunker det allmänna valdeltagandet alltså i Finland om det inte blir en förändring – och det är redan nu klart lägre än i exempelvis grannlandet Sverige.
Så vad borde göras?
– Jag kan inte förstå varför vi inte sänker rösträttsåldern, säger Wass.
Då skulle förutom hemmet också skolan ha betydelse, och det som en utjämnande faktor. Idealet är att val och röstande skulle skrivas in i läroplanen och tas med i undervisningen.
Röstandet är rätt komplicerat i Finland. Man behöver hitta både parti och kandidat, påpekar Hanna Wass.
Forskning har också visat att ju närmare ens 18-årsdag ett val infaller, desto större är sannolikheten att man röstar. Skulle det första valet hållas då man ännu går i skolan kan fler sporra den unga att rösta.
Så kan också rätt små åtgärder göra skillnad. I Danmark har man till exempel skickat ett sms från staten till unga strax före valdagen, vilket har påverkat valdeltagandet med några procentenheter. Dessutom har det påverkat föräldrarnas aktivitet.
Hanna Wass vill också se att sättet som vi talar med och om unga förändras.
– Förklaringar som att ”unga inte är intresserade” eller ”inte förstår” är farliga och börjar påverka dem, de stigmatiseras och börjar själv se att enbart de själva är orsaken.