Scott Mellor vill tala med ålänningar
Fartyg och språk är två teman som ålänningar gärna talar om med amerikanska folkloristen Scott Mellor när han ber dem berätta om livet på Åland.
När Scott Mellor, professor i folkloristik vid University of Wisconsin-Madison i USA, besöker Åland delar han sin tid mellan Norrsunda i Jomala och Toböle i Saltvik. Men han åker i princip varje dag in till Mariehamn där han går på kaféer och träffar folk.
– Folk där hemma frågar emellanåt om det inte blir lite långtråkigt att vara på Åland så långa perioder i taget, då det är ett så litet ställe med så liten befolkning. Men jag tycker mycket om att komma hit och tillbringa tid här. Det är lugnt och skönt, ingen stress och vacker natur, säger Mellor.
Han besökte Åland första gången 1992, och det tack vare sin hustru.
– Min fru Susan Brantly, som är litteraturprofessor och forskar i skandinavisk litteratur, lärde känna en ålänning under ett utbytesår i Uppsala. De var rumskamrater och blev goda vänner, och Susan åkte sedan hit och hälsade på. Jag och Susan träffades 1990 och gifte oss två år senare. På sommaren samma år kom jag med Susan hit till Åland för första gången.
Scott Mellor säger att det är hos de åländska vännerna de bor när de besöker landskapet.
Forskar i skandinaviskt folkliv
Folkloristen Mellor arbetar vid tyska, nordiska och slaviska institutionen vid sitt universitet, och i sin forskning har han delvis rört sig inom historisk lingvistik och skandinavisk medeltid. Hans doktorsavhandling handlade om övergången från muntlig till skriftlig kultur i Skandinavien med fokus framför allt på den medeltida isländska handskriften Codex Regius från 1270-talet.
För tillfället bedriver han forskning bland annat i så skilda ämnen som den isländska Völsungasagan, Sankt Ansgars missionsresa till Sverige, H.C. Andersen samt frågan om varför vikingarna egentligen lämnade Norden och gav sig ut på sina resor.
– Inom folkloristiken sysslar man mycket sällan med en enda sak. De flesta håller på med flera saker samtidigt, olika slags forskning, säger han.
Det nu aktuella projektet ”Folkliv på Åland” inledde Mellor 2009.
– Jag hade kommit hit flera gånger sedan början av 1990-talet, och hört alla dessa intressanta och spännande berättelser om svunna tider, om språk och dialekter, om ryska tiden, om sjöfart och fartyg, om släktingar och förfäder. Som folklorist är jag ju extra intresserad av sådant, av berättelser om folklivet förr och av kulturhistoria.
Mellor säger att han började spela
Framför allt kan det vara värdefullt för källorna själva och för deras familjer, släkt och efterkommande att veta att historierna finns samlade, inspelade och tillgängliga.
in samtalen och historierna för tio år sedan, och tänkte att det kanske kan bli någonting av det, någon gång.
– Jag har en massa inspelat material. Det blir en sorts dokumentation av en ”muntlig historia”. Vad det sedan leder till rent forskningsmässigt får vi se.
Han säger att om de intervjuade ger tillåtelse kommer även andra forskare kunna använda materialet i sin forskning. Kanske resulterar dokumentationen också i några artiklar, eller möjligtvis i en bok av Mellor själv.
– Inom mitt ämnesområde finns det intresse för detta vet jag, också hemma i USA. Men framför allt kan det vara värdefullt för källorna själva och för deras familjer, släkt och efterkommande att veta att historierna finns samlade, inspelade och tillgängliga, och på så sätt kan leva vidare.
Språk och fartyg
Scott Mellor säger att han själv inte styr samtalen i någon riktning, eller bestämmer ämne eller tematik för berättelserna.
– Samtalen tar allt som oftast en annan riktning än vad jag trodde när jag började spela in. Och det är intressant i sig. Fokuset eller tematiken växer fram genom berättelserna. Jag har märkt att samtalen har kommit att kretsa kring två huvudteman: språk och dialekter respektive sjöfart och fartyg.
Mellor säger att han fascineras av att dessa teman är så centrala i många ålänningars berättelser.
– Åland har ju alltid varit en sjöfararnation, och språk och dialekter utvecklas genom resor och utbyten. Och Åland har en spännande och dramatisk historia också, där till exempel arvet från den ryska tiden märks i språket, i vissa ord och uttryck som hänger kvar. Och sjöfartstraditionen är mycket påtaglig fortfarande. Det märks i hur många det är som antingen har ett personligt förhållande till båtar eller är involverade i färjerederierna, som är en utveckling av den äldre sjöfarten.
Ett annat centralt tema, som Mellor funnit, handlar om gränser av olika slag.
– Gränserna och ålänningarnas förhållande till dem är spännande. Ålänningarnas liv präglas mycket av gränser av olika slag, reella och mentala: gränser mot Finland, mot Sverige, mellan kommuner och kommundelar, avgränsande vatten mellan öar i skärgården och så vidare.
Gränserna är fredliga, men man är medvetna om dem, säger Mellor.
– De finns där, men ändå inte. De existerar på vissa plan i realiteten och i medvetandet, samtidigt som de i många avseenden inte har någon konkret betydelse.
Sjöfart bidrar till öppenhet
Scott Mellor tycker sig lägga märke till en öppenhet på Åland som han tror kommer sig av att man reser mycket och av att man alltid gjort det som sjöfararnation.
– Den danske författaren Carsten Jensen har sagt något i stil med att sjöfartsmänniskor är mer öppna än andra människor.
Samtidigt är Mellor noga med att understryka att han inte är ute efter att försöka påvisa att ”ålänningen är si eller så”. Sådana frågeställningar hör mer till sociologernas intresseområden.
– Som folklorist är jag intresserad av folklivet och hur det uttrycks genom berättelserna. Perspektivet är en familjs eller en släkts berättelser, som såklart inte är representativa för alla ålänningar.
Men det finns också gemensamma nämnare, som kärleken till dialekterna och språket. Och denna kärlek är något som också Scott Mellor delar.