Tea Telamos drömresa – löpte maraton i Pyongyang
Nästan tusen utlänningar deltog i maratonloppet i den slutna diktaturen Nordkoreas huvudstad Pyongyang. En av dem var Tea Telamo från Helsingfors.
Nordkorea låter inte precis som drömmarnas turistmål – men Tea Telamo har drömt om att resa till Pyongyang i åratal. Idén föddes under en resa till Kina i början av 2000-talet.
– Då jag hörde om att det går att springa där blev jag intresserad, säger hon.
Nordkorea håller noggrann koll på vem som besöker landet och det är bara några tusen turister per år som får möjlighet att se sig omkring i den hemlighetsfulla diktaturen. Sedan OS i Sydkorea förra året har landet dock lite grann öppnat sig utåt.
Intensivt program
Telamo lyckades till slut övertala sin kompis Katja Laitinen att följa med och drömresan blev av i april. 42,2 kilometer längs med Pyongyangs gator och på köpet ordnade resebyrån en intensiv turné runt de största sevärdheterna i Nordkoreas huvudstad.
– Vi var fem utlänningar i vår grupp, plus två guider och en chaufför. Det var fullt program varje dag, vi åkte i väg varje morgon vid sjutiden och återvände till hotellet på kvällen, säger Telamo, till vardags advokat.
Pyongyang var en annorlunda upplevelse som stad. Inte precis Barcelona om vi säger så.
– Jag hade trott det skulle vara mer ödsligt. Att allt bara är kulisser. Men vi såg folk som tog sig till jobbet varje morgon, säger Telamo.
– Det var lite märkligt att det inte fanns några butiker någonstans, sevärdheterna var ödsliga, och i restaurangerna vi besökte fanns det inte några andra gäster än vi.
Mycket publik
Pyongyang maraton har varit öppet för utlänningar sedan 2010, men förra året drog loppet lite färre deltagare än vanligt på grund av spänningarna mellan Nordkorea och Sydkorea. I år var antalet utlänningar igen uppe i 950.
Starten skedde på Kim Il-sungstadion i Pyongyang inför tusentals åskådare. Maratonloppet är en del av de årliga festligheterna för att fira nationens grundare Kim il sung.
– Det var jävla mycket folk. Ofattbart att se hur det började välla människor in på stadion, säger Telamo.
Banan löpte längs med gatorna i Pyongyang, förbi landmärken som triumfbågen och Kim Il-sung-torget. Inne i staden var det många åskådare längs med rutten.
– Det var många barn som hejade och vinkade. Då undrade man lite om de stod där frivilligt eller blivit beordrade dit, säger Telamo roat.
– Annars var det som vilket lopp som helst. Det var kanske lite speciellt att det inte fanns någonting annat vid langningsställena än vatten.
Ingen GPS
Det var förbjudet att använda GPS under loppet, så Telamo lånade en pulsklocka utan GPS. Det var dock tillåtet att ha telefon med sig.
– Det hade varit svårt att bedöma fartfördelningen utan någon klocka alls, för det var fem kilometer mellan skyltarna.
Efter ungefär 16 km lämnade löparna staden bakom sig och fortsatte längs med landsvägarna. Där var det ödsligare.
– Ungefär med 200 meters mellanrum stod någon i uniform och kollade väl att vi hölls på rutten.
Hon hade som mål att springa under fyra timmar i sitt livs artonde maratonlopp – delvis av praktiska skäl. Målet stängde efter fyra timmar. Dessvärre blev hon förkyld strax före loppet och kunde inte nå upp till sin högsta nivå. Målet hade flyttats utanför stadion då hon kom i mål med tiden 4.17. Efter fyra och en halv timme stängde målet helt. I stora maratonlopp i västländerna brukar tidsgränsen ligga kring sju till åtta timmar.
– Efter målgången åkte vi direkt för att äta lunch. Först efter lunchen hade vi 50 minuter fritid att gå i duschen. Det var vår längsta fritid under hela resan, säger Telamo med ett skratt.
”Skulle åka igen”
Förut har Telamo löpt maraton i ställen som Stockholm, Frankfurt och Firenze. Pyongyang blev direkt en av hennes favoriter.
– Topp tre direkt. Skulle jag ha fått springa i mål på stadion hade det varit nummer ett. Jag skulle när som helst åka igen. Jag skulle vilja besöka någon skidort.
Nordkoreas Ri Kwang-ok vann damernas lopp med tiden 2.26,58. Herrarnas segrare var landsmannen Ri Kang-bom med tiden 2.11,19.