Ångbåtsnostalgi

”Birger Jarl kan få stora böter” läste jag i en tidning. Min tanke flög till den svenska riksföreståndaren vars grav jag har beskådat i Varnhems klosterkyrka nära Skara. Snabbt insåg jag att det förstås inte handlade om 1200-talshövdingen utan om ångbåten från 1950-talet som bär hans namn. Hon har fått sin sista hemvist som vandrarhem vid Stadsgårdskajen i Stockholm. Det ärevördiga fartyget k-märktes för snart tio år sedan som kulturhistoriskt värdefullt. Hon har ända till i fjol klassats som passagerarfartyg och som sådant fått ligga förtöjt vid kaj. Men nu krävs nya tillstånd och eftersom den senaste ägaren har gått i konkurs vet man inte vad som händer.

S/s Birger Jarl var en av de tre så kallade Olympiabåtarna som De samseglande, det vill säga rederierna Svea, FÅA och Bore, beställde inför OS i Helsingfors 1952. De tre båtarna Birger Jarl, Aallotar och Bore III representerade det modernast tänkbara på sin tid. De trafikerade rutten från Stockholm via Mariehamn och Åbo till Helsingfors och var under många år den enda regelbundna förbindelsen mellan huvudstäderna.

De var fina, de gamla ångfartygen. De var ”riktiga” båtar och definitivt inte demokratiska. På dem indelades passagerarna i klasser. Passagerarna i första klass hade finare hytter och matsal och salong än de som åkte billigare. Men när jag själv som flicka reste till Stockholm med Birger Jarl reflekterade jag aldrig över detta som i dag skulle väcka ramaskrin. Hytterna var ganska trånga och badrum och toalett delade man med andra ute i korridoren. Salongen var elegant och matsalen var fin och maten god och vi fick sitta vid kaptenens bord vilket var jättespännande. Det var roligt att springa runt båten på det smala däcket dit bara förstaklasspassagerarna hade tillträde.

Det vilade en speciell stämning över de här fartygen. De var inte särskilt stora, cirka 93 meter långa jämfört med exempelvis Viking Graces 218 meter. Sexhundra passagerare var ingenting jämfört 2 800. Men med den tidens mått var de trendiga och lyxiga och stånkade fram med maximalt drygt 15 knops hastighet. Gamla Birger Jarl gjorde sin sista säsong på Helsingfors–Stockholm-linjen i september 1971. Den moderna färjetrafiken som kom i gång på allvar i början av 1960-talet tog över.

Långt senare kom jag att besöka Birger Jarl när hon med dieselmotor och under namnet Baltic Star kryssade mellan Stockholm och Mariehamn. Hon hade då efter växlande öden och många ombyggnader förändrats avsevärt. Hytterna hade förstorats genom att byggas ut över däcket, men den gamla ångbåtskänslan med inredningen från 1950-talet fanns kvar i salongerna och matsalarna. År 2002 fick hon dessutom tillbaka sitt gamla namn Birger Jarl.

Kryssningstrafiken upphörde 2013. Tre år senare blev Birger Jarl vandrarhem i Stockholm. Och nu är hennes framtid återigen oviss.