Mord bland laestadianer
■ ”Ett ganska så aktuellt, sanningsenligt och mångsidigt verk. Teman som berör de flesta av oss, delvis riktigt smärtsamma saker. Åsikter?” skriver signaturen ”Lumijoen vaari” (Morfar från Lumijoki) på finska i tidningen Kalevas diskussionsforum om Elisa Viihdes nya kriminalserie Kaikki synnit. Den utspelar sig bland laestadianer i Uleåborgstrakten där också Lumijoki finns. Han får svar – en skribent kallar serien för ”hets mot folkgrupp”, men de flesta verkar försiktigt positiva. Signaturen ”Mielikuvitusta toki” (Visst är det ju fantasi) skriver: ”Men med ett frö av sanning på djupet”, och någon annan hoppas att serien skall ge upphov till allvarliga diskussioner.
Kaikki synnit är kompetent och intressant, tempot är raskt, karaktärerna komplexa och intressanta. I första scenen begås ett rått mord. Sen klipp till den helsingforsiska familjeterapeutens mottagning, där bögparet Lauri (Johannes Holopainen) och Mikko (Hannes Suominen) försöker råda bot Lauris destruktiva sätt att hantera sin ilska. Därefter ser vi Lauris kollega Sanna (Maria Sid) raskt göra sig av med en alltför romantiskt inställd sexpartner.
Från sina respektive råddiga liv reser sedan de båda brottsutredarna Lauri och Sanna i väg norrut till (den fiktiva) byn Varjakka där ett mord begåtts. Varjakka råkar också vara Lauris hemby som han lämnat för länge sedan. Där finns hans djupt religiösa föräldrar – en ledsen mamma och en pappa som aldrig accepterat sin sons homosexualitet – en skock syskon, vänner och bekanta från barndomen. Och någon som mördar laestadianska män.
Maria Sid är mycket bra som den bryska Sanna, fri från manér och övertygande i en helt annorlunda roll än den utagerande komedienneblondinens som jag sett tillräckligt ofta. Riktigt imponerande är Johannes Holopainen som den inbundna och olyckliga Lauri. Hans stillsamt plågade uppenbarelse är ingen kliché, hans svårmod och ständiga anspänning har orsaker som småningom levandegörs för tittaren – vi lider med honom också när han gör den han älskar illa.
Morden är en följd av det religiösa samfundets mörka bottensats av bigotteri, lögner, hemligheter och sexuellt förtryck. Lokaltidningen Kalevas läsare som jag citerade i början vet bättre än jag hur pass nära sanningen beskrivningen av det patriarkala religiösa förtrycket i Kaikki synnit kommer. Säkert kan man se serien som en nidbild, men ur sekulär synvinkel är den ingen grov kliché om man bortser från seriemorden som inte torde ha någon förebild i verkligheten.
De flesta av rollerna – några unga skådespelare som gör bra ifrån sig finns också med – är tillräckligt nyanserade för att vara intressanta genom alla sex avsnitten. Landskapet är fascinerande där det ligger stort, platt och ödsligt under den höga nordösterbottniska sommarhimlen, ibland genomkorsat av små människor i färd med att leva sina vanliga och ovanliga liv Elisa Viihde
pia.ingstrom@ksfmedia.fi
PIA INGSTRöM