Tiden rinner ut

Theresa May tog en välförtjänt paus före påsk och fotvandrade med sin make Philip i bergen i norra Wales. Han anses vara premiärministerns viktigaste politiske rådgivare, den enda hon förbehållslöst litar på. Just nu är goda råd dyra.

Brexit, det ödesmättade beslutet att lämna EU, har kastat Storbritannien i en politisk kris utan motstycke. Läget är hopplöst tilltrasslat, inte minst på grund av Mays dåliga omdöme och envishet. Hon har all orsak att noggrant överväga nästa steg.

För två år sedan, under en annan påsksemester i samma trakt, bestämde sig premiärministern överraskande att satsa på tidigarelagda parlamentsval. Efter en tråkig valkampanj, där hon med monotona uttalanden gjorde en slät figur, förlorade det konservativa partiet sin majoritet i stället för att öka den.

Trots det har May drivit igenom sin vision av en hård brexit i förhandlingarna med Bryssel utan att konsultera politiska motståndare, erfarna tjänstemän eller sitt eget kabinett. Hon har slösat dyrbar tid för att hålla ihop Torypartiet. Parlamentet fick rösta tre gånger under de tre senaste månaderna för att godkänna hennes omstridda utträdesavtal med EU. Men det fanns aldrig en majoritet. Rebellerna i det egna partiet tillfogade May tre historiskt enastående nederlag. Nu börja tiden rinna ut.

Tack vare premiärministern sade Storbritannien den 29 mars ännu inte farväl till EU. Under det senaste toppmötet enades EU-ledarna om att förlänga landets medlemskap flexibelt till den 31 oktober för att ge britterna ännu en chans att fullgöra eller avbryta brexit.

Det är fyra månader längre än May begärde. Själv har hon knappast så mycket tid kvar som regeringschef. Parlamentet sammanträder igen efter påsk, den 23 april. Den 23 maj måste britterna delta i EU-valet om landet då ännu inte har lämnat unionen.

Drygt tre år efter folkomröstningen om brexit vill premiärministern i mån av möjlighet undvika detta. Därför bör parlamentet ytterligare en gång rösta om utträdesavtalet och godkänna det. För att få en majoritet har May slutligen börjat förhandla med Jeremy Corbyns Labourpartiet.

En kompromiss är dock osannolik: Labour fordrar att Storbritannien i framtiden ingår i en tullunion med EU och vill dessutom ha en andra folkomröstning. Båda kraven är oacceptabla för de flesta inom Torypartiet. De är dessutom upprörda över att May över huvud taget talar med ”marxisten” Corbyn. Och många lokala partiorganisationer har redan meddelat att de inte vill delta i EU-valet.

Paradoxalt nog tycks en politisk självuppoffring vara premiärministerns bästa chans att få utträdesavtalet godkänt. Hon har redan tidigare lovat avgå då utträdet ur EU har ratificerats. Många av hennes motståndare inom det egna partiet stöder kanske henne nu en sista gång för att samtidigt bli av med henne. Därefter kan man välja en ny partiledare.

I ett alternativt scenario kunde Torypartiets rebeller igen rösta emot Mays utträdesavtal och samtidigt kräva att hon lämnar sin post. Den 2 maj hålls kommunalval och det ser inte bra ut för de konservativa. Majoriteten av partimedlemmarna och drygt hälften av alla väljare som röstade för brexit 2016 skulle nämligen föredra ett utträde utan avtal. Det är det som enligt EU-ledarnas beslut händer om Storbritannien inte deltar i Europavalet.

Allt tyder alltså på att Theresa Mays tid som premiärminister går mot sitt slut redan i maj. Och de som hävdar att de kan hugga itu den gordiska knuten, bland annat Boris Johnson, förbereder sig redan att efterträda henne.

”Paradoxalt nog tycks en politisk självuppoffring vara premiärministerns bästa chans att få utträdesavtalet godkänt.”