Åka skidor har sina risker
Nu när årets skidsäsong för min del är över kan det vara skäl summera intrycken. Eller avtrycken. Egentligen finns det inte så mycket att säga om skidåkning, hur sportjournalisterna än gormar och går an, i princip bara två saker. Man hålls på benen. Eller också ramlar man.
Själv hölls jag på benen under säsongens första 185 km. Därefter ramlade jag. Klantigare kunde det inte ha gått. Bedöm själv. Elegant som vore jag Therese Johaug i egen person susade jag ner för sista backen till Kasabergsvägen i Grankulla. Där skulle Therese ha tagit av sig skidorna, men jag fortsatte gladeligen längs Sportvägen. Den var isig som aldrig förr men osandad, så jag åkte vidare. Nu började det luta neråt, farten ökade. En sekund för sent försökte jag stanna eller lyckades rättare sagt, men till priset av min högra axel.
Ja visst gör det ont när knoppar brister, konstaterar Karin Boye i en dikt. Knoppen som i mitt fall brast var en sena i rotationskapseln, den som gör att man kan lyfta armen. Redan innan jag kravlat mig upp visste jag att detta inte skulle lyckas. Jag har varit med förr. Den gången föll jag med skridskor, ett nöje om vilket också bara två saker kan sägas, det var på Bodom innan Therese ännu var påtänkt. Jag hade åkt dit på egen hand med bil för att skrinna ett varv på härlig glanskis, men lyckades genast vid starten få ena bettet in i en spricka. Ja tack, höger axel. Jag åkte mitt varv i alla fall. Hem körde jag på treans växel, som jag la in med vänster hand vid starten.
Den här gången var det enklare. Bära skidor gick galant, med armarna ner, sista biten genom parken söder om järnvägen kunde jag åka med vänster stav. Det fortsatte jag med under kommande turer. De första gångerna lämnade jag högra staven hemma (eller åkte möjligen med höger stav i vänster hand), men tog i fortsättningen båda stavarna med. Den högra gav stöd när jag med stavspetsen slog bort snö som fastnat under pjäxorna och tog mig över snövallar och diken. Sen bytte jag till min C:s kortare stavar och kunde försiktigtvis börja köra med höger arm.
Värre gick det för ett par som hör till min vinterbadarklubb. Framför dem i en backe stod en liten flicka med sin pappa, ingendera hade skidor. Mannen slog svanskotan i backen, med fem veckors värk. Frun fick whiplash, skadade ena knäet och hamnade på operationsbordet med en bruten arm.
Åka skidor har sina risker. Å andra sidan blev mitt facit i fjol, med två friska axlar, jämnt 500 km. I år blev det 520. En liten bonus för min rotationskapsel, som nu mår betydligt bättre.