Filma inte på olycksplatsen
På tisdagseftermiddagen inträffade en allvarlig trafikolycka på Borgåleden i närheten av avtaget till Ring III. Olyckan belyste ett återkommande problem vid olycksplatser: människor stannar inte för att hjälpa, utan för att fotografera eller filma.
Det är ingen ovanlig syn: en olycka har skett och en folkskara samlas för att se vad som hänt – inte för att heller det är något nytt. Men sociala medier har skapat ett fenomen där folk har en tendens att prioritera ett Instagraminlägg framför att hjälpa, eller att inte störa räddningsmanskapet.
Såväl räddningsverket som polisen har lagt märke till det här beteendet, och ibland dyker det upp inlägg på sociala medier där myndigheterna ber allmänheten att inte filma – något som inte är unikt för Finland. Överkommissarie Jussi Huhtela har ett tydligt budskap.
– Det finns några viktiga punkter jag vill ta upp om det här fenomenet. Nummer ett, det absolut viktigaste, är att om man träffar på någon som råkat ut för en olycka ska man genast ringa 112 och sedan hjälpa olycksoffret så mycket man kan utan att försätta sig själv i fara.
Att filma och fotografera på en allmän plats är förvisso inte problematiskt rent tekniskt, det har man rätt att göra. Men när det gäller olyckshändelser är det inte lika klart att det är acceptabelt att fotografera och lägga ut bilderna på sociala medier.
– Den andra punkten som är värd att ta upp är att det inte alls är självklart att man får lägga upp bilder från olyckor på sociala medier. Om det syns olycksoffer på bilderna så kränker man deras integritetsskydd. Det kan ha rättsliga följder som till exempel ärekränkning som är straffbart med böter, säger Huhtela.
Den tredje och sista punkten som Huhtela vill ta upp är en fråga man kan ställa sig själv.
– Stanna upp och ställ dig själv en enkel fråga: Om jag själv råkar ut för en olycka, vill jag att den första personen som hittar mig tar fram sin kamera och börjar filma eller att de hjälper mig?
Polisen i Tyskland har tagit upp det här i en video på Youtube. Där stannar de bilister som filmar, för att föra dem närmare bland annat dödsoffer så att de verkligen ska kunna se – och för att ge dem en utskällning.
Sociala medier som katalysator
Ur Huhtelas synpunkt är det ingen tvekan om att sociala medier är den största orsaken till att det blivit vanligare att folk filmar på olycksplatser.
– Världen har förändrats snabbt men spelreglerna har inte riktigt hunnit med. Sociala medier har absolut också positiva sidor: information överförs med otrolig snabbhet och räckvidd. Men det gäller att använda det sunda förnuftet.
Det kan också förekomma att till exempel kvällstidningar uppmanar folk att ta bilder från olycksplatser. Huhtela vill inte kommentera mediernas påverkan.
– Medierna är självreglerande och man får lita på att det fungerar som det ska, säger Huhtela.
Vad beror det egentligen på att människor glömmer bort det sunda förnuftet och filmar i stället för att hjälpa till? Att ovanliga händelser lockar till sig folk är inte överraskande i sig: nyfikenhet är mänskligt.
Enligt Eemeli Hakoköngäs, postdoktoral forskare inom socialpsykologi vid Helsingfors universitet, handlar filmandet av olyckor om människans behov att berätta: att bevisa att ”jag var där”.
– Ett extremt exempel som jag kommer att tänka på är videor från naturkatastrofer där man ser folk stå och filma till exempel en inkommande tsunami medan de själva står framför svallvågen, säger Hakoköngäs.
Överkommissarie Jari Huhtela tror också att sociala medier förstärker viljan att filma och fotografera.
– Sociala medier bidrar till beteendet genom att erbjuda belöning i form av klick och följare, säger Huhtela.
Att filma en bilolycka på Borgåleden kanske inte är lika dramatiskt som att stå framför en tsunami, men psykologin bakom beteendet är densamma: behovet att berätta om händelsen, att jaga beviset på att man var där har vunnit över det sunda förnuftet.