Välplanerad musikalisk tidsresa
I Jyrki Linjamas Stråkkvartett nr 2 är scherzot definitiv inget skämt, och suckmotiv omväxlande med perkussiva accenter håller lyssnaren kvar i den dystra stämningen. Men Dvorak lyfte stämningen på slutet.
KLASSISK MUSIK Sonja och Katinka Korkeala, violin, Hariolf Schlichtig och Diyang Mei altfiol, Samuli Peltonen, cello samt Petri Kumela, gitarr och Tuuli Lindeberg, sopran. Dowland, Mendelssohn, Schubert, Jyrki Linjama (uruppförande), Dvorak. Kimitoöns musikfestspel, Karuna kyrka 10.7.
I den väl redigerade och innehållsrika programboken för Kimitoöns 21:a musikfestspel finns 29 uruppföranden uppräknade. Imponerande! Jyrki Linjama står för tre uruppföranden, mest vägande stråkkvartetten Allerheiligentag III som uruppfördes i Karuna muskulöst nationalromantiska kyrka i den mångfasetterade konserten på onsdag kväll.
Utan att i negativ mening vara en vielschreiber är Linjama en flitig tonsättare. Stråkkvartett nr 2 ingår i en Allhelgonasvit där alla kompositioner bygger på den finska folkkoralen ”Helgonen har funnit friden”, svenska psalmboken 133. Framförandet inleddes med att Tuuli Lindeberg med sin eteriska sopran sjöng psalmens första vers, på finska naturligtvis. Sålunda betonades temats betydelse och kvartettens första sats var lätt att uppleva som ett tema med variationer. Tempot är långsamt, musiken meditativ och lågmäld.
Kvartetten har klassisk form med tre satser, Preludium, Scherzo och Kondukt. Scherzot är definitiv inget skämt, musiken får visserligen tidvis mera fart och dynamik men suckmotiv omväxlande med perkussiva accenter håller lyssnaren kvar i den dystra stämningen.
Finalsatsen i ett mycket långamt tempo och starkt vibrerande ackord, kändes lite utdragen och då speltiden landade på 25 minuter där tonsättaren talar om drygt 15, uppstår ett litet frågetecken i frågan om kvartettens – Sonja och Katinka Korkeala, Diyang Mei, Samuli Peltonen – eljest utmärkta framförande.
Kvällens konsert med rubriken ”Från den gamla till den nya världen” inleddes med Petri Kumelas gitarrversion av John Dowlands sorgligt monotona lutsolo Farwell. Tuuli Lindeberg kommer diskret in och musiken går över i Dowlands likaså melankoliska sång In Darkness Let Me Dwell. Skickligt och sömlöst förde Lindeberg och Kumela publiken
Tuuli Lindebergs diktion och förnäma röstteknik – vibratot! – var en njutning att lyssna på.
in i Felix Mendelssohns och Franz Schuberts romantiska värld vilken fick en speciellt intim karaktär då pianoackompanjemanget ersattes med gitarr. Tuuli Lindebergs diktion och förnäma röstteknik – vibratot! – var en njutning att lyssna på.
Till all lycka fick vi som avslutning njuta av Antonin Dvoraks vitala Stråkkvintett Ess-dur, opus 97. Korkeala-kvartetten kompletterades med Hariolf Schlichtigs altfiol, som förresten stod för ett mycket vackert solo i den andra, allegro vivo-satsen, och spelade Dvoraks kvintett med god precision och balans och medryckande intensitet inte minst i den glatt punkterade finalsatsen.