Varken roligt eller rafflande
Ungefär lika roligt som att gå till tandläkaren, konstaterar Krister Uggeldahl om Stuber.
ACTION/KOMEDI
Stuber Regi: Michael Dowse. Manus: Tripper Clancy. Foto: Bobby Shore. I rollerna: Dave Bautista, Kumail Nanjiani, Natalie Morales, Iko Uwais.
Heter man Stu och rattar ett Uberfordon är det lätt hänt att man kalllas för Stuber. Som i actionkomedin med samma namn, filmen där Kumail Nanjianis intet ont vetande taxichaffis får med Dave Bautistas LAPD-snut att göra.
Det bäddar för ett föga originellt olika barn leker bäst-scenario med Nanjiani i rollen som räddhare och ”blindhund” åt Vic (Bautista) som i kölvattnet av en laseroperation är i stort sett halvblind.
I den mån man kan tala om en handling gäller det att sätta dit en fuling (Iko Uwais) som i filmens prolog har livet av Vics polispartner (Karen Gillan). Inte så konstigt att Vic, elefanten i porslinsaffären, är taggad till tusen.
Annars handlar det ju mest om att käftas, slåss och ha sig, detta med undantag för ett smärre relationsdrama – Stu hjärta distanskärleken Betty Gilpin – och ett struligt far och dotter-förhållande där Vic och hans dotter (Natalie Morales) möts.
Våldet välter vitsarna
Actionkomedi lyder budet, men faktum är att Stuber levererar endast på den första punkten – om ens det.
Sämre är det med det komiska inslaget, som sig bör när det är fråga om en Hollywood-komedi av i dag. Återigen får man en känsla av att alla de vassaste komediförfattarna jobbar för teve – av kvickheten och seriöst skruvade replikskiften syns inte ett spår (det räcker inte med att göra sig lustig över elbilar, haha).
Inte blir det bättre av att man i smeten blandar så himla mycket våld att det understa ruttnar. Och förresten; vem hittade på att Dave Bautista, muskelknutten, skulle göra sig som komiker?
Mest synd tycker man ändå om Karachi-sonen Kumail Nanjiani, så himla rolig i romantiska komedin The Big Sick. Här har han inget att jobba med och så är slutresultatet ungefär lika roligt som att gå till tandläkaren. Tack och godnatt.