Bara sannfinländare tvekar att hjälpa grannar i nöd

Andra partier anser att Finland ska hjälpa om ett EU-land hotas militärt

Om ett EU-land utsätts för militärt hot, ska Finland då erbjuda hjälp? 64 procent svarar ja och 18 procent nej i en opinionsmätning som HBL varit med om att beställa.

När man ser till vilka partier de svarande sympatiserar med framgår att viljan att hjälpa i en dylik situation är störst bland SFP:s och Samlingspartiets väljare. Även bland anhängarna av andra partier är ja-sägarna i majoritet, undantaget är Sannfinländarna. I deras stödtrupper svarar lika många ja som nej.

EU:s Lissabonfördrag förpliktar Finland att hjälpa i en dylik situation. Jari Ronkainen, sannfinländsk vice ordförande i riksdagens försvarsutskott, säger att fördraget måste respekteras, men att man kan ifrågasätta vilken hjälp Finland ska erbjuda, materiel eller manskap.

– Att skicka trupper vore ett absolut sista alternativ.

”Om ett EU-land utsattes för militärt hot, borde Finland då vara berett att hjälpa?” Så lyder en av frågorna i en opinionsmätning som Kantar TNS gjort på uppdrag av Verkkouutiset, Maaseudun Tulevaisuus och KSF Media som ger ut HBL.

Nästan två tredjedelar eller 64 procent av de tillfrågade svarar ja på frågan. 18 procent säger nej medan resterande 18 procent inte tar ställning.

– Det är en mycket principiell fråga. Vi ska hjälpa, men det måste finnas klarhet kring villkoren, säger Ilkka Kanerva (Saml), ordförande för riksdagens försvarsutskott.

När man ser till partisympatierna hos dem som svarat på enkäten visar det sig att benägenheten att förorda europeisk solidaritet i en dylik situation är störst bland dem som säger sig rösta på SFP (89 procent svarar ja) och Samlingspartiet (87 procent). Även bland andra partiers anhängare svarar över hälften ja, bortsett från Sannfinländarnas sympatisörer: bara 43 procent svarar ja och lika många svarar nej.

– Eftersom Finland har förbundit sig att hjälpa ska vi följa avtalet, men man måste nog kunna ifrågasätta vilken slags hjälp det gäller, om vi snackar fordon, annan materiel eller soldater. Att skicka trupper vore ett absolut sista alternativ, säger Jari Ronkainen (Sannf), vice ordförande i försvarsutskottet.

Anders Adlercreutz som representerar SFP i försvarsutskottet säger att enkätresultatet är väntat och att det visar att många vet att Finland via EU:s Lissabonfördrag har förbundit sig till att hjälpa vid behov.

– Folk tycker att EU är bra. Även om det medför förpliktelser är folk beredda att acceptera dem.

Prövats en gång

Också Ilkka Kanerva och Jari Ronkainen hänvisar till EU-fördragets artikel 42.7 om kollektivt självförsvar som innebär att medlemsländerna hjälper varandra på begäran. Den enda gång artikeln tillämpats var i samband med terrorattackerna i Paris 2015 då Frankrike behövde öka resurserna på hemmaplan, och bland andra Finland avlastade genom att ta sig an ett franskt uppdrag i Libanon.

– Om mitt parti hade deltagit i vårens regeringsförhandlingar skulle jag ha drivit på att man borde öva på olika situationer där EU-länder hjälper varandra för att få klarhet i vad man konkret kan göra. I dag finns så många scenarier med hybrid- och cyberhot snarare än klassiska militära interventioner, säger Kanerva.

På en enkätfråga om hurdan Finlands försvarspolitiska linje borde vara om ett annat EU-land hotas ges tre alternativ: att Finland ska vara berett att hjälpa även militärt, att vi ska hjälpa men inte militärt eller att vi inte ska blanda oss i konflikter utanför våra egna gränser. Det första alternativet får det starkaste stödet. Här sticker Samlingspartiets anhängare ut som ivrigast att bistå militärt medan Sannfinländarnas anhängare är de enda där en majoritet vill lämna konflikten åt sitt öde.

Jari Ronkainen har förståelse för det även om han menar att 42.7-artikeln förpliktar oss att hjälpa. Han utgår ändå från att främst Natoländer skulle ingripa i enlighet med Natofördragets motsvarande artikel 5 om det var ett Natoland som angreps.

– Då måste man fråga sig vilken Finlands roll skulle vara – knappast att blanda sig i en Natokonflikt annat än i yttersta nödfall. Och skulle vi begära hjälp av EU-länder som strider under Natos flagga om vi själva blev anfallna? Det är en knepig fråga.

Ilkka Kanerva menar att enkätfrågan i praktiken redan har besvarats i och med att Finland reagerade på Frankrikes begäran.

– Vi verkställde en entydig militär operation, säger han och tillägger att Finlands beredskap och kompetens minsann har noterats i Europa.

Adlercreutz säger att enkätsvaren visar att folk generellt är rätt positiva till att hjälpa, men att det inte finns något absolut svar på själva frågan.

– Det finns ingen öppen fullmakt om militär hjälp. Behovet måste anpassas efterhand och vägas från fall till fall, beroende på konfliktens natur. I princip ska vi vara beredda att hjälpa också militärt, men den diskussionen måste tas när man vet vilket slags konflikt det gäller.

EU-försvar – behövs det?

På en fråga om EU:s försvarsdimension borde stärkas svarar 51 procent ja och 30 procent nej medan resten inte uppger en ståndpunkt.

– Jag svarar ja. Det är i enlighet med Finlands försvarspolitiska linje och vi kan själva välja hur vi bidrar till att stärka EU:s försvarsstrukturer på ett sätt som gynnar oss bäst. Det ger vår militära prestanda mervärde, säger Ilkka Kanerva.

Men där ett litet och alliansfritt EU-land som Finland kunde gynnas av en starkare europeisk försvarsdimension saknar de flesta EU-länder, som är Natomedlemmar, incentiv och pengar att bygga upp ett parallellt system, menar både Jari Ronkainen och Anders Adlercreutz.

– Största delen av EU-länderna har ingen orsak att rusta upp en parallell försvarsorganisation. Det vore inte ens möjligt att bygga ut en ersättare eller en motsvarighet till Nato, säger Ronkainen.

Adlercreutz anser inte heller att det vore ändamålsenligt med parallella system, bland annat av kostnadsskäl. SFP förespråkar Natomedlemskap, men också där borde vi helst ta beslut tillsammans med Sverige, menar han.

– EU-länderna kan samarbeta mer och satsa på sådant som Frontex och gemensamt gränsskydd, som har en viss försvarsdimension, men jag upplever det som långsökt att EU skulle bygga ut sin försvarsdimension.

Ilkka Kanerva framhärdar ändå och menar att europeisk försvarspolitik behöver ett andra ben att luta på, utöver Nato:

– I min värld spelar EU en verkligt viktig roll för totalsäkerheten. Nato är den militära säkerhetens bastion nummer ett, men världen kan inte kretsa bara kring den. Talar vi om ett koncept för en mångfaldig säkerhetsmiljö är det EU som kan bygga upp det, för Nato kan inte bredda sitt koncept.

Det finns de som säger att Trumpregimen försvagar Natos roll – är det en orsak att bygga ut EU:s försvarsdimension, Ilkka Kanerva? – Tja, jag kan inte riktigt se vad som är saga och vad som är sanning bland alla trumpismer. Inför toppmötet förra året skällde Trump ut Nato, under mötet sade han att Nato aldrig har varit i bättre skick och strax efter mötet twittrade han att medlemsländerna borde fördubbla sina försvarsbudgetar.

Man måste nog kunna ifrågasätta vilken slags hjälp det gäller, om vi snackar fordon, annan materiel eller soldater. Att skicka trupper vore ett absolut sista alternativ. Jari Ronkainen (Sannf) Vice ordförande, försvarsutskottet