Politisk historia skrivs i USA
När den forne särskilde utredaren Robert Mueller bänkar sig framför justitieutskottet halv nio i dag på morgonen lokal tid för att utfrågas om president Donald Trumps skuld eller oskuld, skrivs utan tvekan ett stycke politisk historia i USA.
Fast det är Robert Mueller som sitter i stolen är det egentligen president Donald Trump som befinner sig på de åtalades bänk, och för första gången under denna osannolika historia tvingas den särskilde åklagaren svara på de frågor vi alla hungrat att få svar på. Men den enorma dramatiken och uppladdningen till trots, eller snarare just därför, riskerar själva skådespelet att bli ett platt fall.
Som vi vet har Mueller redan avslutat utredningen av Rysslands inblandning i valet 2016, Kremls eventuella samarbete med Trumps kampanj och presidentens påstådda försök att hindra utredningens gång. Muellers rapport har publicerats och han har själv gett en kort sammanfattning inför kamerorna.
Varför envisas demokraterna då med att släpa en motvillig Mueller till Kapitolium?
Tror någon att Mueller plötsligt kommer att öppna en portfölj och lyfta fram det rykande mordvapnet? Nej, inte ens den mest fanatiska demokraten kan hoppas att Mueller presenterar nya bevis som får Trump på fall. Mueller-rapporten är publicerad och vi vet vad som står i den. Men det betyder inte att Mueller är färdigtuggad.
Mueller-rapporten friade inte presidenten i frågan om hindrande av rättvisan, men demokraterna anser att det var så justitieminister William Barr fick det att låta när han, som den första budbäraren, fick sälja sin version till amerikanerna strax efter att rapporten färdigställts.
Enligt demokraterna visar rapporten egentligen att Trump brutit mot lagen och att Barr förvrängde denna konklusion. Nu vill man att Mueller ska hjälpa demokraterna att få fram den riktiga bilden till allmänheten. I den långa rapporten presenteras flera fall av suspekta handlingar som man vill att Mueller ska beskriva med egen röst inför kamerorna. En FBI-agent och marinkårssoldat som vikt sitt liv för rättvisan, med perfekt hår och en stark käke, har större genomslagskraft bland folket än fyrahundra sidor juridisk text.
Om demokraterna lyckas få Mueller att säga att det inte gick att fria Trump från beskyllningarna om obstruktion är det en seger eftersom filmsnutten kan användas i valkampanjen nästa höst.
Det finns också demokrater som hoppas att Muellers uppträdande är starkt nog för att övertyga allt fler lagstiftare i det egna partiet om nödvändigheten att ställa Trump inför riksrätt. Just nu är ungefär en tredjedel av dem för riksrätt. Den viktigaste av demokraterna, talmannen Nancy Pelosi, motsätter sig tanken fortfarande.
Republikanerna kommer också att komma till utfrågningen med en egen strategi. De är i den lustiga situationen att de gillar Muellers slutprodukt, rapporten som inte fällde presidenten, men samtidigt kommer deras största intresse ligga i att misstänkliggöra motiven för utredningen. Republikanerna kommer att tala om de FBI-agenter som var involverade i utredningen och vars privata textmeddelanden visat att de tyckte väldigt illa om Trump. Om de kan kasta ens en liten skugga över Mueller har de lyckats i sitt värv.
Robert Mueller själv infinner sig mot sin vilja. Han anser att hans rapport talar för sig och han vill så gott han kan undvika att bli en spelbricka i de båda partiernas politiska strategier. Det kan till och med hända att han endast kommer att hänvisa till sin rapport utan att brodera ut sina slutsatser utöver det redan sagda. Det vore en katastrof för demokraterna.
När Mueller väl gjort sitt på onsdagen kan han själv äntligen avsluta detta kapitel i sitt liv, men för resten av USA fortsätter dramat med största sannolikhet till november nästa år då väljarna äntligen får fälla sin dom.
“Inte ens den mest fanatiska demokraten kan hoppas att Mueller presenterar nya bevis som får Trump på fall.” JURI VON BONSDORFF Hbl:s medarbetare i Washington