Räkna inte med hjälp från ECB
Europeiska centralbanken låter förstå att den planerar nya åtgärder för att stimulera euroländernas ekonomi. Men det finns inte så många möjligheter att göra det.
Som ordförande för Europeiska centralbanken ECB är italienaren Mario Draghi inne på sina sista månader. Hans tid i centralbankens ledning har präglats av krisande banker och krisande euroländer. Draghi och ECB har ändå genom åtgärder som sänkta räntor och stödköpsprogram hållit den europeiska ekonomin på fötter.
Mario Draghi själv har betecknats som mannen som räddade euron, som Super-Mario. När hans mandatperiod nu går mot sitt slut vilar ändå mörka moln över ekonomin i EU, samtidigt som ECB också ligger en bra bit under inflationsmålet på två procent. Målet angavs vid ECB:s presskonferens i torsdags nu som ”nära, men under två procent”.
Det är naturligt att vilja lämna över ett så bra utgångsläge som möjligt till sin efterträdare. Att vidta eventuella obekväma åtgärder nu innebär också att efterträdaren inte genast behöver stöta sig med någon. Det, vid sidan av strävan efter att bevara ekonomisk tillväxt, är säkert ett skäl till att ECB låter förstå att nya stimulansåtgärder eventuellt är att vänta i september.
Men ECB har redan använt mycket av de stimulansmöjligheter som står till buds. Styrräntan, den som påverkar också vanliga låntagares räntor, ligger på noll och depositräntan ligger redan på minus. Det innebär att affärsbanker som vill deponera pengar hos ECB blir tvungna att betala för det. Den räntan kan ändå sänkas ytterligare och då blir det dyrare för bankerna att placera sina pengar hos ECB.
Så sent som vid årsskiftet avslutade ECB ett stödköpsprogram för bland annat statspapper. Nu antyds möjligheten att på nytt börja köpa värdepapper för att hålla styrfart i ekonomin. Vilken typ av värdepapper det är frågan om är ändå i det här läget oklart.
Även om ECB förbereder sig för att stimulera euroländernas ekonomier igen är möjligheterna att göra det betydligt mer begränsade än då Draghi började 2011. I ett tal 2012 sade Draghi att han tänkte göra det som krävdes, ”whatever it takes”, för att rädda euron. Det löftet har han lyckats hålla.
När den globala ekonomin nu präglas av osäkerhet med hotande handelskrig och brexit i spetsen samtidigt som ekonomierna inom EU bromsar är det ändå nya problem även ECB står inför. Ingen kris är den andra lik. Tillväxten mattas av samtidigt som handlingsutrymmet hos alla centralbanker är litet och det kräver nytänk av ECB.
Finlands färska regering vill satsa på utbildning, social rättvisa och ekologiskt hållbar utveckling bland mycket annat. Grunden till satsningarna läggs genom att höja sysselsättningsnivån. Regeringen talar bland annat om nya arbetstillfällen i små och medelstora företag.
Men för att bevara arbetstillfällena krävs också att vår storindustri, framför allt exportindustrin, är konkurrenskraftig nog och har tillräckligt med beställningar. Och på så vis är företagen beroende av ekonomin i EU, cirka 40 procent av Finlands export går till länder inom unionen. Därför är ECB:s politik inte ointressant.
Mario Draghi lät vid torsdagens presskonferens trots allt som något av en domedagsprofet. Utsikterna inom industrin blir allt sämre och osäkerheten ökar, konstaterade han. Men även om tillväxten är svag finns det ännu ingen risk för recession.
Det är inte mycket Draghi kan göra för att rå på läget under sina tre återstående månader. Det han kan göra är att lägga grunden för sin efterträdare, högst sannolikt Christine Lagarde. Hon får ta över en ekonomi i bättre form än 2011 och ett EU med en starkare banktillsyn och reglering än då Draghi började. Dessutom finns nu fler penningpolitiska instrument att ta till om ekonomin sviker, något som kan komma att behövas.