Han har en plan för sitt digitala arv
Om du dör lämnar du ett stort digitalt avtryck efter dig, och det blir allt viktigare att göra upp en plan för vad som händer med ditt digitala efterliv. Robin Laurén, 49, är en av få som gjort upp ett så kallat digitalt testamente i fall han går bort.
Våra Instagramflöden är fyllda av bildminnen. Våra mer eller mindre genomtänkta funderingar finns på Twitter. Facebook är en lång kontaktlista av de människor vi träffat. När vi dör finns allt kvar, och de ständiga påminnelserna kan i värsta fall försvåra sorgearbetet för närstående.
Robin Laurén blir snart femtio men han bestämde sig för att ta tag i saken i god tid och har gjort upp ett digitalt testamente. Han jobbar som systemadministratör vid Tankehörnan i Helsingfors och tar datasäkerhet på största allvar.
– Sociala medier är så kallade ”walled gardens”. Det innebär att de är slutna nätverk, dit vi laddar upp en massa information, men inte får bort informationen sedan.
Sociala medier är inte som ett fysiskt dödsbo som går att rensa ur. Plattformarna äger all data, och den stannar kvar där även efter att du dör. Om ingen kommer in på kontona lämnas de ofta såsom de var när personen ännu var vid liv. När Facebook skickar notis om en avliden persons födelsedag kan det vara en plågsam påminnelse för anhöriga. Laurén anser att alla kunde ha nytta av att tänka över sitt digitala fotavtryck.
– Jag lär ju dö i något skede, men jag har ju inte bråttom att dö. Jag vill bara att någon har nytta, glädje eller tröst av den information jag lämnar efter mig.
När Laurén var i tidiga tonåren dog hans pappa. På den tiden fanns inget liknande – inget arkiv över pappans liv eller sätt att få tillgång till hans tankar. Nu vill Laurén ta vara på den möjligheten.
– Jag vill gärna göra det möjligt för mina barn och eventuella barnbarn att få tag på information om mig efter att jag är borta, om dom vill det.
Laurén och hans familj använder sig alla av lösenordsmanagern Lastpass. I applikationen kan man spara sina inloggningsuppgifter och uppge en närstående som i nödfall kan komma åt uppgifterna. Laurén har sparat inloggningsuppgifter till alla tjänster han använder på nätet, totalt upp till 700 olika tjänster. Han har också ställt in inaktiv kontohantering, en tjänst som både Google och Facebook erbjuder. Den mejlar din närmaste kontakt om du inte har loggat in på en viss tid.
– Min fru är min kontakt som får ta över alla mina konton efter min död.
Men om hon blir hackad, så får hackaren tillgång till även hans konto.
– Det är ingen skillnad hur många lås du har på dörren, om fönstren står öppna. Den logiken gäller också på nätet.
”Som en stor nyckelknippa”
Det är ändå inte så enkelt som att spara alla sina lösenord och ge över dem till närstående.
Många frågor kan uppstå för den närstående som tar emot informationen. Vad ska man göra med alla de bilder, de inlägg och de meddelanden som man kan komma åt?
– Det är ungefär som att ärva en jättestor nyckelknippa utan att veta vart nycklarna går eller vad man ska göra om man får upp dörren.
– Det skulle vara hyggligt att göra en instruktionsmanual och kanske några egna memoarer. Men så långt har jag inte hunnit än.
Pii Paappanen har studerat den digitala döden i sitt slutarbete vid Aalto universitet.
– Det är ganska deprimerande att tänka på allt som har med dödsfall att göra. Därför finns det inte många
människor som vill ta tag i det, säger han som expert på de omvägar som närstående kan ta om det inte finns något digitalt testamente, vilket oftast är fallet.
– Om du som närstående har tillgång till en persons mejlkonto och telefon, har du en ganska bra utgångspunkt. Nästan alla konton kan återföras om du har tillgång till mejlkonto och telefon.
Enbart e-postinloggningen hjälper inte alltid längre, eftersom allt fler använder sig av tvåfaktorsautentisering.
Då behövs också en verifieringskod som skickas till telefonen för inloggning.
– De flesta tjänster nämner något i villkoren om hur man gör när användaren går bort, exempelvis hur man som närstående stänger ner eller i vissa fall gör om profilen till en minnesprofil. Det krävs i varje fall oftast något bevis över användarens död, såsom en dödsannons eller ett dödsfallsintyg.
Många tjänster tas bort automatiskt, samt all information, om du inte loggar in inom en viss tid. Det här varierar dock mellan tjänster, från några månader till några år, och det kan även hända att kontot aldrig tas bort om det inte bes om.
Bryter mot villkoren
– Något de flesta inte tänker på är att personen kan ha pengar online också, säger Paappanen.
Han har hört talas om många exempel där människor har haft över 100 000 euro i den virtuella valutan bitcoins som har gått förlorade när de gått bort. Detta eftersom det inte finns något system som ger användaren nya koder om man tappar bort lösenorden. Samma sak gäller om personen använt utländska kasinon eller pokertjänster.
Han rekommenderar att man sätter in eventuella bitcoin-koder i sitt digitala testamente.
– Men, du bryter egentligen mot vissa sociala mediers användningsvillkor när du uppger dina inloggningsuppgifter till en tredje part, till och med vid ett dödsfall.
Exempelvis Microsofts mejltjänst Outlook har en paragraf som möjliggör att närstående kan be om informationen efter ett dödsfall. Gmail har å andra sidan inte något sådant.
– Visst kunde tjänsterna bli flexiblare. Men jag tror att det viktigaste är att man som användare av dessa tjänster blir medveten om problematiken i det här, och hur man som anhörig gör med dessa tjänster.
Om du som närstående har tillgång till en persons mejlkonto och telefon, har du en ganska bra utgångspunkt.
Pii Paappanen
forskare