Exklusivt för män – än så länge
Tour de France är cykelsportens flaggskepp, största estrad och mest prestigefyllda lopp. Det är en skamfläck att det år 2019 inte finns någon motsvarighet för det mer än hundraåriga loppet för kvinnor, skriver Marcus Lindqvist.
I morgon korsar de snabbaste sprintrarna mållinjen under den sista etappen av Tour de France i Paris. Men redan i dag kör Helen Bridgman och nio av hennes lagkamrater i mål på Champs-Élysées.
Stallet Internationelles grundades för några år sedan för att befrämja damernas ställning inom cykelsporten, en av de traditionellt mest chauvinistiska och mansdominerade idrottsgrenarna. Lagets tio medlemmar kör i år alla de 21 etapperna i Tour de France, en dag före proffscirkusen anländer.
Tour de France är cykelsportens flaggskepp, största estrad och mest prestigefyllda lopp. Det är förstås en skamfläck att det år 2019 inte finns någon motsvarighet för det mer än hundraåriga loppet för kvinnor, samtidigt som damernas World Tour expanderar snabbt och till och med internationella cykelunionen har vaknat till med minimilöner och krav på prissummor.
Det har funnits flera försök. Det senaste evenemanget, Grande Boucle Féminine Internationale, ordnades under åren 1998-2009, med undantag för 2004. Under de första åren bestod tävlingen av 10 till 15 etapper, men under de sista åren krympte loppet till fyra fem etapper. Arrangörerna led av ständiga ekonomiska svårigheter och medföljande logistiska utmaningar.
Bleka kompromisser
Under de senaste åren har Tour de Frances arrangör ASO ordnat ett endagslopp, La Course, samtidigt som herrarnas Tour de France pågår. Den senaste upplagan ordnades i Pau, då cykellegendaren Marianne Vos tog segern. Även finländaren Sari Saarelainen deltog och för tre år sedan var Lotta Lepistö tvåa i La Course. La Course var från början två dagar, men krympte till en dag.
Ett endagslopp är förstås en ytterst blek kompromiss, för ett endagslopp och ett tre veckor långt etapplopp är två helt skilda världar vad gäller den idrottsliga utmaningen, tv-tiden och synligheten. Men det är tyvärr inte så där bara att ordna ett Tour de France heller.
Den som någon gång följt Tour de France på ort och stället inser vilken gigantisk logistisk operation det rör sig om. En karavan med tiotals bilar, bussar och cyklister som ringlar runt längs med avstängda vägar i Frankrike. Etappernas mål ligger nästan alltid i en stad eller en skidort och rutten går igenom hundratals små byar och städer. Vägarna är samtidigt avspärrade för all trafik.
Det skulle förstås vara idealiskt att ordna ett nytt Tour Cycliste Féminin samtidigt med herrarnas Tour de France. Men logistiskt otroligt svårt att genomföra. En representant för ASO berättar bland annat för Reuters att herrarnas Tour de France redan sysselsätter 29 000 poliser.
Pengar och logistik kan bli hinder
Det längsta etapploppet i damernas World Tour är för tillfället Giro Rosa, Italien runt för kvinnor. Det består av tio etapper och ordnas i början av juli. I år deltog Sari Saarelainen och för två år sedan vann Lotta Lepistö en etapp. Herrarnas Giro d’Italia ordnas i maj. Damernas lopp har en lite märklig tidpunkt, för i början av juli överskuggas Giro Rosa av herrarnas Tour de France.
Giro Rosa ordnas av Epinike Associazione Sportiva Dilettantistica, medan Giro d’Italia ordnas av företaget RCS. Det är alltså inte samma bakgrundskrafter.
Det finns säkert konservativa invändningar då det gäller ett Tour de France för damer, men jag tror inte någon seriöst längre tvivlar på kvinnornas förmåga att orka med ett tvåtre veckor långt etapplopp. Kvinnornas etapper skulle sannolikt vara lite kortare, precis som vanligt i cykelsporten, vilket i själva verket är en välsignelse för det uppmuntrar till mer offensiv, aggressiv och underhållande tävling.
Det största hindret är tv, pengar och logistik. Damernas cykling får alldeles för lite tv-tid, publiksiffrorna är betydligt mindre än herrarnas, och därför är det svårt att få sponsorer.
”Vi måste agera snabbt”
Efter damernas La Course spred sig en bild på Twitter där en ensam journalist bevakade segraren Marianne Vos presskonferens. En del hade kanske intervjuat henne i mixedzonen direkt efter loppet, men det är ändå beskrivande. Herrarnas Tour de France bevakas av en hel hord journalister.
Det krävs en djärv satsning. Då kommer det som en välkommen nyhet att Tour de Frances arrangör ASO grundat en arbetsgrupp för att utreda möjligheterna att ordna ett stort etapplopp för kvinnor. ASO ordnar redan de belgiska endagsklassikerna Liège-Bastogne-Liège och La Fleche Wallonne för kvinnor och har all den erfarenhet som krävs.
– Kvinnorna behöver ett lopp som är för dem vad Tour de France är för män och vi måste finna en lösning på det, säger en källa inom ASO till Observer, enligt The Guardian.
– Vi måste agera snabbt och göra det bra.
Det finns säkert konservativa invändningar då det gäller ett Tour de France för damer, men jag tror inte någon seriöst längre tvivlar på kvinnornas förmåga att orka med ett två-tre veckor långt etapplopp.