Eldorado

Det är rent märkvärdigt hur gamla minnen kan dyka upp när man ser på tv. Det hände mig en tid sedan då jag av en händelse kom att fastna för ett program om upptäcktsresande överste Fawcett och Sydamerikas försvunna städer.

När jag var i tonåren läste jag om och av honom, boken hette visst Försvunna städer, försvunna spår. Den gjorde ett sådant intryck på mig att jag omedelbart beslöt mig för att bli upptäcktsresande när jag blev stor. Nåja, den idén förföll då jag insåg att det mesta redan var upptäckt.

Det som översten letade efter, det letade både spanjorerna och portugiserna efter redan på 1500-talet, nämligen den legendomspunna staden Eldorado, staden med hus och gator av rent guld. Ingen har ännu funnit den och dess namn beror på ett rent missförstånd. Det kommer från en sägen om El Dorado, den Förgyllda Mannen. Han skulle ha ingått i en religiös ceremoni där en guldmålad man dränktes i en sjö.

Guld var något som hade en enorm dragningskraft på de europeiska erövrarna. Den gyllene mannen förvanskades till guldstaden Eldorado som blev målet för upprepade, och misslyckade, upptäcktsresor genom seklerna. Överste Fawcett själv försvann under en sådan resa 1925 och boken består av brev och dagböcker som han skrev innan det skedde.

Legenden om Eldorado levde vidare trots alla misslyckanden och kom bland annat in i världslitteraturen. I François Voltaires satiriska roman Candide kommer hjälten under sitt förtvivlade sökande efter den sköna Kunigunda till Eldorado, som visar sig vara en indianby där det mesta är gjort av guld, som anses vara totalt värdelöst.

Också i våra dagar talar vi ibland om ett eldorado, dock inte med stor begynnelsebokstav. Vi avser då vanligen en plats eller område som till skillnad från sitt ursprungsnamn är fyllt med saker som är åtkomliga för oss. Till exempel en rea i ett stort varuhus kan kallas ett eldorado för dem som vill köpa billigt. Längre bort från den ursprungliga legenden kan man knappast komma.

Men Eldorado kan också ha en symbolisk betydelse. Eldorado kan stå för den ouppnåeliga drömmen om en outtömlig rikedom och därmed också om evig lycka för dem som finner den symboliska staden. Det trodde redan conquistadorerna på när de slet sig fram genom djungeln.