På väg till paradiset

Göran Sjöblom håller hårt i ratten och parerar skickligt. Vi blir ordentligt blöta, men det får man räkna med. Nordanvinden har piskat upp rejäla vågor på det öppna havet utanför fyrön Stubben. Plötsligt saktar han ner och pekar på två tordmular som flyge

I sin gamla fiskestuga bor Maria och Göran Sjöblom mitt i naturen. Stubben heter deras paradis utanför Nykarleby. På fyrön häckar fiskmåsar, svalor, gäss, skedänder, tordmular … Den sista bryggan rostade bort så man får ankra så gott det går. Och det gör man. Här har ju bott folk sedan långa, långa tider – om det vittnar jungfrudanser och stenkumlen. Maria och Göran rör sig aktsamt när de är där, det gäller att inte störa vare sig fåglarna eller kummelgubben.

Det första vi ser när vi närmar oss är den röda, sexkantiga båken på Storskäret, en av de tre öarna som kallas Stubben. Här fanns också ett kapell och den gamla lotsstationen som för många år sedan förstördes i en brand – det är fortfarande oklart om det var ett blixtnedslag eller om branden startade i eldstaden. Själva fyren finns på Lillskäret. Mellan de två holmarna går ett smalt sund, fullt av stenar och grynnor.

Sista bryggan rostade bort

– Välkommen till Stubben, säger Maria Sjöblom och hoppar vant i land efter att ha fäst en tamp i den utankrade bojen.

I dag finns det inte ens en brygga kvar. Den sista rostade bort och Forststyrelsen valde att ta bort den helt och hållet. Besökare får i stället ankra så gott det går.

I dag är paret Sjöblom tillsammans med en annan familj så gott som ensamma här ute. Varma sommardagar händer det att besökare hittar in i någon av de fina vikarna och ett par av de andra gamla stugorna används sporadiskt.

– Det här är vårt paradis. Här lever vi på naturens villkor, säger Maria Sjöblom.

Deras rekord är 50 nätter på ett år.

Vi går ut mot udden, förbi fyren mot jungfrudanserna och det stora stenkumlet. Göran Sjöblom plockar upp ett solblekt, blått rep som ligger intrasslat mellan några stenar. Gamla fina plankor som flutit i land har makarna tagit tillvara och byggt bänkar och bord av, men i dag är det mest skräp som havet för med sig. En hel del plast och övergivna fiskebragder.

– Jag ser det som vår uppgift att hålla det rent och fint här, det är det

❞ Det här är vårt paradis. Här lever vi på naturens villkor. Maria Sjöblom

minsta vi kan göra, säger han och ber oss akta var vi sätter ner fötterna.

Fågelparadis

Stubben är ett riktigt fågelparadis. Här häckar fiskmåsar, gäss, skedand och andra sjöfåglar. En jorduggla brukar hålla till nära fyren. Mellan klipporna finns otaliga fågelbon, med ett eller flera brunspräckliga ägg.

Jungfrudanserna och stenkumlen vittnar om öns långa historia. Intill en stor sten finns ett annat fornminnesmärke. Göran Sjöblom berättar att fiskarna förr i tiden gjorde upp eld nära stora stenar och byggde en stenmur omkring. När stenen värmts upp drog man seglet över som tak. På så sätt höll man värmen hela natten. Skären var ett populärt fiskeläger redan på 1500-talet. Hela familjer med barn och kor och får flyttade ut och vistades här hela somrarna. Folk från fastlandet och närliggande öar kom hit för att köpa fisk och byta varor. Här fanns till och med en marknadsplats och vissa somrar kom även prästen ut hit – eftersom kyrkan på fastlandet stod så gott som tom. Det berättas om smuggelgods, fiskare som hjälpte desertörer över till Sverige och om okunniga ryska lotsar som inte kände till farvattnen och orsakade många olyckor.

Göran och Maria Sjöbloms stuga är en av de gamla fiskarstugor

❞ Jag ser det som vår uppgift att hålla det rent och fint här, det är det minsta vi kan göra. Göran Sjöblom

na som funnits här i många generationer. Vem som byggt stugan och vems den egentligen varit är oklart – på den tiden tog man helt enkelt de sovplatser som var lediga när skymningen sänkte sig. Men både Görans pappa och farfar har fiskat här.

I dag är stugan renoverad. I det enda rummet ryms allt från en finurligt konstruerad nedfällbar dubbelsäng, en bäddsoffa till ett litet kök och ett matbord med en utsikt som är få förunnade.

Mellan träden skymtar den vita, fyrkantiga fyren. Lamporna har nyligen bytts ut till moderna ledlampor och ljusskenet har blivit aningen blåare. Men var tjugonde sekund blinkar den, precis som den alltid gjort.

Byggdes 1954

Fyren på Stubben är relativt nybyggd. Båken har funnits sedan början av 1800-talet, medan fyren byggdes först 1954. Bara några år senare automatiserades den och samtidigt avvecklades lotsstationen. Någon el finns inte på ön. Fyren drevs först med gas och lite senare installerades solpaneler på taket.

På 1990-talet hyrdes fyren ut till bolaget Guldkustresor, som ordnade privata tillställningar, middagar och övernattningar i fyren. Maria Sjöblom berättar om en kväll när ett gäng festklädda damer med höga guldklackar balanserade längs den smala stigen upp mot fyren. Även inne i fyren finns spår av 1990-talets guldår – pastellfärgade gardiner och askkoppar i glas.

Sedan dess har inte mycket hänt. För Sjöbloms är det naturen och stillheten som lockar. Maria Sjöblom säger att hon fortfarande fascineras av växlingarna i naturen, av de starka ljuden tidiga vårkvällar, högsommargrönskan och lugnet som kommer med de intensiva höstfärgerna.

– Här kan man inte ta något för givet. Om det blåser upp till storm är det bara att stanna kvar på ön.

Fåglarna härskar över ön

Under somrarna här ute har de lärt sig att leva sida vid sida med svalorna som bygger bo under utskiftet, med skedanden som häckar alldeles intill stugan och med måsarna. Paret har insett att ön är djurens rike, att de själva bara är besökare.

– Jag inbillar mig att de accepterar oss. Besökare har klagat på att måsarna dyker och nästan nappar tag i ens hår, men oss låter de vara. Åtminstone vill jag gärna tro att de känner igen oss, säger Göran Sjöblom.

Vi går upp till stenkumlet. På Lillskäret finns ett stort kummel nära fyren, på grannholmen Storskäret där den gamla båken står är kumlet lite mindre.

– Jag lägger alltid en sten här, varje gång jag går förbi, säger Göran Sjöblom.

Att utmana kummelgubben är inget han vill göra.

❞ Jag inbillar mig att de accepterar oss. Besökare har klagat på att måsarna dyker och nästan nappar tag i ens hår, men oss låter de vara. Åtminstone vill jag gärna tro att de känner igen oss.

Göran Sjöblom

FOTO: EVA-STINA KJELLMAN Maria Sjöblom njuter av färden ut till Stubben, som ligger ungefär fem kilometer utanför byn Monäs i Nykarleby. I styrhytten rattar Göran Sjöholm vant – paret tillbringar i bästa fall omkring 50 dagar årligen på ön.

I början av 1800-talet byggdes den första båken på Storskäret. Den revs under Krimkriget och 1858 stod den nuvarande båken klar.

Göran Sjöblom kan många gamla historier om fyrön. Hans förfäder har fiskat här och för honom och hans familj har ön blivit ett viktigt andningshål.

Stigen som leder upp till fyren passerar också Maria och Göran Sjöbloms stuga. De får numera ha nästan hela ön för sig själva.

Den gamla fiskarstugan är varsamt renoverad.

I sommar får HBL-läsarna följa med ut och bekanta sig med flera av landets fyrar. Vi inledde med Tankar i sommarbilagan 1.6, 20.6 besökte vi Märkets fyr, 30.6 Söderskär, 7.7 gjorde vi ett nedslag på Bengtskär, 14.7, besökte vi Utö och senaste söndag gjorde vi en utfärd till Sälgrunds fyr utanför Kaskö.

Jungfrudansen och stenkumlet är rester från den tid då fyrön var ett fiskarsamhälle. Fyren på Stubben är av nyare modell och numera vitmålad. Stubben är ett riktigt fågelparadis med många häckande arter.