Plask! +30
Att Finlands bastudag infaller i slutet av juli, under en tryckande värmebölja, kan kanske vid första tanke te sig ironiskt. Men kanske det passar helt bra för ett folk som klår resten av världen i glasskonsumtion också under vinterhalvåret?
HBL begav sig ut för att pejla de svettiga stämningarna i stadens parker i ett traditionellt sommarvärme-reportage, i kombination med en avstickare till Sompasauna. Där firas bastudagen med live-musik och invigningen av en nybyggd, tredje bastu. Men vägen dit erbjöd också en ypperlig chans att bekanta sig med en intressant urban miljö i snabb förändring.
Helsingfors färskaste stadsdel Fiskehamnen har så småningom börjat kläckas ur byggpresenningarnas puppa, fyllas med egna invånare och utveckla antydan till en egen identitet. Även om många av husen fortfarande står tomma och halvfärdiga ser man på andra balkonger redan blomkrukor, färgglada gardiner och övriga tecken på liv.
Det gamla industri- och hamnområdet i Södervik attraherar nu förutom de skejtare, graffitikonstnärer och rejvbesökare som frekventerat det i många år nu allt fler medelålders hundrastare, neonklädda joggare och unga föräldrar med ergonomiska designbarnvagnar. Vissa oroar sig för att det nya ska kväva det gamla. Till exempel Sompasaunas öde är ovisst då bostadshusen sakta kryper allt närmare. Men just nu bjuder det limbo av urban utveckling som Fiskehamnen och Sumparn befinner sig i på massvis spännande att titta på.
Far och son i farten
Vi har mycket riktigt knappt hunnit anlända innan vi möts av en syn som genast får oss att stanna upp. Förbi oss passerar ett förbluffande ekipage vars chaufför lyckligtvis inte har något emot att stanna upp för en liten pratstund innan han och hans passagerare fortsätter svalka sig i fartvinden.
Mika Kaartinen berättar att han byggt sin cykel, vars smäckra linjer för tankarna till 30-talsdesign, själv med viss hjälp av sina kompisar. I den olivformade sidovagnen sitter sonen Luka med en ljusblå ukulele i ett fast grepp.
– Idén föddes faktiskt med grabbarna på bastulaven. Luka har vissa förhinder som gör att han inte kan cykla själv men jag ville ändå ge honom en chans att njuta av det. På det här sättet kan han dessutom sitta bredvid mig så att vi har en trygg kontakt också då det går fort.
Kaartinen är förståeligt stolt över sitt hantverk och skulle gärna berätta mer, men Luka är mest intresserad av att fortsätta färden och signalerar snart med ett otåligt ackord från sin ukulele att han helst vill åka vidare. HBL lämnar cyklistparet åt sina egna äventyr och fortsätter mot kaféet Ihana Kahvila där vi finner Helena Kallas i en solstol. Hon berättar att Söderviks gamla industriområde är en plats hon ofta återvänder till för att njuta av.
– Jag gillar stämningen och den post-industriella estetiken. Dessutom vet man inte hur länge allt det här finns kvar.
Det gamla gardet
En bit längre bort sitter ett gäng killar vars kepsar, rufsiga skägg och uppknäppta hawaiiskjortor identifierar dem som representanter för det ”gamla gardets” Södervik-hängare, uppflugna på ett rostigt båtvrak och dricker öl och lyssnar på housemusik ur en portabel högtalare. Deras i början avspända vänlighet förbyts dock i en lite mer frostig attityd då de inser att man ber om att få fota dem, och vi beslutar att lämna dem i fred.
Nu börjar vi nämligen komma fram mot målet: Sompasauna. Trots att det egentliga programmet inleds först på kvällen, då också Yle är på plats och gör livesändning, är stämningen redan hög: människor bastar, simmar, minglar och solar medan en livepianist skapar stämning i bakgrunden. Svetten pärlar på HBL:s korrespondents panna efter ett väl utfört värv, och som avslutning känns det inte som någon uppoffring att i gonzo-journalistikens namn själv kasta sig i havet.