Sydafrikas vingårdar hotas av torkan
Den gassande solen skickar solkatter från mitt vinglas ut över vinrankorna. Servitriserna går omkring i fladdrande, röda klänningar och berättar om de viner vi smakar på samtidigt som de bjuder på små bitar av bröd, ost och choklad.
För flera hundra år sedan flydde franska hugenotter från pest och religiös förföljelse till Franschhoek i Sydafrikas västra Kapprovins. De började odla vin och lade grunden till den blomstrande industri som nu hotas av den allt svårare torkan i området. Nere i dalen kantas vägen av vitrappade hus och intensivt gröna vinrankor. Uppe från Franschhoekpasset ser man hela dalen som omringas av en massiv bergskedja, ungefär som en amfiteater. Mellan vingårdarna kan man åka spårvagn längs ett unikt spårsystem.
En tidig fredagsmorgon stiger jag och min man ombord på flyget från Johannesburg till Kapstaden för ett förlängt veckoslut i det vackra vinområdet i västra Kapprovinsen. Efter en två timmar lång flygresa landar vi i Kapstaden där vi möts av en representant för Cape Cobra Hire. Vi har hyrt en sportbil, en AC Cobra, som vi ska fräsa omkring med i några dagar. Den lilla blå bilen har ett minimalt bagageutrymme dit vi stuvar in våra två små väskor och brummar sedan i väg mot vinområdena norr om Kapstaden. Solen lyser och den varma vinden virvlar i håret.
Stellenbosch, det mest kända vinområdet, passerar vi efter en halv timme, men stannar inte utan fortsätter vidare till den vackra dalen på andra sidan berget, Franschhoek. Här kantas vägen av vitrappade vingårdar i Cape Dutch-stil och de intensivt gröna vinrankorna sträcker sig upp på bergssluttningarna. För hundratals år sedan landade franska hugenotter här i sin flykt från pest och religiösa förföljelser, och började bygga upp en strålande industri.
Vi kör genom den lilla byn längs den livliga huvudgatan med uterestauranger och kaféer upp mot Franschhoekpasset, där det finns en fin utsiktsplats. Härifrån ser man hela dalen med sina vinodlingar, omringad av den massiva bergskedjan
som en naturlig amfiteater. Några kurvor nedanför stannar vi för lunch vid vingården Haute Cabrière. Olika små rätter ackompanjeras av smakprover på fyra mousserande viner. Smakproverna är små så det är fortfarande okej att köra ner till byn och vårt mysiga härbärge, Franschhoek Boutique Hotel, som ligger mitt i centrum med egen parkering och vyer mot vinodlingarna.
Vattenransonering
På hotellet är kranarna i badkaret avstängda och alla gäster ombeds att duscha i högst två minuter. De senaste tre åren har det inte regnat tillräckligt för att fylla reservoarerna som förser området med vatten, med påföljden att vatten måste ransoneras i hela västra Kapprovinsen. I Franschhoek har man samlat vatten i sjöar och dammar, men en total torka skulle vara katastrofal för vinodlarna.
Till middag har vi bokat en smakmeny på vingården Rust en Vrede i Stellenbosch. Vi tar oss dit med en Uber-taxi och kvällen blir en oförglömlig upplevelse av konstfullt upplagda rätter och olika smaker kombinerade med utsökta viner som sommelieren valt. Borden är placerade så att vi får följa med de skickliga kockarna i köket då de tillreder maträtterna. Köksmästaren kommer till slut och hälsar på alla gäster för att försäkra sig om att vi är nöjda.
Spårvagn till vingårdar
Vår plan för nästa dag är att besöka olika vingårdar i Franschhoek. Dalen har ett unikt transportsystem med olika spårvagnslinjer som åker runt till vingårdarna. Vi har bokat biljetter i förväg på hotellets rekommendation och det visar sig vara klokt, många avgångstider är fullbokade. Efter en god frukost promenerar vi till startplatsen som ligger precis bredvid vårt hotell och stiger på den orangefärgade linjens spårvagn. Vädret är vackert men aningen kyligt ännu på förmiddagen så en tröja är skönt i den öppna vagnen. Den orangea linjen besöker nio vingårdar. Med ett stopp på cirka en timme för varje vingård hinner vi med sex stycken på en dag. Vingårdarna varierar i storlek och servicenivå, en del serverar mat och andra endast dryck och till och med glasen är olika fina, men alla vi besöker är charmiga på sitt eget sätt. Mot en liten avgift får man välja vilka viner man vill smaka på, och man får också beställa hem flaskor. När vi sent på eftermiddagen återvänder till hotellet är en tupplur på sin plats.
På kvällen hoppar vi in i AC Cobran och kör längs slingriga vägar upp till vingården Dieu Donné för middag. Vingården ligger högt ovanför byn med enastående vyer över dalen och de omringande bergen. Vi dricker ett glas av gårdens eget mousserande vin i trädgården tills solen gått ner och förflyttar oss sedan in i restaurangens sorl och värme.
Söndagspicknick
På söndagar bjuder många vingårdar på picknicklunch. Vi har via nätet bokat en lunchkorg på vingården Boschendal, men innan dess besöker vi Franschhoeks bilmuseum. Samlingen består av glänsande bilar från slutet av 1800-talet till nutid i fyra stora hallar. I synnerhet de
restaurerade Oldsmobilerna, några gamla Rolls Royce-modeller och hallen med strömlinjeformade röda sportbilar fångar vårt intresse. Bilsamlingen ägs av den sydafrikanska miljardären Johann Rupert.
Nästa morgon är vår sista dag. Efter frukost checkar vi ut, kör en tur tillbaka till Dieu Donné för att köpa några flaskor rödvin att ta med oss hem och styr sedan mot Kapstaden. Gärna hade vi stannat ännu några dagar och utforskat andra vingårdsrutter med spårvagnen eller hyrt cyklar och trampat omkring bland vinrankorna. En ridtur i bergen hade också varit en trevlig upplevelse. Men det får bli till nästa gång, för tillbaka vill vi absolut komma.
Ny president
På cirka en timme är vi inne i Kapstaden och passerar en buss målad i ANC-partiets gul-gröna färger. Alla fönster är öppna och musik och sång strömmar ut. Cyril Ramaphosa har blivit vald till ny president och Jacob Zuma accepterat att avgå. Glädjen är stor.
Vi kör längs strandvägen som följer Atlantkusten, rundar centrum och sedan i tur och ordning stränderna vid Seapoint, Clifton, Camps Bay, Lladnundo och Hout Bay, hela tiden med det mäktiga Taffelberget som tornar upp i bakgrunden. Från Hout Bay börjar den vackra Chapmans Peak vägen med hisnande vyer över det öppna havet mot Antarktis. Fortsätter man söderut kommer man till Godahoppsudden, men vi kör i stället via små slingrande vägar tvärs över halvön till Kalk Bay, där den rustika fisk- och skaldjursrestaurangen Harbour House ligger precis vid vattnet. För tio rand (en knapp euro) lovar en lokal ung man vakta vår bil under den tiden vi äter lunch.
På kvällen säger vi adjö och på återseende till Kapprovinsen när det blir dags att återvända till Johannesburg. På flygplatsen påminns vi ännu om den katastrofala torkan då alla vattenkranar är avstängda och pumpflaskor med antiseptisk gel i stället finns på toaletterna. Allt för att undvika ”nolldagen” då vattnet beräknas vara slut.
❞ Vingården ligger högt ovanför byn med enastående vyer över dalen och de omringande bergen. Vi dricker ett glas av gårdens eget mousserande vin i trädgården tills solen gått ner och förflyttar oss sedan in i restaurangens sorl och värme.