Plocka rätt i svampskogen
Letar man efter skogens guld är det inte alltid helt lätt att hitta rätt, speciellt om man inte är en påläst svampexpert. Det finns vissa lömska tvillingar som gömmer sig ute i skogen som man inte ska plocka med sig i sin svampkorg.
Svampsäsongen står och lurar bakom knuten, och i skogen kan redan de första kantarellerna börja titta fram. För att inleda svampsäsongen har HBL listat några av våra godaste matsvampar och deras möjliga förväxlingssvampar.
Det är viktigt att komma ihåg att det även bland matsvamparna förekommer vissa svampar som är giftiga som obehandlade. Se till att ha med dig en duktig svampplockare eller en bra svampbok då du rör dig i svampskogen.
Kantarell
Kantarellen är en av de säkra svamparna. Den är gul, god på smörgåsen och kan inte förväxlas med någon giftig svamp. Hela kantarellens kropp är gul, hattens översida är slät och den har ofta en vågig hattkant. En vanlig kantarell är lätt att dela och har vitt och spänstigt kött.
En förrädisk förväxlingssvamp till kantarellen finns tyvärr – narrkantarellen, eller falsk kantarell som den också kallas. Falsk kantarell är ingen matsvamp. Den är också gul, men hatten är lite luden och foten är smalare och mörkare än en kantarells. Falsk kantarell är inte direkt giftig, men den är seg och smaklös.
Narrkantarellen är en skivling och har skivor under sin hatt, till skillnad från kantarellen som har grenade åsar som löper ner på foten.
Trattkantarell
Trattkantarellen är gulbrun till färgen, har en tunn hatt, ihålig fot, och är som namnet säger är den självfallet trattformad.
På samma plats som trattkantarellen trivs också en av de giftigaste svamparna, den toppiga giftspindlingen. Den liknar inte direkt trattkantarellen, men förväxlingar sker ändå. En trattkantarells hatt är trattformig, medan en toppig giftspindling har en toppig, eller ibland tillplattad hatt.
Toppig giftspindling innehåller ett gift som är skadligt för njurarna. Den är väldigt giftig, men det kan ta över en vecka innan symtomen märks.
Trattkantarellen kan också förväxlas med den något gelé- eller vaxartade slemmurklingen. Slemmurklingen anses inte vara giftig, men den saknar helt matvärde.
Svart trumpetsvamp
Den svarta trumpetsvampen har en tunn och trumpetformad kropp. På ovansidan är hatten svart, medan undersidan och foten kan vara något rynkig och grå eller gråblå.
Den svarta trumpetsvampen är en perfekt nybörjarsvamp, eftersom den inte har några giftiga förväxlingssvampar. Den liknar däremot den gråa kantarellen och krus
kantarellen, vilka inte ska plockas på grund av sin sällsynthet.
Soppar
Av sopparna är egentligen bara en giftig – djävulssoppen, vilken lyckligtvis är väldigt sällsynt. Namnet djävulssopp kommer från dess klarröda undersida och stam. Djävulssoppen är giftig, men inte dödlig. Nybörjare uppmanas ändå att undvika soppar med röd nyans. Stensoppen, smörsoppen, sandsoppen och tegelsoppen kan alla fungera som matsvampar, men vissa kräver en noggrann tillredningsprocess. Otillagad tegelsopp kan till exempel orsaka magsymtom.
Karljohansvamp
Stensoppen, eller karljohansvamp, har en ljus fot och brun välvd hatt. Foten kan variera i storlek, ibland kan den vara liten och knubbig, och ibland lång och något slankare. Svampen smakar nötig och är väldigt god i matlagning.
Den kan förväxlas med andra soppar, men de är sällan giftiga fastän vissa kan vara oätliga, som till exempel gallsoppen.
Karljohanssvampen har ett ljusare ådernät på foten än gallsoppen. Dess rör är först vitaktiga, senare gula till gulgröna medan gallsoppens först är vita, och med åldern blir rosafärgade. Gallsoppen är inte giftig men är mycket bitter i smaken och är därför inte en matsvamp.
Om det finns misstankar om att någon har blivit förgiftad av svamp ska Giftinformationscentralen kontaktas (telefon 09 471 977).