Hemlig vandring mot kapitalism
Yles mångårige Asienkorrespondent Mika Mäkeläinen har skrivit en bra och spännande bok om diktaturen Nordkorea, världens mest slutna land och samtidigt ett av världens mest aktuella länder.
FACKLITTERATUR
Mika Mäkeläinen: Kimlandia – Silminnäkijänä Pohjois-Korean kulisseissa Atena 2019, 331 sidor
■ Efter flera besök i landet och ett idogt forskningsarbete levererar Mika Mäkeläinen i Kimlandia en rykande färsk bild av ett Nordkorea i ett brytningsskede, ett brytningsskede med en blomstrande privatkapitalism långt driven av kvinnor och en stor nyfikenhet på underhållning i väst, främst i grannlandet Sydkorea. Han berättar också om följderna; diktatorn Kim Jong Uns allt hårdare polisiära grepp om landet.
Att skriva en sann bok om Nordkorea är svårt, släpps du överhuvudtaget in i landet är du ständigt övervakad och att träffa och intervjua ”vanligt folk” är så gott som omöjligt. Men Mika Mäkeläinen har nått långt, mycket längre än det lilla skrytet om att han är den ende finländare som sett Kim Jong Un fyra gånger.
Läsaren får följa privatföretagsamhetens intåg från starten under den förödande hungerkatastrofen på 1990-talet – 100 000, 200 000, kanske t.o.m upp till en miljon människor svalt ihjäl – till dagens blomstrande torghandel. Privatföretagsamheten sköts huvudsakligen av kvinnor, vilket, enligt Mäkeläinen, stärkt kvinnans ställning i det konservativa nordkoreanska samhället. Men så långt som till synlig officiell makt har den ökade kvinnomakten inte ännu nått.
I Kimlandia påpekar Mäkeläinen också det bisarra/onda i att landet mitt under svältkatastrofen köpte u-båtar, Mig-29-plan och militärhelikoptrar för mycket stora belopp.
Singapore inspirerar
Men nu vandrar Nordkorea alltså sakta mot något slag av kapitalism, kanske den kinesiska vägen och ”med släckta lyktor” som Mäkeläinen beskriver det som nu händer. Vandringen sker i hemlighet, besökare undanhålls torghandeln även om guider mumlar om att det finns ett visst privat inslag i jordbruket.
”Kim Il Sung skulle rotera i sitt mausoleum om han visste mot vilka irrvägar juche-ungdomen styrs”, slår han fast.
Juche är statsideologin som genomsyrar det officiella Nordkorea. Ett av nyckelorden är självtillit, arbetarparadiset Nordkorea klarar av att ensamt och starkt vandra revolutionens väg.
Bakgrunden till ”irrvägar och -läror” är att det hålls kurser i företagande ledda av bland andra företagsutvecklare och inspiratörer från Singapore. Och sånt kan man naturligtvis inte tala högt om.
I takt med att marknadsekonomin sprider sig ökar också möjligheten att muta till sig olika tjänster och enligt boken har korruptionen ökat i landet.
Livförsäkringen
Det växande intresset för och tillgången till sydkoreansk underhållning är ett annat uttryck för att det sker massor under ytan. Det är lättsmugglade dataminnen som sakta ökar kunskapen om vad som händer bakom gränsen, i västvärlden.
”Nordkoreas nya ideologiska fiende nummer ett är inte USA eller CIA utan USB”, slår boken fast.
Att landet utvecklat långdistansraketer och kärnvapen har förvånat och oroat många utanför Nordkorea. I landet är det dock ganska självklart.
”Vad vore vi utan våra raketer”, förklarade min guide när jag besökte landet hösten 2017 och sa att raketuppskjutningarna skrämmer oss i väst. Och hon har antagligen rätt. Mäkeläinen diskuterar frågan med en tjänsteman vid det nordkoreanska utrikesministeriet. Tjänstemannen förklarar att kärnvapnen är en garanti för att USA inte anfaller Nordkorea. Som exempel tar han Irak och Libyen och vad som skedde med Saddam Hussein och Muammar Gaddafi.
Kärnvapnen är alltså diktatorn Kim Jung Uns livförsäkring. Märkligare än så behöver det inte vara.
Kimlandia utges av förlaget Atena i Jyväskylä. Man får hoppas att förlagets muskler och kunskap räcker till för att skjutsa boken vidare. Boken förtjänar en bredare publik, den är för bra för att enbart ges ut på finska. Kanske något av våra finlandssvenska förlag kunde ta sig an den svenska utgåvan?
Eller Bonniers i Sverige?