Flygfäet alla vill döda

Borrelios är en av de fästingburna sjukdomarna som förekommer i Finland. Enligt sakkunnig Soile Juvonen kan också andra blodsugande insekter, exempelvis bromsar och myggor, sprida sjukdomen.

Bromsar är en vanlig sommarplåga i Finland och i Norden. Särskilt under varma och soliga sommardagar kan man träffa på de flugliknande blodtörstiga insekterna.

Soile Juvonen är doktor i hälsovetenskap och jobbar som sakkunnig vid föreningen Suomen Lyme Borrelioosi. Föreningen erbjuder stöd och information för personer som insjuknat i borrelios. Bromsar överför borreliasmittan på samma sätt som fästingar. Insekten biter först ett smittat djur och följande gång den biter en människa eller ett djur överförs smittan.

– Inom vetenskaplig litteratur förekommer beskrivningar av fall och dessutom har jag själv träffat på människor som blivit bitna av en broms och fått hudförändringar och utslag kring bettet. Det är ett klart bevis på att bromsen burit på en smitta, säger Juvonen.

Om inga förändringar eller utslag uppstår är det svårt att veta om bromsen fört över smittan. Borreliabakterien orsakar nämligen inte alltid hudförändringar.

Nässelutslag och svullnad

Precis som myggorna är det bromshonorna som suger blod för att kunna föröka sig. Bromsarna väljer sina människooffer utifrån kroppsvärmen och utandningen. Bromsarnas bett gör mera ont än ett vanligt myggbett och en hona kan suga upp till 50–100 milligram blod på en gång. I munnen ligger två sågkantade stiletter som skär små sår i huden så att honan kan suga upp blodet från såret med läppen. I bromsarnas saliv finns både bedövande och blodkoagulerande ämnen. Efter att det bedövande ämnet tappar sin effekt börjar bettet klia.

De olika arterna skiljer sig till utseendet och storleken. De vanligaste arterna som förekommer i Finland är regnbromsen Haematopota pluvialis, blindbromsen Chrysops relictus och fäbromsen Tabanus bovinus. Regn- och blindbromsarna kan orsaka allergiska reaktioner, däremot är det väldigt sällsynt att fäbromsarnas bett orsakar allergi- eller förgiftningssymtom.

Bromsbett kan orsaka nässelutslag och svullnad som kan vårdas med antihistaminer eller kortisontabletter. Vid svårare reaktioner kan en adrenalinspruta behövas för att hindra anafylaxi.

Förutom borrelia kan bromsar sprida harpest eller tularemi. Symtomen varierar beroende på hur smittan överförts. Insektsbett är den vanligaste smittvägen och leder till feber, en lokal sårnad vid bettstället och inflammation i närliggande lymfkörtlar. Harpest kan också vara symtomfri.

Risken minimal

Det är lättare att upptäcka en broms än mygg eller fästingar eftersom bromsarna är större och mera högljudda. Om bromsen hinner bita reagerar man ofta på smärtan och sjasar bort insekten. Bland annat därför är det osannolikt att insjukna i borrelios efter ett bromsbett.

– Vi kan inte ge enskilda människors berättelser något vetenskapligt värde och därför är det svårt att uppskatta hur vanligt det är med smittor som härstammar från bromsar, säger Soile Juvonen.

Eftersom forskningsmetoderna är besvärliga och arbetskrävande är det svårt att undersöka fenomenet. Juvonen har exempelvis inte träffat på någon vetenskaplig forskning om bromsar och borrelia.

– Men jag känner till enskilda fall där en infektionsläkare kunnat fastställa diagnosen.

Borreliosfall som härstammat från bromsar bokförs inte på något sätt. Juvonen har jobbat med borrelios i ungefär trettio år och träffat på ett par fall under hela den tiden.

– Jag har jobbat med tusentals patienter och endast stött på två fall i Finland. Visserligen har ingen forskat i det här heller men jag skulle säga att risken är minimal.

Se upp för hudförändringar

Att följa med hur bromsbettet och huden där omkring mår är det viktigaste, enligt Juvonen.

– Det spelar faktiskt inte alls någon roll vad det är för en insekt som bitit en. Också myggor kan bära på borreliabakterien. Om det uppstår stora förändringar i huden eller utslag är det alltid bäst att gå till läkaren.

Om huden kittlar och sväller upp är det frågan om ett vanligt bromsbett och då är sannolikheten för borrelia minimal, enligt Juvonen. Källor: THL, Duodecim, tidningen Suomen Luonto