Offren i Lombok väntar fortfarande på hjälp
Över 500 döda på mindre än en vecka och hus och vägar för miljarder förstörda. Ett år efter skalvet på ön Lombok väntar de fattiga risbönderna fortfarande på hjälp att bygga upp sina liv. Turismen har också gjort en störtdykning vilket ger svåra ekonomisk
– Vi har knappt råd att betala mat eller skolavgifterna för barnen, säger Marcim.
Marcim drar undan det röda tygskynket som täcker öppningen till evakueringsskjulet i bambu. Här har hans familj på fyra personer bott det gångna året. Först nyligen lyckades han få klart två av fyra väggar till det hus som ska ersätta familjens gamla, så att han kunde sätta presenning över resten och låta frun och två barn flytta in.
– Det var en lättnad att lämna det några få kvadratmeter stora skjulet, säger risbonden när TT träffar honom i byn Pendua på den indonesiska ön Lombok.
– Det har varit ett tufft år, för familjen och för byn, säger Marcim, som är 48 år.
Byn Pendua ligger bara några kilometer från epicentrum av den kraftigaste av de jordbävningar som skakade Lombok för ett år sedan. Det var i denna fattiga jordbruksregion, i skuggan av den aktiva vulkanen Rinjani, som majoriteten av de över 550 människor som dog i jordbävningarna hörde hemma. Bara i Marcims del av byn förstördes 100 av 120 hus och lämnade lika många familjer hemlösa.
Inte råd
På kvällen den 5 augusti 2018 kom Marcim hem från risfältet. Varken hans fru eller barn var i byn.
– Vi hade byggt klart vårt hus bara två månader tidigare, säger han.
Marcim hade satt sig för att titta på tv när marken började skaka under honom. Han lyckades kasta sig ut innan huset föll samman i jordbävningen som mätte nästan sju på skalan.
Invånarna i Pendua flydde i panik till de högsta platser de kunde hitta. Skräcken för en tsunami var stor, berättar Marcim.
Nästan en halv miljon av Lomboks tre miljoner invånare tvingades överge sina hem, enligt myndigheternas uppskattningar. Marcim och de andra byborna stannade i sina tält i evakueringsområdena i flera månader.
– Vi blev flyktingar. Men vi hade tur, bara två människor från vår by dog, säger Marcim.
Han pekar nedåt grusvägen som är byns huvudgata. Trots att det har gått ett år kantas den fortfarande av husskelett och högar av söndersmulade tegelstenar. Moskén består av plywoodskivor och de flesta invånare bor kvar i sina evakueringsskjul – liksom i många andra byar på norra Lombok.
– Vi har inte råd att bygga upp våra hus, säger Marcim.
Tomma löften
Redan efter de första jordbävningarna fick Lombok besök av Indonesiens president Joko Widodo, vars partisymbol – en svart tjur – pryder en av tygväggarna på Marcims skjul. Widodo lovade då att de som drabbats skulle få ekonomisk hjälp.
Men vi väntar fortfarande på pengar eller material att bygga av. Varje gång vi hör något börjar vi hoppas, men sedan grusas det hoppet, säger Marcim.
Bakom honom fladdrar Widodos partiflagga där tjuren fått två brända hål till ögon.
– Det är inte bara i den här byn som man inte sett röken av en enda rupie, säger Marcim. När regnperioden kom i början av 2019 blev bybornas problem allt mer akuta. Skjulen klarade inte de häftiga regnen och lokalpressen rapporterade om de svåra förhållandena. Orsaken till de uteblivna betalningarna sades då vara krånglig byråkrati.
– Det är väldigt stor skillnad på hur vi levde innan jordbävningen och hur vi kan leva nu. Tidigare kunde vi försörja oss, men nu har vi inte ens några hus, säger Marcim.
”Har varit hemskt”
Vägarna från Penuda ner till Lomboks turkosglittrande nordkust bär tydliga spår av kraftiga jordskred. Efter skalven beräknade de indonesiska myndigheter att det ekonomiska värdet av det som förstörts till motsvarande flera miljarder kronor. På norra Lombok ska så mycket som 80 procent av infrastruktur och byggnader ha ödelagts.
Många vittnar om den ekonomiska kamp som följ på skalvet. Rimnep, 55 år, som driver ett enkelt strandkafé, fick alla sina varor stulna när hon flydde undan jordskalvet, vars epicentrum var precis under henne.
– Nu kan jag jobba igen, men det har varit hemskt. Jag har fått leva på bidrag från hjälporganisationerna, säger hon när TT träffar henne.
Men sin mamma får hon inte tillbaka, hon begravdes när familjens hus rasade samman.
Jordbävningarna slog också ut den för Lombok – som saknar de naturtillgångar som grannöarna har – helt avgörande turismen. Bilder av västerlänningar som flyr i panik från Giliöarna utanför Lombok skrämde. Enligt statistiken dök antalet besökare med 66 procent mellan september och december 2018 jämfört med samma period året före.
Folk avbokade sina rum. Det har varit svårt, säger Jaelani, som är chef på ett hotell utanför turistorten Kuta.
Hans bungalower har knappt varit bokade sedan jordbävningarna, vilket har gjort att det inte funnits tillräckligt med pengar för nödvändiga renoveringar.