Nuvarande lagstiftning mer än tillräcklig

YTTRANDEFRIHET Det är beskrivande att samma dag Nicolas von Kraemer och chefredaktör Susanna Landor har en liten insändardebatt om yttrandefrihet (HBL Debatt 26.7) publicerar tidningen en helsidesannons av Hbl och Tidningarnas förbund, där man självbelåtet och självgratulerande upprepar mantrat som går ut på att alla får ha egna åsikter, men ingen kan ha egna fakta.

Mantrats grundidé är att ”fakta” skulle utgöra någon slags omutbar ”sanning”, som medierna opartiskt och neutralt presenterar läsarna. Det stämmer dock inte helt: enskilda fakta skall visserligen vara sanningsenliga, men enskilda fakta är mycket sällan hela sanningen om ett fenomen, en händelse, eller ett samhällsärende. Även medarbetarna i medierna tenderar

i sin rapportering – alldeles mänskligt – att favorisera enskilda fakta som stöder egna samhällshypoteser och uppfattningar, att presentera smala anekdotala bevis, eller att selektivt intervjua personer som stöder de egna samhällsfilosofiska lutningarna.

Förslag på utökad lagstiftning som beskär yttrandefriheten, eller krav på teknikspecifik reglering kan i dagens samhällsklimat kännas som en logisk väg, men risken är att politiker ivrigt hakar på. Dels i syfte att tillfredsställa ett upplevt samhällskrav, dels för att de ser en gyllene chans att bli av med kritik riktad mot dem själva. Att ny teknik gjort det enklare och snabbare att sprida både information och propaganda skall vi inte låta påverka yttrandefriheten, som i grund och botten är en filosofisk idé, inte en lagsamling eller ett regelverk. Den nuvarande lagstiftningen, med ärekränkning som ett målsägandebrott, och med hets mot folkgrupp lydande under allmänt åtal, är mer än tillräcklig, och dessutom teknikneutral.