Ta stressen på allvar.
Psykologiforskaren Maria Törnroos anser att både arbetsgivare och arbetstagare måste börja ta stressen på allvar. – Det viktigaste att inse är att inget jobb är värt att bli utbränd för och att det du gör är tillräckligt.
Ungefär en fjärdedel av finländarna upplever stress på arbetet, enligt Arbetshälsoinstitutet, och stressen har ökat i och med digitaliseringen. Psykologiforskaren Maria Törnroos anser att både arbetsgivare och arbetstagare bör ta stressen på större allvar. – Inget jobb är värt att bli utbränd för och det du gör är tillräckligt, säger hon.
Enligt Arbetshälsoinstitutet upplever ungefär en fjärdedel av finländarna stress på arbetet. Stress och påfrestande arbete ökar risken för flera olika hälsoåkommor som depression och hjärtsjukdomar.
Maria Törnroos forskar i välmående på arbetsplatsen och – något kontroversiellt – hur olika personlighetsdrag reagerar under stress.
– Jag blev intresserad av ämnet när jag jobbade på olika företag under studietiden; hur kan en person vara sönderstressad medan en annan med samma jobb är alldeles kolugn?
I sin doktorsavhandling från 2015 undersöker Törnroos hur olika personlighetstyper reagerar på jobbstress med hjälp av femfaktormodellen. Den bygger på fem personlighetsdrag; neuroticism, extraversion, öppenhet, samvetsgrannhet och vänlighet.
– Undersökningen visar att personer med starka neurotiska drag är mest mottagliga för stress, medan extroverta personer generellt upplever mindre stress. Men om man är både neurotisk och extrovert kan extraversionen minska på stressen.
Dittills hade en stor del av stressforskningen fokuserat på yttre omständigheter. Törnroos ville se om det individuella också hade inverkan.
– Det är viktigt att komma ihåg att en person inte definieras av sina drag. Dragen samverkar på olika sätt, och människor är olika. Det går inte att säga att en person reagerar på ett visst sätt bara utifrån ett dominant personlighetsdrag.
Vilka drag har du själv?
– Jag är till viss del neurotiker, men också extrovert. Så det tar ner min stressnivå en del. För mig har det lönat sig att göra upp listor och organisera för att hantera stressen.
Digitalisering – hot och möjlighet
De flesta skriver nog under på att stressen har ökat i och med den tekniska utvecklingen. Forskningen pekar på att vi gör tuffare tankearbete än någonsin tidigare i världshistorien, i takt med att automatiseringen tar över enklare uppgifter.
Samtidigt är vi tillgängliga hela tiden och det är lättare än någonsin att ta med sig jobbet hem.
– Digitaliseringen medför nya krav. Globaliseringen inverkar också, det finns alltid någon som är vaken någonstans. Vi har inte riktigt lärt oss hantera det ännu.
Törnroos efterlyser strängare riktlinjer på arbetsplatserna, exempelvis kring att kolla jobbmejlen utanför arbetstid. Hon framhåller ändå att digitaliseringen inte bara har dåliga effekter på vårt mående.
– Många har fått möjligheten att jobba på distans och mer flexibelt, bara man har en dator och internetuppkoppling.
Tillsammans med kollegan Mats Ehrnrooth hjälper hon företag med att utveckla mätinstrument för att förbättra sin organisationskultur och i sin tur prestationen på arbetsplatsen. Just nu hjälper de två stora företag i utbyte av forskningsdata som de kan använda till kommande forskning.
– Det finns alltid förändringsmotstånd när det gäller kulturförändringar. Men ibland är kulturen helt enkelt skadlig och en del företag behöver hjälp med det här.
Den sista utvägen för företag med en dålig jobbkultur är ofta digitala konsultföretag. De bygger upp enkäter till företag på icke-vetenskapliga grunder och säljer dem och tjänar massor, menar Maria Törnroos.
– Deras mätinstrument är inte validerade eller reliabla.
Enkäterna erbjuder ofta riktmärken för välmåendet inom branschen. Men man kan inte sätta ett riktmärke för välmående, säger Törnroos bestämt.
– Riktmärken fungerar i försäljning, men välmående är en helt annan sak. Ditt företag skiljer sig helt från andra företag och det enda du kan jämföra med är ditt eget företag från år till år.
– Om man som anställd fyller i en massa enkäter och inget händer år efter år, då tappar man till slut också tron på arbetsplatsen. Det här kan vara en bidragande orsak till att människor lämnar en arbetsplats.
Särskilt gamla, anrika företag brukar ha en viss arbetskultur i väggarna, något som kan ta lång tid att ändra på.
På ett företag där de prövade införa distansjobb för att förbättra arbetskulturen var cheferna till en början oroliga för att arbetstagarna bara skulle slappa. Förändringen hade dock positiva effekter.
– När man ger ansvar och autonomi till en arbetstagare så svarar den oftast positivt till det och uppfyller förhoppningarna. Det handlar om tillit.
Törnroos tror ändå inte att den fysiska arbetsplatsen håller på att dö ut, tvärtemot tror hon att många uppskattar den arbetsgemenskap en fysisk arbetsplats ger. Det handlar bara om att upprätta en balans där jobbet kan vara flexibelt.
Åsikter ska få vädras
En annan bidragande orsak till att folk säger upp sig är att anställda inte känner sig hörda, enligt Törnroos. Där spelar psykologisk säkerhet en viktig roll på jobbet; känslan av att man vågar vädra sina åsikter och att de tas emot väl och uppskattas.
– Om man tar upp någon brist ses man ofta som en besvärlig person, framför allt som kvinna. Men det om något är ju en indikator på att man verkligen bryr sig om arbetsplatsen.
Normer och strukturer avgör mycket av vårt beteende men särbehandling går att minska på, tror Törnroos. Bland annat genom att ha konsekventa tydliga spelregler för alla, samt ett transparent beslutsfattande som går att ifrågasätta och diskutera.
– Rättvisan finns i hur du belönar människor, så för en mer rättvis arbetsplats måste kommunikationen vara öppen och beslut tas upp för diskussion.
Faktumet att främst kvinnor bränner ut sig kopplas till duktigflicka-syndromet; kvinnor uppfostras till att vara duktiga och ta på sig ansvar i större utsträckning än män. Törnroos har personlig erfarenhet av att känna sig otillräcklig och att ingenting man gör är bra nog.
Hon betonar vikten av att inte jämföra sig med andra och vara barmhärtig mot sig själv. Samt att ta till sig av positiv feedback i stället för att låta en liten negativ kommentar ta över tankarna.
– Det viktigaste att inse är att inget jobb är värt att bli utbränd för och att det du gör är tillräckligt. Ingen annan än du bestämmer hur du känner eller hur du borde känna, det är dina känslor, och endast du har makt över dem.
Hennes blick mörknar när hon talar om hur stort ansvar en individ kan ha själv över sitt välmående på arbetsplatsen.
– Att först bli utbränd, sen söka vård, gå i terapi och ändra på sina tankesätt, bara för att komma tillbaka till en arbetsplats där absolut ingenting har förändrats kan leda till en ond cirkel. Några månader senare kan man vara tillbaka i utbrändheten igen.
Strukturer viktiga
Självstyrande företag utan chefer blir allt vanligare. Det finns dock ingen företagsmodell som passar alla med tanke på arbetstagarnas välmående. Den äldre mer hierarkiska modellen passar för vissa, medan det finns företag som gynnas av en mer modern, flexibel modell.
– Många har fördomen om att alla bara gör sin egen grej i självstyrande företag men det stämmer inte. Grundkomponenterna i ledarskap ska ändå finnas där.
Strukturer behövs även om chefspersonen inte alltid behövs. Då är mål, riktlinjer för arbetet, tillit och ett rutinmässigt sätt att göra saker viktiga.
Vad gör en bra chef då? Det är väldigt individuellt och beror också på vilka egenskaper en arbetstagare värdesätter. Men några generella riktlinjer ger Törnroos:
– En bra chef visar uppskattning för anställda, ger feedback och klara uppgifter, sätter gränser, men litar på den anställda och ger den autonomi i arbetet.