Putinregimen framstår som skrattretande
När en ung, fredlig, intelligent kvinna grips av poliser i full kravallutrustning kan resultatet bara vara ett: Putinregimen framstår som löjlig. Ur den synvinkeln var gårdagens nya demonstration i Moskva en seger för oppositionen.
– Varför har ni hjälmar på er? Vem är ni rädda för? Ser jag ut som en särskilt farlig brottsling? undrade Ljubov Sobol då hon greps av kravallutrustade poliser och fördes till arresten inför gårdagens demonstration i Moskva.
Ljubov Sobol är 31 år gammal och jurist. Med sina svartbågade glasögon och sin prydliga klädsel är hon en typisk representant för den politiskt oberoende, ekonomiskt framgångsrika moskvamedelklassen. Slagfärdig, kvick och rolig har hon blivit en skicklig influerare på Youtube, där hon i oppositionsledaren Aleksej Navalnyjs regi har ett eget politiskt program, Kaktus.
Sobol hungerstrejkade för 21:a dagen i följd eftersom hon inte tillåts ställa upp i Moskvas fullmäktigeval den 8 september. Så fort Sobol lämnade sitt kontor för att åka till demonstrationen greps hon. Några minuter senare fortsatte polisen med att gripa över 700 personer på Pusjkintorget i centrala Moskva – bland annat journalister från oberoende Vedomosti, Dozjd och Snob.
När en ung, intelligent, urban kvinna grips av poliser i full kravallutrustning kan resultatet bara vara ett: Putinregimen framstår som löjlig. Det har den gjort ända sedan ryska kravallpoliser grep över 1 400 demonstranter i Moskva för en vecka sedan. Av de gripna var ett femtiotal omyndiga personer.
Nu upprepades alltså proceduren, dock i mindre skala. Flera hundra personer samlades i centrala Moskva för att kräva fria kommunalval den 8 september till Moskvas stadsfullmäktige. Den här gången greps inte lika många som sist, även om över sjuhundra är ett stort antal. Samtidigt meddelade de ryska åklagarmyndigheterna att Navalnyjs antikorruptionsfond dras inför rätta för pengatvätt.
Fonden mot korruption har i flera år systematiskt avslöjat undangömda förmögenheter hos höga tjänstemän, beslutsfattare och regimtrogna journalister. Det är ett klassiskt Kremldrag att anklaga sina kritiker för samma brott som de själva begått.
Navalnyj själv sitter av ett trettio dagar långt fängelsestraff, i sällskap med flera andra oppositionsledare.
Demonstrationen var denna gång inte särskilt stor. Oberoende journalister på plats rapporterade att antalet kravallutrustade poliser såg ut att vara fler än demonstranterna.
Men att den över huvud taget hölls efter massgripandena förra veckan var en seger för oppositionen. Det bevisar att makthavarna inte lyckades skrämma folk till underkastelse.
Den stora frågan är varför Putinregimen tar till dessa metoder. Varför skicka in gigantiska mängder kravallpoliser för att kväsa en fredlig demonstration? Varför ge oppositionen denna möjlighet till maximal uppmärksamhet?
Det ärliga svaret från makthavarna i Kreml skulle troligen vara: För att vi inte vet vad vi ska göra.
Kännetecknande för ett auktoritärt system är å ena sidan att det går att handla snabbt och resolut – det finns inga demokratiska bromsar någonstans. Å andra sidan har man ingen flexibilitet eftersom man inte kan förlita sig på något annat än råstyrka. Putinregimen vågar inte tillåta minsta spricka i sitt bygge eftersom ett maktskifte på inga villkor får ske.
Frågeställningen hänger ihop med lokalvalet. Moskvas stadsfullmäktige är inget särskilt inflytelserikt organ. Men Kreml vågar inte ge oppositionen den här plattformen, framför allt inte den nya, urbana, kreativa oppositionen som Kreml inte vet hur man ska konkurrera med. De jobbar inte enligt spelets regler, att inta en etablerad men samtidigt ofarlig nisch som kommunisterna gör. De kräver inte att det ska byggas nya fabriker, de kräver att tjänstemän och myndigheter ska sköta sitt jobb som i vilket europeiskt land som helst.
Ofta använder de humor och skärpa, som Ljubov Sobol då hon till exempel låter sig bäras ut av poliser sittande på en soffa. Kreml har inget svar på sådana nålsting.
Den ryska oppositionen är fortfarande svag och splittrad. Även om den skulle vinna och det blev ett demokratiskt maktskifte finns det inga garantier för att den som efterträder Putin blir en trevlig europeisksinnad liberal.
Men en sak har de ryska medborgarna vid det här laget bevisat tillräckligt många gånger. Det är inte sant att ryssarna är ett alltigenom passivt folk, hjälplöst i händerna på sina makthavare. Att gå ut på gatan och demonstrera i dagens Ryssland kan innebära en reell risk för fängelsestraff. Ändå gör folk det.
Om och om igen.