Orättvist belasta naturskyddet för problemen med skogens mångfald

NATURSKYDD I HBL (Debatt 25.7) hävdar Jukka Kuusela att jag fungerar som ett språkrör för Finlands naturskyddsförbund och läser hans debattinlägg med glasögon lånade av naturskyddsförbundet. Jag uppfattar mig inte som ett språkrör för förbundet, utan som en aktiv medlem i en av förbundets lokalföreningar som har upplevt att samarbetet med förbundet varit gott. Därför föredrar jag att använda egna glasögon när jag läser, inte sådana som är lånade av förbundet.

Jag har i flera årtionden följt med naturskyddsförbundets verksamhet, och jag kan med goda grunder framföra åsikter om den. Jag anser att det är orättvist och omotiverat att beskylla förbundet för att dels fungera som ett miljöministerium, dels belastas med skulden för alla problem som berör den alarmerande situationen när det gäller skogsskydd och skogsnaturens mångfald. Vi skall komma ihåg att under flera decennier har förespråkarna för ett ökat skydd av skogsnaturen fått erfara ett starkt motstånd. Motståndet kommer både från det mäktiga skogsklustret bestående av bland annat skogsindustrins intresseorganisationer och till exempel kommunerna vilka äger en ansenlig stor skogsareal. Lyckligtvis har det under den senaste tiden skett en utveckling till det bättre.

Naturskyddsförbundet har på lokal nivå främjat skogsskyddet genom att ta ställning till kommunernas skogsvårdsplaner och skötseln av församlingarnas skogar. Värdefullt skyddsarbete utförs även i lokalföreningarna, ofta med stöd av förbundets experter. Till exempel i Kyrkslätt grundades cirka 125 hektar nya naturskyddsområden, som ägs av kommunen, som ett projekt i anslutning till Finlands 100-års jubileum. Planeringen utfördes som talkoarbete av Kyrkslätts miljöförenings aktiva medlemmar. Lokalföreningarna erbjuder vanliga medlemmar en möjlighet att delta i verksamheten på frivillig grund.

Södra Finlands skogar är till stor del privatägda. Naturskyddsförbundet har sedan länge krävt ökade ekonomiska resurser för naturskydd. Kravet har nu gett resultat. Detta i och med att den nya regeringen godkände en ökning av de ekonomiska resurserna för naturskydd med 100 miljoner euro per år. De ökade resurserna gagnar både skogsskyddet i privatägda skogar inom ramen för Metso-skyddsprogrammet, samt övrig naturskyddsverksamhet.

Både naturskyddsförbundet och lokalföreningarna satsar också på att rekommendera skötselmetoder för skogsbruket vilka bättre beaktar naturens mångfald. Förbundet var i väsentlig grad med om att starta en namninsamling med över 50 000 namn för en medborgaradress, som i höst skall behandlas av riksdagen. Förslaget går ut på att förbjuda kalhyggen i statens skogar.

Hur skall man definiera begreppet verklig expert inom något särskilt område? Inom akademiska kretsar nedvärderar man ofta vanliga medborgare som inte har en akademisk utbildning med en fin titel. Man förbiser det faktum att tillräcklig kunskap även kan erhållas på annat sätt. Det ordnas kurser, det finns läroböcker samt facktidskrifter, och på internet finns mycket kunskap som kan utnyttjas. Dock bör man här aktivt utöva källkritik. Man skall inte heller nedvärdera den kunskap och erfarenhet som en lång praktisk verksamhet i branschen kan föra med sig. Detta kan gälla till exempel fältornitologer och personer som utför naturinventeringar.

Det har alltid funnits misstro mellan medborgare och myndigheter, inte bara inom natur- och miljövården, utan också inom andra samhällssektorer. Det grundar sig åtminstone delvis på den mycket gamla och inrotade inställningen hos allmänheten, att ”herrarna i Helsingfors försöker bestämma över vanligt folk”. Med ökad information och kunskap har säkert motsättningarna minskat. Trots det kan det för myndigheterna och andra aktörer vara befogat att bättra på sina sociala färdigheter och språkkunskaper, när det gäller att närma sig medborgarna. Naturskyddsförbundet och dess lokalföreningar har ofta fått positiv respons av medborgarna då det gäller att bevara och sköta rekreationsområden. Här har man tidvis samarbetat med till exempel stadsdelsoch byaföreningar och enskilda aktiva invånare.

Inom naturskyddet finns stora svårlösta problem, till exempel hur man ska bevara naturens mångfald. Kuusela för helt rätt fram sin oro över dessa problem. Det finns flera organisationer med olika infallsvinklar och arbetsmetoder som verkar för att bevara mångfalden. Här borde man samarbeta och inte skapa motsättningar. Naturskyddsförbundet kan fungera effektivt på grund av ett heltäckande nätverk av naturskyddskretsar och lokalföreningar. Förbundet och dess lokalföreningar tar säkert gärna emot förslag till nya strategier och arbetsmetoder ifall sådana framförs.

Jag föreslår att Kuusela hellre använder sin tid och energi till att själv försöka främja naturskyddsarbetet på sin hemort, i stället för att i medierna framföra beskyllningar och ogrundade rekommendationer att inte ansluta sig till naturskyddsförbundet och dess lokalföreningar.