Gentlemän vill inspirera oss att promenera mera
Ett spontant infall blev snabbt en rutin. Sedan tio år tillbaka promenerar ett dussintal äldre herrar varje vecka i Stockholm. Både hjärnan och kroppen mår bra.
”Jag kan bara tänka när jag går. När jag stannar slutar jag att tänka: mitt medvetande fungerar bara tillsammans med mina ben”, skrev 1700-talstänkaren, filosofen och författaren Jean-Jacques Rousseau i sin självbiografi Bekännelser (Les Confessions).
Läkekonstens fader, Hippokrates, tänkte i samma banor men var mera uppfordrande:
”Om du är på dåligt humör – ta en promenad! Fortfarande på dåligt humör? Ta en promenad till!”
De två lärda herrarnas uppmaningar kan tjäna som motto för ett gäng andra herrar som varje vecka promenerar tillsammans – och som nu gett ut en bok om nyttan och glädjen av gemensamt traskande.
Promenera mera. Liten klokbok för gubbar som vill må bättre (Lind & Co), heter boken.
I dag är det promenerandet gubbgänget en skara på ett drygt dussintal herrar men från början var de tre – journalisterna Jan Mosander och Jörgen Widsell samt den tidigare chefredaktören Torbjörn Larsson.
– Vi träffades på en middag och kom underfund med att vi alla promenerade mycket, men separat. Då tyckte vi att det är roligare att gå ihop än att lalla ensam och så blev det, minns Finlandsfödde Jan Mosander.
Gubbgänget träffas varje måndag klockan 9 och Jan Mosander betonar det opretentiösa.
– Man behöver inte anmäla sig, Den som inte har förhinder kommer. Som mest har vi varit 15 stycken, som minst två och det var en dag då det ösregnade från sidan.
Varje program avslutas med kaffe, smörgås och frågesport på något av Stockholms många trevliga kaféer.
Har ni blivit friskare av att promenera? – Jag brukar säga att vi åtminstone är mindre sjuka. Men visst har vårt gäng drabbats av allvarliga sjukdomar – hjärtinfarkt, leukemi, hjärtflimmer och en höftoperation bland annat.
– Det väsentliga med promenaderna är den mentala och sociala biten. Gubbar är mindre sociala än kvinnor och vi försöker locka bort dem från tv-soffan och pilsnerflaskan.
Traska i sjukhuskorridoren
En av de mest berörande texterna i boken Promenera mera är skriven av Kjell Nilsson. Han drabbades av den allvarliga blodsjukdomen akut myeloisk leukemi men fick en sträng uppmaning av sin läkare: Rör på dig, ut och gå, så mycket du orkar.
Länge vandrade Nilsson längs den 800 meter långa sjukhuskorridoren, av och an men mycket envist. Den underbara utsikten från Fjällgatan byttes ut mot den spartanska synen av jäktande sjukvårdspersonal men Nilsson travade på.
I maj återförenades han med de promenerande gubbarna och startade som vanligt sin veckopromenad en måndag morgon från Slussen.
Kvinnor är bannlysta
Många har undrat varför kvinnor inte får vara med och promenera men svaret är enkelt.
– Vi tror att gubbar är mer öppna med varandra om det inte finns kvinnor i närheten. Så fort det finns damer i sällskapet ska män spänna sig hit och dit, säger Jan Mosander.
– Men kvinnor är förstås en viktig målgrupp, inte minst för att vi hoppas att de köper boken och ger den till sina män med förhoppningen att de börjar röra på sig.
Vilket råd ger du dem som följer dig och dina gubbars exempel och börjar promenera i grupp? – Den som vill starta en vandringsgrupp ska först fråga sig vilka man står närmast och vilka man helst vill promenera med.
– Skor man trivs i är också viktigt men jag betonar som sagt den mentala och sociala nyttan.