Hållbarhet tar sig in på mobilmarknaden
Trenden är inte ny, men förstärks hela tiden. I över 100 år har Centern, Samlingspartiet och Socialdemokraterna dominerat politiken. Nu ligger deras sammanlagda stöd under 50 procent.
Flera miljoner telefoner säljs i Finland per år, många av dem hamnar i sopptunnan och byts ut efter bara en kort tid. Uppstartsföretaget Swappie försöker ta sig in på en marknad där allt fler värnar om hållbarhet. De reparerar mobiler och återförsäljer dem billigare och med garanti. Företaget som startades av två unga studerande har expanderat fort även utomlands. Professor Tanja Kallio vid Aalto-universitet har lagt märke till trenden i att sträva mot hållbarhet också i utvecklingen av mobilbatterier och ger tips på hur deras livslängd kan förlängas.
Det är ingen nyhet att partierna inte bara i Finland utan i hela västvärlden genomgår stora förändringar. De traditionellt starka partierna förlorar mark och makt.
Centern, Samlingspartiet och Socialdemokraterna har tillsammans dominerat finländsk politik i 100 år – i stort sett sedan de grundades. 1907 fick de tillsammans 70,1 procent av rösterna i riksdagsvalet. 2007 var de tre partiernas andel fortfarande 67,5 procent.
Riksdagsvalet för åtta år sedan innebar en förändring. Sannfinländarna gjorde sitt genombrott och blev ett stort parti. Centern gjorde ett ytterst dåligt val med drygt 15 procent – men samlade tillsammans med Samlingspartiet och SDP trots allt över 55 procent av alla röster.
Fyra år senare, då Centern segrade stort medan det gick sämre för de två andra i trion, var det totala saldot för de tre igen drygt 55 procent av rösterna.
Men i årets val stannade det sammanlagda röstetalet för de tre traditionellt starka partierna på 48,5 procent.
Trenderna i ett val brukar hålla i sig några månader efter valet. Det stämmer också den här gången. Stödet för Sannfinländarna började stiga rejält just före riksdagsvalet och den trenden har fortsatt i alla mätningar sedan dess. De gröna gjorde sitt bästa riksdagsval någonsin och i mätningarna växer stödet också för dem.
Centerns valresultat var det sämsta någonsin och har fortsatt att sjunka. För Samlingspartiet och SDP är läget inte lika entydigt; de har fått både plus och minus i de mätningar Yle och Helsingin Sanomat har beställt efter valet, men kasten är inte stora.
Våra tre stora partier bottnar alla i klassamhällets konflikter. För Samlingspartiet och SDP handlar det om socioekonomi, konflikten mellan arbete och kapital, för Centern om stad och landsbygd. Alla tre har utvecklats till allmänpartier och därför har de klarat sig bra så länge.
Världen har blivit allt mer komplicerad och den traditionella uppdelningen i höger-vänster med betoning på den ekonomiska politiken har fått sällskap av den så kallade gal/tan-skalan. Det handlar om värderingar, konservatism å ena sidan, liberal tolerans å den andra. Sannfinländarna och De gröna fångar upp efterfrågan på en värderingspolitik. Allmänpartiernas ställning är oklarare. De vill inte stöta någon grupp i från sig, och härbärgerar en bred värderingsskala inom sig, vilket gör dem luddiga.
För tillfället har Centern de största problemen. Partiet befinner sig i ett underligt mellanläge. Efter den stora valförlusten tog partiorganen avstånd från den hårda åtstramningspolitik som Juha Sipiläs regering drev och röstade för att gå med i Rinnes regering. Sipilä själv meddelade att han avgår. Den nya ordföranden väljs först i september och nu tycks meningarna inom Centern ändå vara delade visavi regeringen Rinnes politik.
Centerns definitiva nedgång har det siats om många gånger, men hittills har partiet alltid rest sig.
Också Samlingspartiet står inför en helt ny situation. Inför riksdagsvalet betonade Petteri Orpo välfärden och de liberala värderingarna. Nu befinner sig Samlingspartiet i opposition med Sannfinländarna, som Orpo kraftigt tog avstånd från inför valet. Konkurrensen med ett konservativt parti kan föra Samlingspartiet högerut. Inför regeringsbildningen blev det klart att många inom Samlingspartiet bra kunde tänka sig att samarbeta med Sannfinländarna. Motsvarande utveckling ser vi i Sverige med Moderaterna och Sverigedemokraterna.
SDP kan på kort sikt känna sig lugnare än de två andra. Partiet lyckades – med ett nödrop men dock – bli störst och därmed statsministerparti. På lite längre sikt är problemen desamma som tidigare: SDP:s nya mission och bristen på unga medlemmar och väljare.
De tre stora partiernas makt minskar, men de finns kvar och kommer att spela en roll under en överskådlig framtid.