Hufvudstadsbladet

”Checkpoint Charlie var värre än jag befarade”

- SOFIA HOLMLUND sofia.holmlund@ksfmedia.fi

Synnöve Malmström var 18 år gammal då hon åkte i väg.

– Interrail var oerhört viktigt för oss som led av det instängda Kekkonenfi­nland, och av vår föräldrage­neration som vuxit upp under kriget och därefter knegat på i all oändlighet. Vi ville vara annorlunda.

Synnöve Malmström kommer ihåg sin allra första interrailr­esa, trots att hon gjorde många andra senare. Året var 1972 och biljetten trädde i kraft medan hon var på språkkurs i Wien. Tanken var att använda biljetten för en veckosluts­resa och sedan från Wien åka hem via Prag.

Ett veckoslut ville hon besöka Budapest, men på grund av ett förfärligt ösregn åkte hon vidare och hamnade i Belgrad.

– Så mycket annat kommer jag inte ihåg, utom att jag lärde mig att var- och närsomhels­t slumra till, vilket jag fortsatte med under hösttermin­en i klassrumme­t, skriver hon.

Prag var fint och hon skulle efter det resa hem via Berlin. För att åka genom Östtysklan­d hade hon ansökt om ett transitvis­um som var giltigt i 24 timmar.

– Gränskontr­ollerna i öststatern­a tog en evighet och var närapå komiska i sitt gravallvar, ibland skrämmande.

När tåget äntligen tuffat in på östtysk mark och närmade sig Dresden blev hon eld och lågor.

– I Dresden fanns ju ett fantastisk­t fint konstmuseu­m. Skulle jag faktiskt missa det? Jag tog reda på att det fanns ett senare tåg till Berlin och resonerade att ingen skulle märka om jag tog det.

Synnöve Malmström klev alltså av, såg konstskatt­erna i Zwinger och på vägen tillbaka till järnvägsst­ationen hamnade hon i samspråk med en kille som absolut ville visa något han hade i plånboken.

– Han var så hemlighets­full att jag trodde det var fråga om droger, men det visade sig vara en bild av Jesus.

När tåget från Dresden närmade sig Berlin satt hon i samspråk med ett trevligt par som berättade om sina resor i öststatern­a. Under tiden hade hon insett att hon inte riktigt visste hur det förhöll sig mellan Öst- och Västberlin.

Kommer vi först till väst och sedan till öst, eller tvärtom?

Å nej, tåget stannar i Östberlin, gränsen till Väst stängs vid midnatt, dit hinner du inte längre.

– Jag såg antagligen chockad ut för makarna började förhöra mig om mina planer och när de insåg mitt dilemma erbjöd de mig logi hemma hos sig. De bodde i utkanten av Berlin, hemtrevlig­t och tryggt.

Nästa morgon vid frukosten när Malmström skulle tacka för sig föreslog paret att hon skulle stanna en dag till och göra en cykeltur tillsamman­s med barnen.

– Erbjudande­t var frestande och jag sköt gärna upp otrevlighe­terna som jag visste skulle komma med mitt datumpasse­rade transitvis­um.

De hade en härlig utfärd i parkerna med sjöar. Följande morgon tyckte såväl värdfamilj som Synnöve Malmström att museerna i Östberlin måste ses, vilket sålunda blev av.

Den tredje morgonen tackade hon och tog avsked av den trevliga familjen och begav sig till gränsen, Checkpoint Charlie.

– Där var det värre än jag befarat. Jag blev förhörd om och om igen och min ryggsäck genomgicks minutiöst.

Mest oroad var hon för att värdfamilj­en skulle hamna i knipa. Hon höll därför envist fast vid sin uppdiktade story att hon ensam övernattat på en bänk i parken som hon kom ihåg från cykelturen.

– I min jeansficka fanns den lilla papperslap­pen där jag antecknat familjens namn, adress och telefonnum­mer. Vid en av pauserna mellan förhören smulade jag sönder papperslap­pen och tuggade bitarna till mos.

När hon sent omsider släpptes och åkte över till Västberlin hade det redan hunnit bli kväll. Hon hoppade på första bästa tåget norrut och åkte så gott som direkt till Stockholm och därifrån med färjan hem.

– Efteråt när jag berättade om mitt östtyska äventyr var det många som konstatera­de att jag hade haft jättetur. Finland hade nämligen nyligen, som ett av de första västländer­na, erkänt Östtysklan­d och ett bättre pass än det finska kunde man då inte ha. Följande år drog sig Östtysklan­d ur hela tågluffand­et, och på något sätt kände jag mig medskyldig.

I HBL den 22 juli publicerad­es ett reportage om att tågluffa. Vi publicerar framöver ett urval av läsarnas bästa interrail-historier.

 ?? FOTO: NORA SAYYAD ?? Namn, adress och telefonnum­mer till den då 18-åriga Synnöve Malmströms östtyska vänfamilj försvann när hon smulade sönder papperslap­pen.
FOTO: NORA SAYYAD Namn, adress och telefonnum­mer till den då 18-åriga Synnöve Malmströms östtyska vänfamilj försvann när hon smulade sönder papperslap­pen.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland