Johnsons kalkyl

Då Boris Johnson nyligen utnämndes till premiärminister hade han 99 dagar på sig att leda Storbritannien ut ur EU. Han lovade att leverera brexit till den 31 oktober – fast besluten, utan några om och men, med eller utan ett utträdesavtal.

Det är drygt två veckor sedan detta och nu förstår vi bättre hur premiärministern tänker uppnå sitt mål. Allt tyder på att han kör i full fart framåt mot ett utträde utan avtal och samtidigt satsar på urtima val strax efter att brexit är ett faktum. Johnson är en spelare, uppenbarligen beredd att riskera allt. Det är inte ens uteslutet att han tvingas lämna Downing Street 10 innan hans första hundra dagar som regeringschef löpt ut.

Den nye premiärministern började med att sprida optimism med bombastiska fraser och visa energisk beslutsamhet. Landet ska resa sig som en slumrande jätte, sade han, och riva av sig bojorna av självtvivel och negativa attityder. Sjutton ministrar i Theresa Mays kabinett avskedades eller avgick.

Den officiella linjen är att London fortfarande strävar efter en överenskommelse med Bryssel. Men förväntningen är att EU nu bör ge efter.

I telefonsamtal med kommissionens ordförande och flera regeringschefer påpekade Johnson enligt brittiska uppgifter att utträdesavtalet, som Mays regering mödosamt hade förhandlat fram med EU under ett och ett halvt år, är oacceptabelt för honom. Avtalet hade röstats ner i underhuset tre gånger och kunde därför inte presenteras för ledamöterna på nytt.

EU däremot håller fast vid att överenskommelsen som finns är den bästa möjliga. Inga omförhandlingar, heter det – om och om igen.

Johnsons hot att lämna EU utan avtal, oavsett vad det än kostar, måste tas på allvar. Beslutet skulle ha oförutsägbara ekonomiska konsekvenser för Storbritannien och många EU-länder, framför allt på kort sikt, eftersom avtalets tvååriga övergångsperiod faller bort. Det handlar alltså om mycket mer än förhandlingstaktik. Övertygelsen att det skulle vara bäst för Storbritannien att kasta av sig EU:s bojor – och bli fritt igen – har fått allt fler anhängare inom det konservativa partiet.

Stämningen i det brittiska parlamentet är dock motsägelsefull. Ledamöterna godkände inte överenskommelsen med EU, men de röstade också med tydlig majoritet emot ett utträde utan avtal.

Labours partiledare Jeremy Corbyn har redan sagt att han vill förhindra en hård brexit med hjälp av ett misstroendevotum. Flera välrenommerade Tories har antytt att landet i denna ödesfråga är viktigare för dem än partiet. De kunde vara beredda att störta den egna premiärministern.

Frågan är: Vad händer sen – om Johnson verkligen förlorar en misstroendeomröstning? Landet har ingen skriven författning. Enligt en lag, som aldrig har använts tidigare, blir det nyval om parlamentet inte inom 14 dagar lyckas samla sig bakom en ny premiärminister. Men det är inte alls säkert att möjliga Toryrebeller och Labour enas om vem det ska bli.

Om landet då går till val kan Johnson sannolikt sitta kvar trots ett misstroendevotum och själv bestämma valdagen. Han tycks tro att han till och med har en chans att vinna valet om han har levererat brexit.

Kalkylen går så här: Då fyra partier konkurrerar med varandra i varje valkrets – Brexit Party, Tories, Labour och Liberaldemokraterna – är det möjligt att vinna ett mandat med en relativt liten majoritet. Det brittiska valsystemet kan gynna Johnson, men lika väl de andra.

Parlamentet återupptar sitt arbete den 3 september och den oändliga sagan fortsätter. Brexit-tragedin har ännu inte ens nått sin kulmen.

”Flera välrenommerade Tories har antytt att landet i denna ödesfråga är viktigare för dem än partiet. De kunde vara beredda att störta den egna premiärministern.”

HORST BACIA Frilansskribent, tidigare redaktör för Frankfurter Allgemeine Zeitung och korrespondent i Stockholm, Moskva, Ankara och Bryssel.