Grön livsstil kräver större gruvor
I Zambia ser befolkningen baksidan av den gröna livsstilen. Elbilar och förnybar energi slukar stora mängder av de metaller som grävs upp ur jorden i enorma dagbrott. Vi har besökt invånarna i byn Kabwela, som tvingats flytta mer än en gång för att gruvan expanderat. Jorden är utarmad och vattnet brunt av järn. Det enda goda som kommit av gruvan är skolan och vårdcentralen, säger Peter Chimola, som bor i byn.
Elbilar och förnybar energi blir allt viktigare i jakten på en fossilfri livsstil. Det innebär ökad efterfrågan på metaller, som kräver större och djupare gruvor. I Zambia ser lokalbefolkningen sin jordbruksmark försvinna i händerna på multinationella företag.
Dammet yr i luften. Hela världen verkar vara grå, bortsett från två gula maskiner som ser ut som leksakstraktorer långt där nere. Den ovala gropen är en del av Afrikas största koppargruva Kansanshi, cirka tio kilometer nordväst om orten Solwezi. Avståndet från ena sidan till den andra är flera kilometer och arbetet pågår dygnet runt.
Tidigare var den här platsen jordbruksmark för lokalbefolkningen i Solwezi, men sedan början av 2000-talet äger det kanadensiska gruvföretaget First Quantum Minerals rätten att använda marken.
Hundratals familjer har tvingats flytta och ännu fler kommer att tvingas bort under gruvans livstid och expansion.
Invånarna i byn Kabwela har blivit av med mark till gruvan i flera omgångar sedan 2004.
– Vi blev tillsagda att lämna vår mark och att de skulle kompensera oss. En del har fått ersättning, men inte vi, berättar Regina Kasuja.
När Kasuja och maken Peter Chimola tvingades flytta fick de pengar för att bygga ett nytt hus. Men när de återigen blev av med odlingsmark uteblev ersättningen.
– När en gruva öppnar förutsätter vi att möjligheten till försörjning ska bli bättre. Men tyvärr har vi inte sett många positiva saker. Det enda är skolan och vårdcentralen, säger Chimola.
En liten bit bort bor Enna Chembe. Hon har en betydligt mindre bit mark att odla på nu än tidigare och den ger knappt någon skörd.
– För länge sedan hade vi bra skördar, men nu har jorden förändrats. Om vi inte använder gödningsmedel så kommer ingenting upp.
Hon vet inte vad det beror på, men ingenting är sig likt längre. Också hon blev tillsagd att lämna sin mark och nu är hon besviken.
– För länge sedan hade vi ett bra liv, men inte längre. Livet är inte som det brukade.
”Livet är sämre nu”
22-åriga Elesy Kakwema sitter på marken utanför familjens nya hus tillsammans med några av de 15 syskonen.
De har bott här i fem år men kän
ner sig fortfarande inte hemmastadda.
– Vi hade stora hus där vi brukade sova, men här finns inga stora hus, de har gett oss de här små i stället, säger hon.
När First Quantums gruva Sentinel skulle öppna i Kalumbila fick över 600 familjer två val. Antingen ett nytt hus inom gruvområdet, eller en bosättning utanför staden Kalumbila. Eftersom de hoppades på jobb valde Kakwemas familj stadsalternativet. Men det blev inte som de hade tänkt sig.
– Livet är sämre nu eftersom vi inte jobbar och de inte anställer oss. Vi odlar dåligt, ytan är liten och marken de lovade har vi inte fått, förklarar Kakwema.
Landgrabbing
För Sentinelgruvan i Kalumbila ville First Quantum ha rätten till 518 kvadratkilometer mark, motsvarande över 72 500 fotbollsplaner. Till slut fick de 384,9 kvadratkilometer, men lokalbefolkningen är skeptisk.
– Det finns ingen karta som visar oss vilken bit land som de 518 kvadratkilometrarna har reducerats med. Så vi undrar fortfarande, säger Lawrence Mwanangombe.
Han representerar den arbetsgrupp som boende i Kalumbila bildat för att driva sina krav. Gruvavtalen kallar han för landgrabbing.
– Vi menar inte att landgrabbing nödvändigtvis har gjorts av företaget, för någon ger marken till företaget och det är staten, säger han.
Gruppen vill att ytan minskas ytterligare och kräver att gruvan ”korrigerar” sin rekryteringsprocess så att lokalbefolkningen skulle gynnas i högre grad.
Stort kunskapsglapp
I Kansanshi-gruvan arbetar runt 6 000 personer och i Kalumbila 2 700. Enligt First Quantum anställs lokalbefolkning i så hög grad som möjligt, men kunskapsglappet är stort. Gruvorna är högteknologiska och många av jobben kräver universitetsutbildning.
– Innan vi kom hit var alla jätteexalterade: ”Åh, gruvan kommer, vi kommer att få jobb allihop och allting kommer att bli prima”. Fem år senare inser människorna att de inte kommer att få de där jobben, säger bolagets representant, Bruce Lewis.
Kommunledningen i Solwezi uppskattar att befolkningen sedan 2010 snart kommer att ha fördubblats till över 400 000 personer. Den snabba inflyttningen har skapat ett underskott på infrastruktur, skolor och sjukhus. Majoriteten av dem som sökt sig hit får aldrig jobben i gruvan som de kom för och arbetslösheten är utbredd.
På grund av de negativa konsekvenserna av gruvan anser borgmästaren Nicholas Mukumbi att de borde få mer tillbaka. Ansvaret lägger han på staten som samlar in skatterna.
– Det är upp till regeringen att ge mer till värdkommunerna, anser han.
Inför årets statsbudget presenterade finansminister Margaret Mwanakatwe höjningar av gruvskatterna.
– Men för att en skattehöjning ska få verklig effekt måste man ta itu med de illegala finansiella flödena, säger Etter-Phoya på organisationen TJN.
– Om skatteunderlaget fortsätter att urholkas så kommer fördelarna att bli minimala och det handlar snarare om att sätta ett bandage över ett gapande sår.
Högsta önskan: rent vatten
I den stora grå gropen i Kansanshi pumpas sprängämnen ner i berggrunden innan kopparmalmen skickas vidare till krossen. I smältverket separeras den rena kopparen sedan för att formas till plattor som transporteras av maskiner i taket. Nu ska de bara packas innan de lastas och körs härifrån. Varje dag lämnar över 600 ton koppar gruvan.
First Quantum stoltserar gärna med sina projekt inom ramen för socialt företagaransvar, som består i allt från byggen av skolor och vårdcentraler till borrade brunnar och fotbollsturneringar.
– Det krävs mycket arbete för att få folk att tycka om oss. Det är inte lätt för människor att tycka om en gruva, medger Bruce Lewis.
Ett önskemål som många av de boende i området nämner är rent dricksvatten. Tidigare hade byborna i Kabwela tillgång till vatten och fiske via floden, som nu har skurits av på grund av gruvan.
– Tidigare hade vi bra dricksvatten, nu ser det ut som jord, säger Enna Chembe.
First Quantum har borrat fyra brunnar i byn, men höga järnhalter gör vattnet rödaktigt och trots att företaget försäkrar att det är säkert att dricka, upplever byborna att det gör dem sjuka.
– Vi har magproblem och får diarré när det är varmt och det verkar som om vattnet skulle vara dåligt, säger Regina Kasuja.
Bakom huset står ett visset mangoträd. Problemet, säger Peter Chimola, är att gruvans avfallsdammar ligger högre upp än byn och därför påverkar grundvattnet längre ner. Han säger att det även märks på majsen, kassavan och bönorna de odlar.
– På grund av vattenproblemet är jorden dålig och då blir avkastningen också dålig.
Även borgmästare Mukumbi oroas av effekterna på miljön. Han räknar med att floden i Solwezi som kommunen tar sitt vatten ifrån kommer att vara så förorenad inom två eller tre år att de måste hitta en alternativ källa.
Gruvföretagen säger att effekterna på miljön är minimala.
Och efter 20 år?
Inne på gruvområdet kör vi förbi en stor dieselbehållare medan First Quantums chaufför förklarar att gruvan väntas ha en livstid på ytterligare runt 20 år. Exakt vad som händer sedan vet ingen.
Elesy Kakwema slutade skolan i sjuan eftersom familjen inte hade råd att låta alla syskonen gå samtidigt, men har nu börjat igen.
– Vi vill lära och utbilda oss, ha ett bra liv och få jobb i gruvan, säger hon.
Hon kan inte peka på några positiva konsekvenser av gruvetableringen för sin egen familj, men säger att det är bra för dem som har fått jobb. Att gruvan blivit hennes granne, har hon ingenting att säga till om.
– Det kanske inte var vad vi önskade, men kanske var det vad Gud förberett för oss.