Rättsstaten, EU, Ungern och vi
Det handlar inte om att styra EUstaternas politik när Finland och andra kräver att rättsstatsprincipen och andra centrala värderingar ska följas. De är EU:s kärna och utan dem finns egentligen inget EU.
Finland prioriterar under sin EU-ordförandeperiod unionens gemensamma värden – fred, säkerhet, stabilitet, demokrati och välstånd. Rättsstatsprincipen är i det sammanhanget väsentlig. Vi rör oss inte på festtalsnivå utan det gäller praktisk politik och också hårda nypor för att värna om de värderingar EU står för. Dem har alla länder som ansökt om medlemskap i EU godkänt, och till exempel rättsväsendet har också utvärderats under medlemsförhandlingarna.
Ett av Finlands uttalade mål under ordförandeperioden är att skapa en regel där förverkligandet av rättsstatsprincipen är en förutsättning för att få EU-stöd. Det gäller de olika fonder som bland annat stöder EUmedlemmar med lägre bruttonationalinkomst per person än medeltalet i EU. Meningen med dem är att hjälpa de här länderna i deras utveckling så att de kommer i kapp de andra medlemsländerna.
Om stöden kopplas ihop med att staterna respekterar EU:s grundläggande värderingar drabbar det till exempel Ungern och Polen. Båda har fått stora EU-stöd och de regerande partiernas popularitet bygger delvis på pengarna från EU. Ändå bryter både Ungern och Polen sedan ett antal år på många punkter demonstrativt mot de grundläggande värderingarna inom unionen.
Nu när EU ska förhandla och besluta om budgetramarna för de följande sju åren, med start 2021, finns det en möjlighet att koppla ihop respekten för de gemensamma värderingarna inklusive rättsstatsprincipen och att beviljas ekonomiskt stöd av EU. Hittills har ett problem varit att de länder som skulle drabbas av indraget stöd har hotat rösta mot sådana förslag.
I en intervju för Yle nyligen berättade statsminister Antti Rinne (SDP) att de EU-medlemmar som är nettobetalare – alltså betalar mer till EU än man får tillbaka i form av olika stöd – kommer att sänka sin betalningsandel om inte enighet kan uppnås kring budgetramarna och sambandet mellan stöd och värderingar. Bland nettobetalarna råder det enligt uppgift enighet om att man kommer att agera så här.
Det hänger ihop med Storbritanniens utträde och hur det hål i kassan som då uppstår ska kompenseras.
Det skulle betyda att det finns mindre pengar att dela ut och därmed skulle de trilskande medlemsländerna trots allt drabbas. Det skapar alltså ett skruvstäd.
Det är mot den här bakgrunden man ska se Ungerns underliga kampanj mot Finland de senaste veckorna. Den kulminerade i premiärminister Viktor Orbáns uttalanden i slutet av juli då Orbán bland annat sa att ungrarna har svårt att hålla sig för skratt när Finland kritiserar rättsstatsutvecklingen hos dem. Hans hänvisningar var typiskt populistiska – med påståenden som innehåller en del fakta men ändå förvränger helhetsbilden totalt. Till exempel att Finland inte har någon författningsdomstol, vilket ju beror på att lagars grundlagsenlighet granskas redan i riksdagen, innan de godkänns.
Ungerns ambassadör i Finland spädde på med påståenden om att hela rättsstatsprincipen är diffus och inte klart definierad. Det stämmer inte. Rättsstatsprincipen är inskriven i EU:s grundfördrag och preciseras i många artiklar. Rättsväsendet ska vara oberoende, alltså inte styras av de politiska beslutsfattarna och all offentlig verksamhet ska vara lagenlig.
Rättsstatsprincipen handlar om hur och att institutionerna fungerar, att medborgarna respekteras och behandlas lika, oberoende av ställning, politisk åsikt eller religion. Principen handlar däremot inte om att styra enskilda staters politik bara de håller sig inom de här allmänna reglerna.
Om EU inte håller fast vid människors lika värde, mänskliga rättigheter och ett oberoende rättsväsende raseras den grund EU står på. Då finns det ingen europeisk union.