Ingen gör det ensam – förebilder som inspiration
Pippi Långstrump har en okänd storasyster. Hon heter Ann-Mari, och framträder i fyra böcker av Ester Blenda Nordström. Vi får lov att ödmjukt erkänna hur starkt vi präglas av tidigare generationernas skapelser, skriver författaren och läsambassadören Henr
Minns du fortfarande den där söndertummade barndomsboken där sidorna lossnat från fogarna och vars bilder du bara behöver blunda för att se framför dig? Eller den där låten du lyssnade på om och om igen med skivfodralet på magen och som du än i dag kan orden till? Minns du ännu din favoritlärare eller din första teaterupplevelse?
Våra tidigaste möten med litteratur, musik, bildkonst, dans eller teater har ofta präglat oss mer än vi anar, ändå är det är sällan vi tänker på eller talar om våra inspirationskällor. Kanske känns de alltför triviala, självklara eller till och med pinsamma – för det är sällan de högkulturella filmerna eller dagens pkböcker som blev våra favoriter. Ett barn dömer inte utan suger i sig det som erbjuds och som uppfyller ett inre oartikulerat behov.
Men hur medvetna är vi som vuxna om det vi tagit till oss som barn eller inspirerade oss som unga?
Pippi innan Pippi
Det är säkert ingen som bestrider Astrid Lindgrens förmåga att skapa oförglömliga världar och närapå ikoniska huvudpersoner. Utan Pippi Långstrump och Madicken, utan Ronja Rövardotter och Emil i Lönneberga skulle mänskligheten och litteraturen vara bra mycket fattigare. Vi refererar ofta till Astrid Lindgren som både banbrytande och skapare av den nya flickboken, men också hon hade sina idoler och förebilder.
I den välskrivna biografin Ett jävla solsken – om pionjären, journalisten och författaren Ester Blenda Nordström – beskriver Fatima Bremmer ingående hennes ofta ensamma, kämpiga och svindlande liv. Förutom att bli Sveriges första kvinnliga undersökande reporter och gestalta piglivet inifrån under början av 1900-talet och förutom de livräddande heroiska insatserna under finska inbördeskriget, skrev Ester Blenda Nordström även banbrytande ungdomsböcker. Den rebelliska pojkflickan Ann-Mari, hjältinna och författarens alter ego, blev under sin tid mycket populär.
I dag är det svårt att få tag på böckerna om Ann-Mari (fyra fristående romaner som blev översatta, filmatiserade och skapade debatt) men Fatima Bremmer gör flera intressanta iakttagelser:
”Astrid är uppenbart inspirerad av Ester Blenda Nordström. Eller är likheterna mellan Pippi och AnnMari en tillfällighet? Båda flickorna är sällsynt godhjärtade, modiga, handlingskraftiga, rebelliska, pojkaktiga och utmanar normer och konventioner [...] De bryr sig inte om fina klänningar eller om de blir smutsiga, de saknar föräldrar och ses av allmänheten som ouppfostrade och alltför vilda för vad som är passande. Många av deras udda och uppseendeväckande tilltag är också anmärkningsvärt lika. Ann-Mari hoppar till exempel upp på en hästrygg på en cirkus och gör de mest vågade konster som tar andan av publiken. Pippi chockar också en cirkuspublik då hon hoppar upp på hästryggen bakom cirkusprinsessan Carmencita och bräcker hennes nummer. [...] Ann-Mari tar sig upp på taket med ett paraply och vill testa att flyga och kastar sig rakt ut. Det är också en av de mest berömda scenerna om Madicken på Junibacken. [...] Ann-Mari tar sin elaka lärares cykel och hissar upp den i flaggstången (Emil gör samma sak men med sin lillasyster Ida).”
Det finns många likheter mellan författarnas världar och huvudpersoner. Långt före Pippi ansågs böckerna om den rebelliska Ann-Mari banbrytande, de debatterades och spreds vida omkring.
Med denna påminnelse är min avsikt inte att förringa Astrid Lindgrens obestridliga insats som författare och skapare av modiga förebilder och anarkistiska hjältinnor. Liksom Astrid inspirerats av Ester Blenda Nordström, tog Ester i sin tur med största sannolikhet intryck av Lucy Maud Montgomerys legendariska Anne på Grönkulla.
Formativa kulturupplevelser
I den traditionella barn- och ungdomsbokens kärna låg möjligheten till identifikation och inlevelse med den utsatta. Sensmoralen lever fortfarande i tanken på att den som vågar stå för det sanna och ärliga kommer att belönas eller vinna mot ”det onda”. Delvis var avsikten att uppmuntra läsaren att våga stå upp mot förtryck eller orättvisor.
På en fest sitter vi, ett medelålders sällskap, och pratar om berättelser som präglat oss och som omedvetet eller medvetet kommit att påverka våra livsval. Dramaturgen berättar om en inspirerande lärare som introducerade de grekiska gudamyterna på morgonsamlingarna och hur det kom att prägla hens syn på såväl livet som yrkesvalet. En annan erkänner att de bibliska berättelserna lade grunden till hens historieintresse och blivande karriär som historieberättare. En tredje, numera musiker, minns rocklegenderna och hur Bob Dylans sångtexter ledde vidare till att skriva poesi. En fjärde berättar om en tidig biografi över Desmund Tutu som blev startskottet till ett politiskt intresse som hållit i sig sedan tonåren.
Under diskussionen slår det mig att jag de facto som barn förtrollades av Strindbergs Ett Drömspel som Staffan Göthe satt upp för de minsta och att det omedvetet blev den pjäs jag tjugo år senare regisserade för Studentteatern. Eller hur jag först då den sista delen av trilogin om Emma Gloria kommit ut insåg att Barbro Lindgrens tre självbiografiska böcker Jättehemligt, Världshemligt och Bladen brinner fungerat som ledstjärna för mina alster. Jag är säkert inget undantag, och tror inte man behöver gräva
särskilt djupt för att märka hur vi alla blivit påverkade av det vi hört och läst i barn- och ungdomen.
Kollektiva berättelser
Spädbarnet lär sig genom att apa och ta efter den vuxna, men också senare behöver människan ideal och förebilder. Den amerikanska film- och musikindustrin har präglat många generationer i västvärlden och påverkat vår syn på världen mer än vi inser. Den klassiska hjälten eller hjältinnan som genomgår prövningar och riskerar allt för att uppnå sitt mål, är trots allt inte amerikanernas påhitt utan finns, enligt Joseph Campbell, som gemensam nämnare i så gott som alla ursprungskulturer.
Det är sällan vi reflekterar över vad som format oss. Eller vem som skapade de idoler vi en gång dyrkade eller hur djupt våra förebilder är förankrade i oss. Vi får lov att ödmjukt erkänna hur starkt vi präglas av tidigare generationernas skapelser. Och därmed inse hur de spår vi själva lämnar under vår livsvandring kommer att påverka följande generationer och framtida verk.
I dag, då lättillgänglig kunskap och delningen av all möjlig information är legio, skulle likheterna mellan Ann-Mari och Pippi knappast ha gått oss obemärkt förbi. Vi lever i ett flöde av bilder och förebilder, utbudet är massivt och osållat, vilket gör det än mer intressant att fråga sig vilka berättelser som kommer att sätta spår i morgondagen. Och vill man förhålla sig positivt, så kanske just delandet, gemenskapen och den kollektiva berättelsen blir nya ideal som kommer att påverka framtida generationer. Skribenten är författare, ordförande för Fibul rf och blivande läsambassadör. Hon arbetar på en artikelserie om (levande) auktoriteter i olika yrken och deras ideal och idoler. Vill du dela med dig av dina egna förebilder? Eller har du tips om personer som kunde vara intressanta för serien? Kontakta: henrika.andersson01@gmail.com
Det finns många likheter mellan författarnas världar och huvudpersoner. Långt före Pippi ansågs böckerna om den rebelliska Ann-Mari banbrytande, de debatterades och spreds vida omkring.