Borgesiska gnistor kring Karl XII
Jorge Luis Borges (1899–1986) var bland mycket annat en utsagornas och paradoxernas mästare. På var och varannan sida i den andra volymen av tre i Bokförlaget Tranans stora Borgessatsning hittar man det slags på en gång kondenserade och svindlande påståenden man måste grubbla över – lyckligt eller oroligt – många år, kanske resten av sitt liv.
bIOGRafI Jorge Luis Borges II. 1945–1970
Översättning: Lasse söderberg, oscar Hemer, sun Axelsson, Marina torres m fl Bokförlaget tranan
Den föreställda världen är lika stor som den verkliga. Kanske större. Eller snarare: liv och tanke (dröm, inbillning, minne, eller med ett ord: litteratur) sammanflyter. Landskap är karta, världen ett bibliotek.
Jorge Luis Borges (1899–1986) var bland mycket annat en utsagornas och paradoxernas mästare. På var och varannan sida i den andra volymen av tre i Bokförlaget Tranans stora Borgessatsning (red. Lasse Söderberg och Oscar Hemer) hittar man det slags på en gång kondenserade och svindlande påståenden man måste grubbla över – lyckligt eller oroligt – många år, kanske resten av sitt liv. Många formuleringar vet man inte vad man ska göra med men kan ändå inte släppa dem: de rör vid något man kanske glömt eller ännu inte fått veta. Existensen är ett enigmatiskt äventyr.
Borges II. 1945–1970 innehåller programenligt multum. Novellsamlingarna Alefen (1949) och Brodies rapport (1970) har utkommit tidigare, i övrigt är det mesta här för första gången översatt till svenska. Några av de äldre översättningarna kanske inte håller fullt ut; de nyare är bättre och ibland briljanta.
Allra mest i denna volym gläds man åt essäsamlingen Andra inkvisitioner (1952). Renodlade essäer är det emellertid inte, Borges odlade ett slags blandform av fiktion och uppsats, filosofisk spekulation och diskurs. Redaktörernas notapparat är stort nöje också den.
Kopiös beläsenhet
Borges beläsenhet, inte mindre oerhörd med tanke på hans med åren tilltagande blindhet (han måste ha läst kopiöst i unga år) och uppslagsrikedom, som ofta på ett lekfullt vis blandar verkliga källor med påhittade, men gärna i gränslandet av fantastik, legend, magi och skröna, och med en enorm spännvidd mellan etablerad tradition och smått kufisk undervegetation, balanseras dels av en relativt saklig, ibland nästan torr – dock aldrig kall – stil, och dels av att vissa motiv och idéer återkommer: verkligheten som labyrint utan centrum eller yttre gräns; varje handlings och egenskaps latenta eller redovisade spegel/rival/motsats; jagets illusoriska men oändliga framträdelser; människans samtidiga tomhet och gåta; tidens illusoriska men oändliga former; fragmentet som rymmer alltet.
”Några få ämnen har ansatt mig under årens lopp – jag är avgjort monoton”, skrev Borges med en lätt överdrift i förordet till Brodies rapport. Det finns förvisso en sorts beständig (men böljande) fond: det argentinska självständighetskriget 1810–1818 (Borges farfars far var officer i unitaristernas armé), eller över huvud taget den sydamerikanska kontinentens ofta brutala och blodiga historia. Och förstås en stor del av världslitteraturen.
En skara frändskaper
Litteraturen ordnar och transformerar, till och med den värld som försvunnit. Central tanke: varje författare skapar sina föregångare. ”Författarens arbete modifierar vår uppfattning av det förflutna liksom det kommer att modifiera framtiden.” (T S Eliot var inne på samma sak).
En skara frändskaper åberopas upprepade gånger: Dante, Shakespeare, Cervantes, Spinoza, Swedenborg, Schopenhauer, Chesterton. Vid sidan av den engelska litteraturen, som Borges hade djupare kännedom om än de flesta, är den arabiskspråkiga och den judiska kulturen självklara referenser. Liksom, påminns vi av och till, den skandinaviska/nordiska. Framförallt höll Borges den isländska sagadiktningen högt, men intresset för vår del av världen kunde också ta sig mer kuriösa uttryck. I det fylliga block som omfattar urval ur några av Borges diktsamlingar – där kvaliteten är lite mer blandad – återfinns exempelvis en dikt om Karl XII. Med Borges var det lite grann så, att väckte något hans intresse slog det gnistor om det.