Svårt få ett jobb för invandrarkvinnor
Samtidigt som Finland lider av hjärnflykt finns det kompetent arbetskraft som kämpar hårt för att komma in i yrkeslivet. Chiara Costa-Virtanen och Heidi Lehtovaara känner väl till de komplicerade karriärstigarna längs vilka många högutbildade invandrarkvi
En hög utbildningsnivå garanterar inte ett jobb i Finland, åtminstone inte för invandrarkvinnor. Den engelskspråkiga arbetsmarknaden är liten och personer som flyttar till Finland i vuxen ålder saknar ofta nätverk. Trots motivation och ambition är det få som lyckas ta sig in i yrkeslivet i Finland.
– Många hamnar i ett ekorrhjul av arbetsprövningar och praktikperioder, säger kulturtolken Chiara Costa-Virtanen.
Personer som flyttat till Finland från utlandet har svårt att sysselsätta sig i det nya hemlandet. Särskilt svårt är det för kvinnor och personer som kommit till landet som flyktingar. En hög utbildningsnivå garanterar inte heller en säker sysselsättning. Både OECD och FN har påpekat att Finland bättre borde se till att kvinnor med invandrarbakgrund blir delaktiga i yrkeslivet.
Parförhållanden och familj är de vanligaste orsakerna till att kvinnor flyttar till Finland i vuxen ålder, vilket innebär att de inte nödvändigtvis har ett färdigt jobb eller ett yrkesnätverk som väntar på dem. Det har visat sig att högutbildade kvinnor behöver mera stöd för att komma in i yrkeslivet än många tror. Även om de nordiska länderna har starka jämlikhets- och jämställdhetsprinciper möter många invandrare på diskriminering.
Heidi Lehtovaara har jobbat med invandring och integration i många år och fördjupat sig i högutbildade invandrarkvinnors erfarenheter av den finländska arbetsmarknaden i sin färska pro graduuppsats. En av hennes expertkällor är kulturtolken Chiara Costa-Virtanen, som jobbar med integration och handledning vid Helsingfors stad.
– Mina intervjuobjekt hade väldigt höga ambitioner och de var väldigt motiverade att hitta jobb. Trots detta uppstod det starka motstridigheter mellan deras förväntningar och praktiska erfarenheter, säger Lehtovaara.
Dolda jobb ett problem
Kvinnorna som Lehtovaara intervjuade sökte aktivt upp stöd och de
flesta kontaktade flera olika instanser samtidigt. Det var inte ovanligt att intervjuobjekten genomgick två olika mentorprogram samtidigt som de deltog i en arbetsprövning.
– Alla har förstås sina egna individuella erfarenheter men mina intervjuer och det forskningsmaterial som jag bekantat mig med tyder på att väldigt få arbetsprövningar leder till ett anställningsförhållande, säger Lehtovaara.
I sitt jobb och sina egna undersökningar har Costa-Virtanen stött på samma problematik. Den finländska arbetsmarknaden har ett gott rykte och lockar till sig arbetskraft från utlandet men att verkligen komma in i yrkeslivet är svårt.
– Många hamnar i ett ekorrhjul av arbetsprövningar och praktikperioder. Ett annat problem är bristen på transparens och de dolda jobben som inte annonseras ut på traditionellt sätt. Det kräver starka nätverk för att hitta dessa jobb – något som många invandrare saknar, säger Costa-Virtanen.
Costa-Virtanen ser två olika fenomen i sitt dagliga jobb. För det första är högutbildade kvinnor, som flyttat till Finland i vuxen ålder, tvungna att nöja sig med sämre jobb än de haft förut. Med andra ord får de jobb som de är överkvalificerade för. För det andra bestämmer sig kvinnorna ofta för att byta bransch. Också enligt övriga experter som Lehtovaara intervjuat är det vanligt att högutbildade invandrarkvinnor skaffar en yrkesutbildning inom en annan bransch.
En av Lehtovaaras intervjuobjekt har en magisterexamen i sociologi. Eftersom det visade sig vara omöjligt för henne att hitta ett jobb som motsvarade utbildningen bestämde hon sig för att bli närvårdare i stället.
– Hon kunde givetvis ha utbildat sig till sjukskötare men det hade krävt en fyraårig yrkeshögskoleutbildning, säger Lehtovaara.
Närvårdaryrket är viktigt och värdefullt men att ställa om från att ha jobbat till exempel som expert i en stor internationell organisation kan vara tufft.
– Andra som jag intervjuade hade den attityden att de tar emot vilket jobb som helst. Människor är så väldigt olika, säger Lehtovaara.
Vikten av språkkunskaper
Språkkraven i Finland är jämförelsevis höga och den engelskspråkiga arbetsmarknaden är väldigt koncentrerad till vissa specifika branscher.
Enligt Chiara Costa-Virtanen har situationen blivit bättre under de senaste åren. Efter att hon själv flyttade till Finland från Italien har till exempel olika språkkurser och mentorprogram dykt upp. Heidi Lehtovaara ser också en positiv utveckling och skulle gärna se att välfungerande lösningar utvidgas så att de når ut till en större skara.
– Det finns såklart också företag och organisationer som jobbar hårt med jämlikhet och mångfald, säger Lehtovaara.
Rasism förekommer i Finland
Förutom höga språkkrav möter invandrare också andra utmaningar i arbetslivet. Lehtovaara förvånades särskilt av den stora mängden så kallade mikroaggressioner som hennes intervjuobjekt fått stå ut med. Både Lehtovaaras uppsats och olika forskningsresultat visar att personer som flyttat till Finland från den afrikanska kontinenten utsätts för rasism oftare än andra.
– Personerna som jag intervjuade hade flyttat till Finland under flera olika årtionden men de hade upplevt allt från indirekta antydningar till explicit rasism. Rekryteraren spelar en viktig roll med tanke på hurdana frågor som ställs i en arbetsintervju, till exempel. Frågor om klädsel och hur många barn man har hör inte hemma i en arbetsintervju, säger Lehtovaara.
– Forskningsresultat visar att utländska kvinnor i medelåldern är särskilt utsatta, säger Costa-Virtanen.
Anonym rekrytering har föreslagits som en lösning och i höst får exempelvis Helsingfors stad ett nytt rekryteringssystem. Staden har planetrat
För många står valet mellan att leta efter ett jobb inom den egna branschen och riskera att vara arbetslös under en längre period eller att ta emot vilket udda jobb som helst bara för att försäkra en inkomst. Chiara Costa-Virtanen
att utnyttja anonym rekrytering i större utsträckning. Costa-Virtanen påpekar dock att även anonym rekrytering har sina brister och gynnar inte nödvändigtvis personer med invandrarbakgrund.
Bristfälliga språkkunskaper används också som ett svepskäl för att inte anställa en person. I stället för att säga att hijaben är problemet hänvisar arbetsgivaren i stället till den ansökandes otillräckliga finsk- eller svenskkunskaper.
– Att påvisa diskriminering i en rekryteringsprocess är väldigt svårt. Av de kvinnor som jag intervjuade hade ingen gjort en anmälan till jämställdhetsombudsmannen även om en del av deras erfarenheter var allvarliga, säger Lehtovaara.
Den värdefulla tredje sektorn
En annan lösning kunde vara att arbetsgivare lägger större resurser på introduktionsfasen. Överlag efterlyser Lehtovaara bättre kunskaper i jämlikhet och mångfald samt bättre ledarskap i arbetslivet.
Costa-Virtanen i sin tur önskar att finländare skulle bli bättre på att ge personer med invandrarbakgrund en chans att visa vad de går för. Det kan också vara bra för andra än enbart chefer att få utbildning i mångfald och mångkultur.
– Att få känna att man tillhör en arbetsgemenskap är viktigt. Det är också skillnad på integration och inkludering, säger Costa-Virtanen.
Både Costa-Virtanen och Lehtovaara lyfter fram det värdefulla arbetet som görs inom den tredje sektorn.
– De erbjuder mentorprogram och språkundervisning men också kamratstöd. Att få utbyta erfarenheter med någon som är i samma situation är oerhört viktigt, säger CostaVirtanen.