Show med budskap
Icke-vitas underrepresentation i offentligheten behandlas i Hot Brown Honey, ett slags massiv krogshow.
TEATER
Hot Brown Honey
Text: Kim ”Busty Beatz” Bowers och Lisa Fa’alafi. Regi: Lisa Fa’alafi. Kostym: Lisa Fa’alafi och Colleen Sutherland. Musik och ljud: Kim ”Busty Beatz” Bowers. Koreografi: Lisa Fa’alafi och Samantha Williams. Ljus: Paul Lim. Scenografi: Tristan Shelly. På scenen: Lisa Fa’alafi, Kim ”Busty Beatz” Bowers, Hope Haami, Elena Wangurra, Crystal Stacey, Yami ”Rowdy” Lofvenberg och Kalala Sione. Föreställning på Tammerfors teatersommar 11.8.
Söndag eftermiddag är inte den optimala tidpunkten för att se Hot Brown Honey. Den australiensiska föreställningen är ett slags massiv krogshow som paketerar feminism och kritik av kolonialismen i hiphop, under bältethumor, svordomar, pyttesmå scenkläder och hashtag-vänliga fraser.
Ämnet är viktigt och allvarligt, men budskapet förmedlas genom den kommersiella underhållningens uttryck. Gruppen leds av en kaxig och svärande Kim ”Busty Beatz” Bowers och består i övrigt av Lisa Fa’alafi, Hope Haami, Elena Wangurra, Crystal Stacey, Yami ”Rowdy” Lofvenberg och Kalala Sione. Samtliga är karismatiska scenkonstnärer, skickliga på allt från allt från luftakrobatik till beatbox.
”Så här kan australiensare också se ut”, konstaterar de i inledningen av showen. Hot Brown Honey handlar dels om representation, dels om att få vita, dit undertecknad hör, att lyssna till icke-vita som i regel har ett obefintligt utrymme i offentligheten.
Rasism och sexism är globala problem, men i ett mellansnack nämner Kim ”Busty Beatz” Bowers också Fin
lands historia och förtrycket av samer. Mycket handlar ändå uttryckligen om det australiensiska samhället, till exempel bristen på tillgänglig småbarnspedagogik och betydelsen av att hissa Australiens aboriginska flagga. Jag har känslan av att jag säkert också missar en del australiensiska referenser.
Visst citeras Chimamanda Ngozi Adichies pamflett Alla borde vara feminister, men alltsomoftast är det ett lättsamt tilltal som gäller, en paketering som skulle gå hem också på en högljudd förfest. Kanske är det helt enkelt det effektivaste sättet att nå ut till en vit publik som helst blundar för både förtryck och sina egna privilegier? Föreställningen kan ses på Esbo stadsteater torsdag.