Vega bryr sig inte om missnöjet

YLE VEGA Yle Vegas ansvariga bemöter kritik (av undermåliga program, billig jargong, dåligt språk och själlös musik) med att de har ”noterat responsen”. Det är så kallade teflonsvar, lika innehållslösa som de påtalade programmen.

Lördag morgon sändes podcasten ”Livshissen” i repris. Två kvinnor mellan 40 och 50 diskuterar sin övervikt, sina turistfyllor, hårborttagning och idoldyrkan. Det är vulgärt, plumpt, primitivt skränigt och innehållslöst. Lyssnarna får höra hysteriska skrattskov kring kvinnornas interna dumheter. När jag kontaktade Vega om programmet försökte man tysta ner mig genom att erbjuda mig konsertbiljetter! Som om Vega blev bättre av att jag går på konsert. Det har inte hjälpt hittills.

Jag byter kanal och på finska Yle 1 sänds Jari Sinkkonens allmänbildande pärla ”Liian kaunista kuunneltavaksi”. Jag återgår till Yle Vega för att kontrollera om jag är orättvis. Där sänds ”Pärkele”, två komiker, en finlandssvensk värd och hans rikssvenska kollega som kiknar av skratt kring André Wickströms fylla och programvärden låter bli att upplysa sin gäst om att både finlandssvenskarna och den finskspråkiga majoritetsbefolkningen är finländare. Vi får höra nedlåtande dumsnack om ”finländarna” (i betydelsen de finskspråkiga) mellan de glädjelösa yrkeshumoristernas skrattsalvor.

Medan Yle Vega kör med sitt ytliga flödeskoncept sänder Yle 1 högklassiga program: ”Maailmanpolitiikan arkipäivää”, ”Kuusi kuvaa”, ”Näistä levyistä en luovu” för

att nämna några. I sommar har jag hört fina program om Jussi Björling och Aulis Sallinen, om Timo Airaksinens och Janne Saarikivis tankar. Varför kan inte finlandssvenska vuxna erbjudas den typens program för sina skattepengar?

Med all respekt för ett fåtal seriösa Vegaprogram vädjar jag till ”kulturfolket” om ett krav på en civiliserad radiokanal för vuxna på svenska. Vega verkar inte bry sig om vanliga lyssnares missnöje.