Allsång är gemenskap
”Kom ihåg att jubla med ett stigande tonfall, klappa gärna händerna i fyrtakt och spänn absolut inte upp era paraplyer ifall det börjar regna!”
Det är tisdag kväll och tillsammans med mina väninnor sitter jag i publiken på Skansen, redo för allsång. Innan Allsången drar i gång och Sanna Nielsen äntrar scenen ger inspelningschefen några sista direktiv, vilka vi följer med varierande framgång.
Kvällsluften är len men varmast är den genuint glada stämningen.
Två minnen är extra tydliga från den här kvällen. När Miriam Bryant, på mödernet finländsk, deklarerar att ”Finland är ett matriarkat” jublar vi och när Lasse Berghagen rörs till tårar av den fina hyllning han får snyftar vi med honom.
Allsång på Skansen firar fyrtioårsjubileum i år och populariteten verkar vara ohotad. Lisa Nilsson har sammanfattat förklaringen till framgången med vårt behov av bekräftelse och gemenskap samt glädjen i att sjunga och hon lär ha rätt.
En annan förklaring är förstås den svenska sångskatten med hundratals omistliga klassiker, de flesta av dem lika välkända bland oss finlandssvenskar som bland svenskar.
Den tredje förklaringen är karismatiska programledare. Sanna Nielsen har lett Allsången i fyra fina säsonger och vuxit under åren. Nielsen är en duktig estradör med gott humör, hon kan sjunga och hon kan entusiasmera både sin publik och sina gästartister. Beskedet under säsongens sista Allsång, att hon fortsätter åtminstone en säsong till, är välkommet.
Många hann bli ängsliga för i likhet med i fjol kunde Nielsen inte motstå ett litet försök att dra publiken vid näsan. När hon stämde upp Povel Ramels Följ mig bortåt vägen var det ingalunda säkert vad hon hade bestämt sig för.
På tisdag kväll, tog Allsången farväl för den här säsongen. Roligast var Daniel Hallbergs parodi på Magnus Uggla och Håkan Hellström med Jag vill vara din Margareta, i övrigt var programmet rätt slätstruket.
Allsången har ett pris – artisterna på Sollidenscenen sjunger gärna klassiker med publiken i utbyte mot att de får marknadsföra sina egna låtar och en del av dem hade vi klarat oss utan.
Om jag får önska mig något inför nästa säsong av Allsång på Skansen är det en ännu större satsning på folklighet.
Allsång på Skansen sändes första sången i Sveriges television i augusti 1979. Jubileumsprogrammet Allsång på Skansen 40 år sänds tisdagen den 20 augusti och är en sammanfattning av höjdpunkterna från de gångna fyrtio åren.
”Allsången har ett pris – artisterna på Sollidenscenen sjunger gärna klassiker med publiken i utbyte mot att de får marknadsföra sina egna låtar och en del av dem hade vi klarat oss utan.” ANNIKA HÄLLSTEN