Tacka din lärare

Det finns knappast någon yrkesgrupp jag beundrar lika mycket som lärarna. Möjligen den heroiska personalen inom sjukoch äldrevård.

Läser i dagarna Bengt Jangfeldts bok En rysk historia. Han var min lärare i rysk litteraturhistoria vid Stockholms universitet i början av 1980-talet och redan då en auktoritet på poeten Vladimir Majakovskij.

I mitt fall föll nog de jangfeldtska lärokornen mestadels på hälleberget, men i tentamen förhördes vi angående de ryska titlarna på några mästerverk och de sitter för evigt inristade i hjärnbarken; Tjechovs Dama s sobatjkoj (Damen med hunden), Turgenjevs Zapiski ochotnika (En jägares dagbok), Tolstojs Vojna i mir (Krig och fred) samt Lermontovs Geroj nasjego vremeni (Vår tids hjälte).

Jangfeldt har inget akademiskt påbrå, så boken handlar delvis om en särbegåvad ung man, vars ”intellektuellt undernärda tonårshjärta” hade lyckan att finna mentorer i lärarkåren.

Jag hade tyvärr aldrig denna tur eller förmåga. Men kanske var ryskläraren Lea Montgomery på Norra Latins vuxengymnasium i Stockholm litet av en mentor. Hon var helt oanfrätt av rådande pedagogiska vindar och krävde vänligt men bestämt resultat av sina elever. Mig var hon fantastiskt vänlig mot, trots att jag ofta släntrade in i klassrummet i sista stund med läroboken Trojka i en plastpåse och i bästa fall hade ögnat igenom läxan i tunnelbanan.

Tanken går också till latinläraren Birger Svensson på Sanda gymnasium i Huskvarna. Åtta timmar i veckan läste vi latin och han behärskade dess grammatik till fulländning. Vi träffades för tio år sedan och jag bad därefter i brev om ursäkt för att jag som tonåring varit så ”lat” och inte förstått att ta latinet på allvar.

Svarsbrevet, skrivet i handstil, läser jag sällan men var gång med förundran: Tänk om jag haft din energi; finska, ryska och kinesiska samt litet arabiska.

Läste en gång i England på en bildekal med följande så tänkvärda text:

Om du kan läsa detta – tacka din lärare!