Trendbrytande reaktioner på Trump
SAMHäLLE Alltmer högljudda ”starka” ledare i världen lyfter fram det egna landet som något så enastående, att det har rätt att ställa sig över alla försök att gemensamt hantera de svåra frågor som rör oss alla. Luft- och vattenföroreningar kan inte stoppas av en nationsgräns, det förstår redan ett barn, lika litet som ett stängsel kan hindra människor att sätta sig i rörelse efter en hungerkatastrof eller ett krig.
Dessa frågor kräver utbyte av tankar och kunskap, samarbete och tuffa förhandlingar
för att nå giltiga beslut för de berörda, och i synnerhet de svagaste.
Nu försöker ett par starka kringgå eller montera ner de med möda skapade mellanstatliga organen och dra hemåt via bilaterala avtal främst med länder där likasinnade ”starka” tagit makten. Refrängen, mestadels tagen ur någon mytologisk forntid, lyder unisont och taktfast: ”Vi vill ha vår storhet tillbaka”. Strunt i forskning, avtal, diplomati och rättsprinciper för att inte tala om gammaldags respekt för vissa spelregler. Storheten, landets ”ära” går före allt annat.
Därför framstår två nordiska statsministrars reaktioner på USA-presidenten Donald
Trumps utspel nyligen så uppfriskande, ja rentav trendbrytande, i ett globalt perspektiv.
När Trump ville få den anklagade rapartisten Asap Rocky frisläppt genom ett telefonsamtal till Sveriges statsminister Stefan Löfven fick han till svar att domstolarna i Sverige är oberoende av den politiska makten i landet och att ingen står över lagen. Trump meddelade surt att han var väldigt besviken och att ”Sverige svikit den afroamerikanska gemenskapen”.
Samme president hade ett inplanerat statsbesök i Danmark och passade på att i förbifarten föreslå ett köp av Grönland. När Danmarks statsminister Mette Frederiksen avböjde och ansåg tanken ”absurd” kallade Trump henne ”nasty”, ett ord han reserverat för alla de kvinnor som motsätter sig honom. Samtidigt avblåste han det planerade besöket eftersom man ”inte talar till USA på det sättet”.
I de två exemplen anser sig en ”stark” ha rätten att med rå styrka få andra att böja sig, medan två ”svaga” hänvisar till lagar, sunt förnuft och överenskomna spelregler.
Det är nog mer än ett sammanträffande att dessa två landsledare kommer från Norden. Vi får hoppas att sådana stämmor hörs allt klarare i världen.