ÄPPLEN KRÄVER VARSAM HAND.
Varsamt, med omsorg och ett äpple åt gången. Att plocka äpple är inget hastverk utan ett hantverk. På Söderlångvik gård skördade man förra veckan tusentals kilo höstfrukt som ska dyka upp i butiken som sylt, mos eller must eller som äpple att bita i.
Säg Söderlångvik och många av oss tänker på äpplen. HBL gjorde ett nedslag i bästa äppelplockartid på Amos Andersons gård på Kimitoön där skörden av höstfrukten Discovery är i full gång. Här plockas årligen tusentals kilo äpplen från de dignande träden. Varje äpple plockas och sorteras för hand innan de skickas vidare. För Harriet Isaksson-Forsman från Tolfsnäs har äppelplockningen på Söderlångvik blivit en kär tradition – hon är här och plockar för sjuttonde året i rad.
Den intensiva sensommarvärmen vilar över de räta raderna av äppelträd i sänkan mellan själva huvudbyggnaden på Söderlångvik och skogen som tronar på bergskrönet på västra sidan. Långviken glittrar i solskenet, trollsländor, sorgmantel och andra insekter fladdrar omkring medan en ensam havsörn cirklar långsamt över trädgården. Ett högt staket omringar äppelgården i en förhoppning om att hålla ovälkomna gäster som hare, hjort och älg utanför.
Det är skördedags. Äppelträden dignar av mogna äpplen av sorten Discovery. Trädgårdsmästaren på Söderlångvik, Karin Arfman har haft ansvar för äppelodlingen i ett kvartssekel och ändå är det inte med blotta ögat som hon avgör när plockningen kommer i gång. Hon vet förstås ungefär när frukten är mogen och hur den ska se ut, som att Discovery har både varmt lysande röda kinder och en blekare gul nyans.
– Men äpplet ska smaka rätt och ha rätt konsistens. Och ha tillräcklig sötma. Så jag tar äppelprov genom att pressa ur musten, mäta sockerhalten och förstås smaka, säger Arfman.
Söderlångvik odlar äpple både i anslutning till själva gården i Dragsfjärd och i Mjösund i Tolfsnäs som också ingår i fastigheten på Kimitoön. För skördearbetet anställer man vanligen ungefär en handfull plockare, den här gången i huvudsak kvinnor som bor på Kimitoön. Några är lantbrukare och extraknäcker, andra jobbar i växthus och de flesta har rutin i att plocka.
Plockarna har klätt på sig bärkasse som är konstruerad för uppdraget. Kassen sitter som en sele och plockaren tar ett äpple åt gången som sedan varsamt läggs i kassen. När kassen är full ska äpplen tömmas i stora korgar. Nu gäller det att låta alla äpplen landa långsamt i korgen.
– Plockarna använder handskar för att äpplets skal inte ska ta skada och äpplet ska helst inte heller få andra skavanker under hanteringen, säger Arfman. Vi vet alla hur snabbt ett äpple blir brunt och fult om det trillar i golvet.
Vid ratten i traktorn som drar äppeltåget, som man kallar trailern som har plats för tre tomma skördekorgar, sitter Kim Ginman. Så fort samtliga korgar är fulla åker han i väg med dem och återvänder med nya som ska fyllas. På Söderlångvik är det praxis att plocka alla frukter som man når utan att behöva sträcka sig allra högst. Äppelträden är över två meter höga.
– Sedan kör vi ett nytt varv med ett äppeltåg som är byggt som en ställning där man kan stå. Det betyder att plockarna når högst upp. Vi plockar varje äpple ur trädet, också de som kanske inte är fullt mogna, och vi tar inte fallfrukt, säger Arfman.
Vinterfrukt håller bäst
För några veckor sedan plockade man sommarsorten, Geneva early, nu är det dags för höstfrukt som Discovery som en av de nyare sorterna, en smakrik, fast och lagom både syrlig och söt sort som konsumenterna gillar.
Vinterfrukt på Söderlångvik är Lobo, Amorosa, Rubinola och Raika och den gemensamma nämnaren är hållbarheten. Målet är att äppelskörden ska tåla lång förvaring för att få så lång säsong som möjligt för inhemska äpplen. I dag värderar man allt högre all inhemsk produktion, äpplet är inget undantag.
– Äpplet är rikt på mycket men det mest värdefulla sitter i skalet och jag skulle aldrig tveka att äta ett inhemskt äpple med skal. Däremot rekommenderar jag att man skalar utländskt äpple som är skyddat med vax som gör att frukten håller i evighet, säger Arfman.
Förr odlade man i Finland sorter som inte hade hållbarhet och utländska äppelsorter dominerade marknaden. Vid det här laget har finländska äppelodlare utvecklat produktionen så att konkurrenskraften är verklig.
– I samband med att vi gick med i EU var tanken att vi på våra breddgrader skulle sluta odla äpplen eftersom det fanns en överproduktion av europeiska. Några odlare tog emot ersättningen för att lägga ned verksamheten men Konstsamfundet beslöt tvärtom att satsa på äppelodling. Vi har arbetat målmedvetet med att hitta fina friska sorter som passar vår jordmån och vårt klimat, är resistenta mot sjukdomar och som konsumenterna gillar, säger Arfman.
Stort men inte störst
På Söderlångvik har man utvidgat äppelträdgården, ratat sorter som inte har fungerat och så förnyar man gamla träd. Ett äppelträd ger bra skörd i 20–25 år.
Vid det här laget omfattar äppelträdgården på Söderlångvik 17 hektar men målet är att växa till 25. Det gör inte Söderlångvik till störst i Finland men dock till de största på fastlandet. På Åland, som står för närmare 70 procent av alla inhemska äpplen, har bland andra Jan Mattsson på Grannas odlingar på drygt 33 hektar. På en sådan areal ryms ungefär 80 000 äppelträd. Jämförelsevis har Söderlångvik drygt 40 000 träd.
Drönare hittar bladlöss
Samma effektivitet i äppelodlingen som på Åland saknar Söderlångvik inte bara för att man borde röja ny odlingsmark utan också för att det skulle kräva investeringar i nya anläggningar. Sorteringen på Söderlångvik är än så länge manuell, och det betyder att varje äpple sorteras för hand.
– På sikt är framtiden drönare som har koll på förekomsten av bladlöss och på Nya Zealand har man utvecklat robotar som beskär äppelträd, säger Karin Arfman.
På sluttningen intill huvudbyggnaden på Söderlångvik står den ursprungliga äppelträdgården kvar.
– Den gamla äppelträdgården ger ingen nämnvärd skörd längre men de knotiga träden är vackra, de blommar fint varje vår och de ingår i miljön på gården så den delen av odlingen får stå kvar, säger Arfman.
Stort i tomater också
Ännu för några år sedan omfattade odlingarna på Söderlångvik även tomater. Men i dag är det paret Diana och Johan Kinos som sedan 2016 hyr gårdens växthus för sina tomater, salladssorter, örter, chili och paprika. Båda har gått på utbildning i Överby, han är från Kimitoön, hon från Närpes.
I dag är Kinos stora leverantörer av grönsaker till butikerna på Kimitoön och så upprätthåller de ”kiosken”, en liten butik vid landsvägen som slingrar sig tvärs över ön. I butiken säljer de inte bara egna produkter utan också potatis, majs, kött och bröd av lokala producenter.