80 år efter krigsutbrottet – är vi klokare nu?

Natten till den 1 september 1939 har Nazityskland tre miljoner soldater, 400 000 hästar och 200 000 fordon vid den tyskpolska gränsen. Soldaterna har kommit dit i tron att de ska delta i en manöver. Men under natten kommer ordern att de ska byta ut löspatronerna mot skarpa skott.

Fanns det några som vägrade? Veterligen inte. Fanns det är det givet vilket deras öde blev.

En av de första åtgärder Nazityskland vidtar då Polen är besegrat – det tar bara fem veckor – är att stänga alla högskolor och gymnasier. Enbart grundläggande utbildning tillåts finnas kvar. Invånare i en slavnation, avsedd att användas som arbetskraft, behöver inte kunna mer än att läsa och räkna.

Utbildning – god och mångfacetterad utbildning som gör att individen växer också i etiskt avseende – är i stort sett det enda ett samhälle kan sätta in som motgift gentemot propaganda för våldsbaserade lösningar.

I dag är de väpnade konflikter som pågår annorlunda än 1900-talets två storkrig. Det är inbördeskrig och det är terroristceller, färre krig mellan stater. Men andelen civila som drabbas har ökat årtionde efter årtionde. (...) I dagens Polen, landet där allt började för 80 år sedan, finns föräldrar som sänder sina barn till läger där barnen, för att bli föredömligt patriotiska, bland annat tränas i vapenhantering.

Vasabladet Viveca Dahl