Regeringskrisen

●Efter parlamentsvalet i mars 2018 var det allt annat än självklart vilka som skulle regera i Italien. Det krävdes månader av förhandlingar för att en ny koalition skulle värkas fram mellan antietablissemangspartiet Femstjärnerörelsen (M5S) och högerpopulistiska Lega.

●Samarbetet var knackigt och bröt samman ett drygt år senare, sedan M5S röstat nej till bygget av ett höghastighetståg mellan norra Italien och Frankrike. Den 8 augusti 2019 uppgav Legas partiledare Matteo Salvini, som också var inrikesminister och vice premiärminister, att Lega inte längre ville ingå i koalitionen. Han efterlyste i stället ett nyval – något som statsvetare tolkade som ett försök att slå mynt av Legas nästan fördubblade stöd i opinionen sedan valet 2018.

●Salvinis instrument för att tvinga fram ett nyval var att be senaten hålla ett misstroendevotum mot premiärminister Giuseppe Conte, som inte tillhör något parti. Conte avgick dock i ett uppmärksammat tal, innan omröstningen kunde hållas. Han sökte sedan stöd hos president Sergio Mattarella för att sondera terrängen för en ny regering.

●I början av september stod det klart att Femstjärnerörelsen kommit överens om ett regeringsprogram med socialdemokratiska Demokratiska partiet (PD). De båda enades om att bilda en koalition under ledning av Giuseppe Conte, sedan Femstjärnerörelsens medlemmar röstat ja till en sådan. Draget innebär att Lega förpassas till opposition.

●Den tillträdande regeringen blir den 67:e som Italien haft på 73 år.