Fars? I Finland?
The Play That Goes Wrong är farsen som fått teaterpubliken att vrida sig av skratt världen över. I höst spelas den på Svenska Teatern i regi av den svenska komikern Adde Malmberg, som försöker lösa vissa föråldrade genrekonventioner på ett nytt sätt.
I Sverige tänker man sig att en finländsk publik är mera svårflirtad när det gäller humor, enligt ståuppkomikern Adde Malmberg som regisserar fars på Svenska Teatern i höst.
Den har rykte om sig att vara väldigt rolig, farsen The Play That Goes Wrong som har premiär på Svenska Teaterns stora scen den 18 september. Efter att den skrevs av de brittiska dramastudenterna Henry Lewis, Jonathan Sayer och Henry Shields och hade premiär 2012 har den gjort ett veritabelt segertåg över världen, och bland annat satts upp på Broadway. Den har vunnit priser och rosats av kritikerna, och i höst spelas den för första gången på svenska i Finland. På finska har den redan hunnit spelas några gånger.
– Den är väldigt bra skriven och verkligen genomtänkt från början till slut. Man måste följa scenanvisningarna exakt eftersom allt är minutiöst uttänkt. Det är mycket fysiskt: scenografin rasar, möbler går sönder och lampor faller från taket, förklarar regissören Adde Malmberg hemligheten bakom framgången.
Fysiska skådespelare
I rollerna ses Riko Eklundh, Max Forsman, Patrick Henriksen, Nina Hukkinen, Simon Häger, Emma Klingenberg, Dennis Nylund och Mitja Sirén.
– Vissa är väldigt fysiska, de har kontroll över sin kropp och kan ramla så att det ser roligt ut utan att slå ihjäl sig, vilket är väldigt tacksamt i den här föreställningen, kommenterar Adde Malmberg.
– Sedan finns det vissa som inte har det men som har ett allvar. Ofta är det så med humor att ju allvarligare den som försöker lösa ett problem är desto roligare är det för publiken.
För den svenska översättningen står Sven Melander, och Max Forsman har bearbetat den för finlandssvenskt sammanhang. Något problem att få en brittisk fars att funka i Norden anser Adde Malmberg inte finns.
– England känner vi liksom till, plus att engelsk humor är så världsledande. Vi har sett massor i olika sammanhang, allt från Monty Python till Benny Hill och Peter Sellers. Den traditionen är känd, och därför är humorn ganska lätt att ta till sig.
Män och kvinnor
Däremot finns det skillnader mellan de nordiska länderna och Storbritannien när det gäller förhållandet mellan män och kvinnor, tror Adde Malmberg.
– I alla engelska farser ska det alltid vara en ung kvinna som hamnar i underkläder, det tycker man är jätteroligt, och även i denna är det så, och då måste man förhålla sig till det. Man kan inte bara ta bort det för då tappar man något, säger Adde Malmberg och tycker att de hittat en bra lösning på just den scenen i Svenska Teaterns uppsättning. Mer vill han inte avslöja utan publiken får se hur de löst det.
– I det här fallet kan man inte lyfta en scen mitt i, det går inte, men rent allmänt går det mycket väl att göra fars utan att ha lättklädda tjejer med, så där tycker jag att de fastnat i något gammalt skräp som de borde göra upp med.
Viktigt att skratta
Hur är det då att spela en omvittnat hejdlöst rolig pjäs? Finns det risk att skådespelarna spricker och själva brister ut i skratt. Enligt Adde Malmberg är det i regel inget problem för professionella skådespelare att hålla fejset.
– Det är när något som inte är meningen att ska hända händer som det kan bli svårt. Då kan det bli väldigt roligt. Det kan räcka med att man snubblar på ett ord eller säger fel, eller att någon i publiken säger något eller skrattar på ett lustigt sätt, då kan man spricka eftersom något oväntat händer.
Enligt Adde Malmberg är The Play That Goes Wrong en pjäs utan något djupare syfte eller budskap annat än att få publiken att skratta, och det är alldeles tillräckligt, anser han.
– Jag tycker humor i sig har ett värde, skrattet i sig är viktigt. Det be
höver inte handla om Putin eller Trump eller miljöförstöring. Bara att få skratta hjärtligt ihop med andra människor betyder väldigt mycket det också.
Finsk fostersyster
Adde Malmberg säger att farsen var stor i Sverige på sjuttio-, åttiooch nittiotalet, medan det nu nästan inte spelas några farser alls i landet, åtminstone inte i Stockholm. I den mån de spelas är det på landsorten och i mindre städer.
– Det går i vågor; nu är det musikaler som dominerar. Delvis tror jag det beror på att farsförfattarna inte riktigt hängt med i tiden, de farser som funkade på åttiotalet funkar inte riktigt längre, och det beror mycket på hur de skildrar förhållandet mellan män och kvinnor. Det skulle gälla att skriva nya farser helt enkelt, säger Adde Malmberg och tillägger att det nästan är lättare att spela klassiker av Feydeau och Moliére i dag än farser med bara några decennier på nacken.
Adde Malmberg är förutom en anlitad teaterregissör för humoruppsättningar även ståuppkomiker, en av pionjärerna inom genren i Sverige. Sedan nittiotalet har han också turnerat en hel del i Svenskfinland, och Finland visar sig inte alls vara ett okänt land för honom. När han fotograferas för den här intervjun och spexar med porträttet av Finlands president uppe i presidentlogen visar det sig att han inte bara vet vad den sittande presidenten heter, utan också att den första hette Ståhlberg. Adde Malmberg förklarar det med att han är intresserad av samhälle och politik rent allmänt, men berättar också att han är uppvuxen med en betydligt äldre fostersyster från Finland, Sirkka, som kom från Helsingfors till Sverige som krigsbarn.
Humor i Finland?
När han hemma i Sverige berättade att han skulle regissera fars i Finland möttes han däremot av förvåning.
– I Finland? Går det? De har väl ingen humor, de skrattar väl inte, den fördomen finns, man tänker sig att en finländsk publik är mera svårflirtad, säger han.
Själv har han inte märkt någon större skillnad mellan att regissera i Sverige och i Finland, bortsett från hur han tycker att svenska och finländska skådespelare förhåller sig till repetitionerna.
– I Sverige är det mycket sånt att skådespelarna frågar om de måste komma på repetitioner även om de inte är med nästan alls. Det är inget sånt här, utan alla är på plats hela tiden. Det finns en väldig arbetsdisciplin som jag uppskattar.