Dödsolyckan utreds – ”dagens förare förstår inte riskerna”
F1 har blivit säkrare – men det går inte helt att undvika tragedier. Utvecklingen har invaggat förarna i en känsla av falsk säkerhet. – Dagens förare förstår inte vilka risker de tar, säger ex-världsmästaren Jacques Villeneuve.
Motorsportsförbundet Fia har startat en undersökning om orsaken till Anthoine Huberts krasch i F2-loppet förra helgen. Den 22-åriga fransmannen omkom på grund av sina skador. Amerikanen Juan-Manuel Correa bröt bägge benen och fick en lätt skada i ryggen.
De tre världsmästarna Jackie Stewart, Jacques Villeneuve och Alain Prost har sin uppfattning klar.
– Man uppfattar nu en dödsolycka på ett annat sätt än tidigare, säger Villeneuve till belgiska tv bolaget RTBF.
– Vi är alla adrenalinjunkies. Det är också de som tävlar med motorcyklar, störtloppsåkare eller de som klättrar i berg. Vi älskar det vi gör men vet också att vi riskerar våra liv.
Simulatorn
Villeneuve vet vad han pratar om. Hans pappa Gilles Villeneuve omkom i krasch på träningen till Belgiens GP 1982 och själv kraschade han svårt, dock utan att skada sig, på samma ställe som Hubert.
– Det gör ont när en sådan tragisk olycka händer. I dag mer än tidigare. Förr hörde det mer eller mindre till dagsordningen. I depån finns det få förare som har upplevt den farliga tiden i motorsport, säger Villeneuve.
– I moderna F1 finns det två saker som jag hatar. Den ena är simulatorn. I stället för att låta unga förare testa på en bana under riktiga omständigheter sitter de i veckor i en simulator. Det är inte samma belastning som tidigare för det flyter inget adrenalin och när de kommer till banan förhåller de sig som om de fortfarande satt i simulatorn. De kan inte förstå faran och de stora risker de tar när de kör på banan.
Falsk säkerhet
Enligt Villeneuve är det andra problemet de stora avåkningszonerna. De ska göra loppen mer säkra, men enligt honom är det tvärtom.
– Dagens förare säger att jag kan ta större risker. Vad kan hända? Zonen är ju asfalterad. Tidigare hade vi grusfällor som drog ner farten rejält och därmed faran att bilen slår runt. Förarna får en falsk känsla av säkerhet när det gäller dagens zoner.
Hade tur
Alain Prost har fått uppleva att en racerförare omkommit. Ayrton Senna i Imola 1994. Själv har fransmannen klarat sig från svårare skador. Den enda var en bruten handled efter en avåkning på Watkins Glen-banan några mil från New York. Han träffades också av ett hjul i huvudet och hade huvudvärk i flera veckor. Fem gånger bröts hjulupphängningar och han åkte av. Dock utan att skada sig.
– Jag hade tur.
Prost kritisk
Fransmannen håller med Villeneuve. Han anser att dagens förare är invaggade i en känsla av falsk säkerhet.
– Vi har en generation förare som tror att det inte kan hända dem något. När säkerheten höjs överallt ger det en illusion om motorsporten men när en bil stannar mitt på banan och blir torpederad, då är du helt maktlös även i den säkraste bil.
– När en förare på min tid tappade kontrollen över sin bil släppte vi upp gasen. I dag kör de om med full fart till höger eller vänster.
”Känner inte till döden”
Jackie Stewart tillhör den gamla generationen när det verkligen var farligt. En gång sa han att man körde ett lopp på söndagen. Följande lördag gick man på en begravning och en vecka senare körde man ett nytt lopp. Och mycket ofta upprepade det sig.
– De unga förarna känner inte till döden, säger skotten till Press Association.
– Därför är chocken desto större när något tyvärr händer, för det är något helt nytt för dem.
En väckning
Själv slutade Stewart 1973 när hans stallkamrat François Cevert omkom på Watkins Glen. Under hans karriär omkom 57 förare. Stewart, som vann tre VM-titlar, var en av de första förarna som började arbeta hårt för att höja säkerheten.
– De sista åren har vi sett många olyckor och bilar som flugit men ingen med så svår utgång. Kanske blir förarna nu medvetna om att de inte kan ta sig alla friheter. Ingen skall tro att han inte kan bli skadad.
– När vi tävlade hörde döden till och den som inte kan acceptera det måste sluta. Som tur är har man gjort enorma framsteg med säkerheten och det är jag mycket tacksam för.
Utreds
Banägarna i Belgien skall nu försöka ändra området kring Raidillonkurvan där olyckan inträffade. Man kommer att ta bort den asfalterade zonen och ersätta den med en grusbädd.
Hubert körde av och tappade kontrollen över sin bil när han undvek en annan som efter en avkörning kört tillbaka in på banan. Fransmannens bil for rakt in i räcket och slungades ut på banan igen. Correra, som kom med full fart, hade inte en chans att undvika kraschen. Det man kommer att undersöka är om den asfalterade zonen orsakade den tragiska kedjereaktionen. Man skall utöka området och försöka göra en frontalkrock med räcket omöjlig. Själva layouten skall man inte ändra.
– Säkerheten har blivit mycket bättre tack vare ny teknologi och material, säger tävlingschefen Michael Masi.
– Det är hela tiden en pågående process, som aldrig kommer att avslutas, och en mycket viktig del av Fias arbete.